I UNT av den 26 augusti fanns en debattartikel som handlade om digitaliseringen inom sjukvården. Artikeln handlar om personer med stroke, våld/olyckor, tumörer och vissa demenssjukdomar, som inte har förmåga att vara digitala, men problemet är mycket större än så.

Jag sitter i referensgruppen till utredningen Samordnad utveckling för God och Nära vård. Utredningen handlar om hur resurser, personer och pengar, ska föras över till den öppna primärvården.

Sjukvård ska utgå från patienten och detta tydliggörs genom att öppenvården skall vara ett förstahandsmål. Sjukvård ska ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet, detta är viktigt i den omvandlingsprocess som utredningen föreslår.

Tjugo procent av Sveriges befolkning har inte förmåga att vara digitala, så därför krävs fler ingångar än att vara digital för att komma i kontakt med vården. Digitaliseringslösningar blir ett svar mot verkliga behov, men sjukvården måste se till att de patienter som har störst behov ska prioriteras först. Enligt Socialstyrelsens riktlinjer har vi en behovsanpassad sjukvård i det här landet.

Det är inte tillgängligheten i sig som är det stora problemet, menar jag. Det råder tillgänglighetshysteri där unga, yrkesaktiva med enklare symtom värderas högre än omhändertagande av äldre multisjuka med kroniska sjukdomar.

Politiker tävlar i tillgänglighet. Jag trodde sjukvården förväntades bedöma, prioritera och ge vård efter behov, inte efterfrågan.

Telefonläkare är också ett stort problem. Skall du ta kontakt med en telefonläkare skall du helst ha bank-id, och kunna legitimera dig. Du måste också ha en mobiltelefon eller ”padda” med inbyggd kamera för att kunna visa upp dina symtom. Då växer de som inte har förmåga att vara digitala till kanske 40 procent eller mer. Det är inte staten som står för notan, ej heller landstingen explicit, utan det är den vårdcentral där patienten är listad som betalar notan, när du tar kontakt med en telefonläkare. Unga med enklare symtom överkonsumerar sjukvård på bekostnad av multisjuka äldre personer. Nätdoktorer är inkarnationen av kvalificerat kvacksalveri.

För oss inom Funktionsrätt Sverige, med sina 41 medlemsorganisationer och 400 000 medlemmar, är det viktigt med en personcentrerad vård, som är behovsstyrd.

Vårdanalys konstaterar i en nyligen presenterad rapport med titeln Förnuft och känsla följande: ”... men om utbyggnaden av primärvården sker på bekostnad av sjukhusens resurser utan att en del av sjukhusens förtroendekapital följer med till primärvården riskerar utvecklingen snarare att minska förtroendet för hälso- och sjukvården som helhet”. Vårdanalys konstaterar vidare ”Störst är skillnader mellan landstingen i förtroendet för sjukhusen – andelen med stort förtroende varierar mellan 52 och 79 procent, en skillnad på 27 procentenheter, skillnaden mellan vårdcentraler varierar mindre, 55 till 71 procent, en skillnad på 16 procentenheter”.

Efter den här intensiva valrörelsen gäller det för alla inom funktionsrättsrörelsen att lyfta frågan om digitaliseringen inom sjukvården och hur den skall hanteras. För Funktionsrätt Sverige gäller principen om alla människors lika värde, vi skall ha en behovsstyrd hälso- och sjukvård i det här landet, där patienter med störst medicinska behov skall prioriteras först.

Anders Gustafson

Funktionsrätt Sverige

Referensgruppen God och Nära vård