Polisen har för närvarande en mycket ansträngd arbetssituation. Det nuvarande stora flyktingmottagandet och det förhöjda terrorhotet har skapat merarbete. Gränskontrollerna tar resurser från hela landet och de fruktansvärda attackerna mot asylboenden kräver ökad bevakning. Tillsammans skapar detta en mycket hög arbetsbelastning för polisen. Effekten blir en risk för att andra polisiära uppgifter blir lidande när förhöjt terrorhot och den ansträngda flyktingsituationen tar resurser.
Hade det i detta läge funnits en beredskapspolis hade situationen varit betydligt mindre pressad.
Beredskapspolisen var fram till 2012 en enhet inom polisen som bestod av civilpliktiga poliser som ingick i det civila försvaret. Alliansregeringen avskaffade beredskapspolisen 2012. Med facit i hand kan vi konstatera att beslutet var felaktigt. Beredskapspolisen utgjorde en förstärkning till respektive polismyndighets ordinarie personal och kallades in till polismyndigheterna under höjd beredskap samt vid allvarliga eller omfattande störningar på samhället.
Beredskapspoliserna var välutbildade och hade kompetens för en rad uppgifter. Under stormen Gudrun sattes exempelvis beredskapspolisen in för att förstärka krishanteringen. Avvecklandet av beredskapspolisen resulterade i ett glapp i samhällets förmåga att hantera samhällskriser. Det finns situationer när polisens resurser inte räcker till. En större olycka eller naturkatastrof kan ställa högre krav på polisiära resurser än vad polisen förfogar över.
Vi är övertygade om att beredskapspolisen kunde ha gjort en stor insats till exempel under den massiva skogsbranden i Västmanland 2014 och under nuvarande flyktingsituation.
I den allvarliga flyktingsituation vi möter krävs att vi från alla politiska partier är konstruktiva. Vi kom gemensamt över blocken överens om flera åtgärder för att få till en jämnare fördelning av asylsökande i Europa och en förbättrad integration. Därefter har Socialdemokraterna och Miljöpartiet ensidigt presenterat förslag för en restriktiv flyktingpolitik, utan möjlighet till att förhandla fram bra och breda lösningar.
Det stora flyktingmottagandet gör att Sverige har ännu större behov av liberala reformer. Vi behöver konkreta åtgärder för att sänka trösklarna in på svensk bostads- och arbetsmarknad. Men det krävs också att vi ger myndigheter de verktyg och de resurser de behöver för att klara av nuvarande utmaningar. En sådan åtgärd är att återinföra beredskapspolisen och se över resurserna till polismyndigheten. Regeringen delar tyvärr inte vår bild av dessa behov. De säger konsekvent nej till att diskutera ett återinförande av beredskapspolisen. I en situation som den som nu föreligger bör ansvarstagande politiker vara beredda att vända på alla stenar.
Det är bekymmersamt att regeringen inte är beredda att tänka om när det gäller att hitta vägar att avlasta polisen.
Beredskapspolisen behöver utvecklas. Vi behöver ta i beaktande både vad som fungerade bra och vad som fungerade mindre bra fram under verksamhetens livstid. Verksamheten var vid nedläggningen 2012 allt för kostandsineffektiv och den användes allt för sällan. Vi behöver utveckla verksamheten så att den blir en effektiv resurs till polisen, som dessutom används i en mycket högre grad och som är kostnadseffektiv. Det handlar om hur vi kan få till en effektiv och kvalitativ utbildning, rekrytering och finansiering. Dessa frågor bör en utredning snarast titta närmare på.
Avskaffandet av beredskapspolisen har begränsat möjligheterna att vid en kris utöka samhällets resurser för upprätthållande av lag och ordning. Denna brist blir extra tydlig när samhället utsätts för påfrestningar av den typ vi upplevt denna höst. Det är därför dags att återinföra beredskapspolisen.
Erik Ullenhag (L), gruppledare
Maria Weimer (L), riksdagsledamot Uppsala
Allan Widman (L), ordförande försvarsutskottet