Kriget i Syrien är snart inne på sitt femte år. Dessvärre har varje försök att få ett slut på konflikten misslyckats. FN:s säkerhetsråd är handlingsförlamat på grund av Rysslands och Kinas veto och EU har i stället för att inta en aktiv roll hitintills fokuserat på humanitärt bistånd och flyktingmottagande.
Sedan början av året har uppemot en halv miljon människor flytt till Europa. Många av dem kommer från Syrien, en del av människorna flyr från IS i Libyen eller diktatorn i Eritrea, där svensken Dawit Isaak sitter fängslad sedan 2001.
En halv miljon invandrare till EU kan låta som ett skrämmande antal, men med en hållbar, gemensam och human asyl- och migrationspolitik i Europa så är det fullt möjligt att ge var och en av de som kommer en rättssäker asylprövning och den trygghet och de nya livschanser som de är värda.
Vi får inte glömma bort vår egen historia. EU är ett fredsprojekt som byggdes upp i ruinerna av andra världskriget, när sextio miljoner européer var på flykt och sökte ett nytt hemland.
EU är världens rikaste och stabilaste kontinent. Vår befolkning utgör sju procent av världens befolkning, men står för mer än tjugo procent av den samlade utrikeshandeln, vilket gör oss till världens största handelsområde. Vi hade råd och politisk kraft och vilja att rädda våra banker från att kollapsa, nu måste vi rädda människor från att drunkna i Medelhavet, kvävas till döds i lastbilar på europeiska vägar eller krossas under långtradare i tunneln under Engelska kanalen.
Vi måste visa att våra europeiska värderingar inte består i att sätta eld på flyktingläger eller att skjuta tillbaka båtar från våra europeiska hamnar, utan att hjälpa den mycket begränsade del av världens flyktingar som söker asyl i något av våra medlemsländer.
Det är viktigt att komma ihåg att det trots allt bara är fråga om 0,11 procent av befolkningen i EU som är flyktingar. Det kan jämföras med Libanons befolkning, där 25 procent av befolkningen utgörs av flyktingar. Man bör också beakta att Libanon är ett mycket litet land med en befolkning som bara har en femtedel av det välstånd vi åtnjuter i EU.
Att bygga murar och sätta upp taggtråd och militär kring EU:s yttre gränser för att hindra flyktingar från att ta sig in har historiskt aldrig visat sig vara en framkomlig väg. Det rimmar dessutom illa med den solidaritet och humanitet som vi bör visa våra medmänniskor.
Flyktingarna försvinner inte bara för att vi försöker isolera oss och så länge Europa håller värden som fred, demokrati och trygghet högt, så kommer människor att göra allt de kan för att hitta sätt att ta sig hit.
Sedan 2013 har EU ett gemensamt asylsystem som innehåller tydliga, humana och rättssäkra regler för de asylsökande och tydliga regler för medlemsländerna att leva upp till. Vi har gemensamma kriterier med ett självständigt rättssystem som prövar om en person har rätt till internationellt skydd eller inte. Men vi ser dagligen hur detta sy-stem varken implementeras eller respekteras.
Bara strax före sommaruppehållet hade EU-kommissionen inlett 32 överträdelseförfaranden för att påminna medlemsländerna om vad de tidigare kommit överens om.
Problemet med EU:s asylsystem är att det först börjar gälla när de asylsökande befinner sig på EU:s territorium. De flyktingar som är på väg hit omfattas alltså inte. Med en yttre landsgräns mot Mellanöstern, kantad av militär, taggtråd och höga murar finns det i dag inga lagliga och säkra vägar för flyktingar att ta sig hit för att söka asyl. Transportörsansvarsdirektivet gör att flygbolag, färjor, bussar och tåg måste vägra ta ombord den som saknar pass och visum. EU:s regler och bestämmelser göder människohandelsindustrin där en flyktingfamilj tvingas betala upp emot 200 000 kronor för en livsfarlig färd över Medelhavet. EU kan inte fortsätta att tala med kluven tunga och därför kräver jag att dagens asylsystem reformeras och anpassas efter år tids utmaningar.
EU måste skapa lagliga och säkra vägar för flyktingar att ta sig till Europa för att söka asyl. Där bör göras genom att utfärda humanitära visum på EU-ambassader runt om i världen eller på tillfälliga konsulära kontor i flyktingläger eller i konflikthärdar.
På så sätt kan människor i stället för att betala tusentals kronor till människosmugglare köpa sig en reguljär flygbiljett till ett EU-land för en bråkdel av priset. Dessutom bör EU vidarebosätta fler männi-skor från flyktingläger med hjälp av UNHCR.
Dublinförordningen, som avgör vilket land som ska göra den enskildes asylprövning, har i de allra flesta länder havererat totalt.
Vi har den senaste tiden sett hur polisen i flera medlemsländer låtit flyktingar passera utan att registrera deras identitetshandlingar för att låta dem resa vidare till det EU-land, ofta Sverige eller Tyskland, där de vill lämna in sin asylansökan.
Detta skapar naturligtvis ett enormt tryck på vissa medlemsländer, medan andra länders myndigheter inte har särskilt mycket arbete. EU behöver därför skapa ett nytt instrument som bygger på gemensamt bindande ansvarstagande för alla länder med ett kvotsystem som fördelar asylsökande mellan medlemsländerna baserat på deras befolkningsmängd, BNI, arbetslöshetssiffror och andra relevanta faktorer.
Om inte EU hanterar den rådande flyktingkrisen gemensamt så kommer tusentals flyktingar att fortsätta att lida och dö. Ministerrådets möten har hittills visat på bristande ledarskap och beslutsförmåga. Det är nu hög tid för Ministerrådets ordförande Donald Tusk att ta visa ordentligt ledarskap och uppvisa det mod och den handlingskraft som krävs för att fatta de avgörande besluten för att få till en hållbar, gemensam och human asyl- och migrationspolitik i Europa. Det vi ser just nu är bara en liten del av den kris som kan slå till mot Europa.
Cecilia Wikström (FP), europaparlamentariker