debatt

Det är juni månad 2016 och det börjar dra ihop sig till läkarexamen vid Uppsala universitet. Glädje, förväntan, lättnad men också en gnutta vemod fyller festsalen på examensmiddagen. Det är dags för en av favoritlärarna från programmet att hålla tal. Som alltid spexar han till det och sjunger en låt med egenskriven text till Bobby McFerrins kända melodi. Orden ”Don’t worry, gör AT!” sjungs om och om igen, hela salen stämmer in i sången och skrattar. Men är det verkligen så enkelt?

AT, allmäntjänstgöring, en utbildningstjänst som är obligatorisk för att man ska få sin läkarlegitimation infördes år 1969 i arbetsmarknadspolitiskt syfte för ökad geografisk spridning och rekrytering till psykiatri och allmänmedicin. I dag har AT-tjänstgöringen främst ett utbildningssyfte, som en fortsättning på grundutbildningens 5,5 år.

Det är en tilltalande tanke att alla läkare ska ha möjlighet att få erfarenheter från de viktiga områdena medicin, kirurgi, psykiatri och allmänmedicin innan en specialisttjänstgöring.

Som alla läkare i det här landet vet råder det brist på AT-platser. SYLF, Sveriges yngre läkares förening, beräknar att det varje år examineras drygt 1 500 läkare som måste göra AT. Antalet AT-platser 2017 uppskattas till 1 359. Det saknas alltså ungefär 150 platser för att i någon mån kunna tillgodose det årliga behovet. Tillkommer gör de som redan väntar på AT sedan tidigare år.

Antalet platser på läkarprogrammen i Sverige har utökats under de senaste åren, men när antalet AT-platser inte utökas i samma omfattning leder det enbart till att vi får allt fler icke-legitimerade underläkare och att AT-tjänstgöring blir en flaskhals.

Region Uppsala är en av de sämsta i landet på att erbjuda AT-platser. På Uppsala läns 360 000 invånare erbjuds ca 30 AT-platser (0,08/1 000 invånare), vilket kan jämföras med exempelvis Region Gotlands 0,28/1 000 invånare – bäst i landet. Region Uppsala skulle behöva utöka antalet AT-platser till det dubbla för att täcka det behov som finns. Vi anser att Uppsala Akademiska Sjukhus, som det universitetssjukhus det är, bör föregå med gott exempel och tänka på sin framtida försörjning vad gäller specialistläkare. Som det ser ut nu är Region Uppsala helt och hållet beroende av att nyexaminerade läkare söker sig till andra orter för att göra AT, och sedan väljer att komma tillbaka för ST-tjänster eller som färdiga specialister.

Genom att erbjuda fler AT-platser skulle Region Uppsala kunna säkra kompetens inför framtiden och på så vis verka mot den läkarbrist som nu råder.

När AT är den examinerade underläkarens första anställning möjliggörs en snabb professionell utveckling under trygga förhållanden. I dagsläget ligger dock detta långt från verkligheten för majoriteten av nyexaminerade läkare. Detta får flera negativa konsekvenser:

• Underläkare som bemannar våra akutmottagningar och vårdavdelningar utan ordentlig handledning eller översyn vilket kan äventyra patientsäkerheten.

• Tiden till färdig specialistläkare förlängs avsevärt, något som ytterligare förvärrar bristen på specialister.

• Unga läkare får otrygga anställningsvillkor eftersom man kan behöva byta ofta mellan olika vikariat, vilket kan leda till stress, psykisk ohälsa och sjukskrivningar hos framtidens läkarkår.

Dessa är bara några av följderna av dagens system. Det finns många fler.

Situationen är akut. Sverige behöver fler specialistläkare. Det går att lösa problemet genom att utöka antalet AT-platser, det måste bara prioriteras av våra politiker och landsting.

Vi vill kunna tro de ord som vår föreläsare sjöng på examensmiddagen, men verkligheten är att alla som väntar på AT helt enkelt väntar för länge.

Vendela Pettersson, Anna Gál, Ebba Ringqvist, underläkare vid Uppsala Akademiska Sjukhus och tidigare läkarstudenter vid Uppsala universitet