Sverigedemokraterna vill flytta gränsen för den fria aborträtten från vecka 18 till vecka 12. Jag är för fri abort. Jag ser livet som något som klarar sig utanför moderns kropp och aborträtten som förknippad med jämställdhet.

Ser man inte vissa könsmönster i det vardagliga samhällslivet (som ett problem), eller tycker man att allt som har vissa fungerande organ är att betrakta som liv, delar man sannolikt inte mina ståndpunkter.

Detta betyder inte att jag inte ser ett problem i att så många aborter görs. Men alternativet är inte att inskränka den fria aborträtten. Det vore att vrida kampen för ett rättvist och jämställt samhälle tillbaka över hundra år.

Antalet aborter som genomförs i skymundan av outbildade kvacksalvare med strumpstickor eller rostiga instrument skulle öka.

Nyligen satt jag och bläddrade i några tidningar från 1910-talet. Dessa tidningar talade ett helt annat språk än vad vi i dag är vana vid. Första världskriget rasade och samhället präglades av andra värderingar. När jag funderade över tidningarnas innehåll slogs jag av vad som för många var en närmast ofattbar verklighet. Visst, vi kan teoretisera över etiska problem. Men vi måste också tänka på vad lagar och regler innebär i praktiken.

Gravida ogifta kvinnor kom i början av förra seklet i svåra situationer där de fick lämna bort sina nyfödda barn efter att först ha bott som "obemärkt flicka" på någon undanskymd plats under graviditeten. Dessa skuldbelagda kvinnor fick inte vara med i det offentliga livet längre - i den mån kvinnor fick det överhuvudtaget. Samma öde väntade barnen. De föddes i socialt hänseende som oäkta människor och hade inte samma möjligheter i livet som andra.

Denna skam kände inga sociala gränser. Ofta blev fallet större för kvinnor från de högre samhällsskikten eftersom de moraliska kraven, eller dubbelmoralen om man så vill, var större där. Familjens heder krävde att den olycksaliga dottern bokstavligt talat försvann alternativt snabbt tvångsgifte sig med ”den skyldige” mannen. Män kunde utan att skämmas ta älskarinnor efter behag och nästan helt öppet besöka prostituerade. Att däremot vara prostituerad eller bli gravid utanför äktenskapet var däremot helt uteslutet i samtidens ögon.

De som strävar efter att anpassa lagstiftningen i Sverige till 1910-talet, hur kan de samtidigt kritisera länder som inför Sharia-lagar? Och har de tänkt igenom konsekvenserna av att anpassa dagens samhälle till ett som rådde för över hundra år sedan? Ska vi inte se på det som var för att lära oss något?

Fredrik Adolphson (fp)

Gymnasielärare i Religion och historia