I samband med reformationsåret har ärkebiskopen föreslagit ett minnesmärke i form av ett bord och några stolar i brons på Domkyrkoplan. Under bordet skulle det finnas ett tittskåp med Bibel, böcker, en halvdrucken kaffekopp med mera. Syftet är att uppmärksamma Martin Luthers bordssamtal.

Församlingen, genom sitt församlingsråd, har dock tackat nej till detta verk. Som konstinstallation är det i och för sig mycket grundligt genomarbetat. Men det finns en rad goda skäl att inte ta emot detta, skäl som återfinns i Församlingsrådets protokoll av den 28 augusti.

I korthet anser församlingen att verket är felplacerat och påverkar den storartade kulturmiljön kring Domkyrkoentrén negativt, kräver omfattande information, inte bör finansieras av medlemsavgifter, kan anses slösaktigt och provocerande för kyrkans medlemmar samt medför underhållskostnader som församlingen inte är beredd att åta sig.

Artikelbild

Konstverket "Bordet och ordet"

Men processen i sig har en allvarligare sida. Den handlar om hur Kyrkans ledning ser på en demokratisk och öppen folkkyrka.

Hela processen är initierad och i stort sett beslutad och projekterad när slutligen den tilltänkta mottagaren av gåvan, alltså Uppsala domkyrkoförsamling, ens får nys om saken.

Den behandlas i kyrkostyrelsen innan pastoratet blandas in. När den sedan når pastoratet krävs en begäran om bordläggning i kyrkorådet innan man slutligen beslutar ge församlingsrådet, församlingens styrelse enligt kyrkoordningen, möjlighet att yttra sig om saken.

Vår utgångspunkt är den motsatta.

Man måste börja med att involvera kyrkans grundläggande nivå, församlingen, i alla beslut om väsentliga förändringar inte bara av kyrkorum, utan även kyrkomiljön.

Det har fungerat väl i de över 30 år som vi som förtroendevalda lekmän i kyrkan kan överblicka. Men sedan tre år fungerar det inte mer.

Formellt är det kyrkorådet som beslutar. Kyrkorådet har sammanträde den 19 september. Kommer kyrkorådet att ta hänsyn till församlingsrådets inställning?

Magnus Åkerman

Britt-Louise Agrell