”Man kan i den allmänna försäkringen sägas vara försäkrad ´i befintligt skick´, det vill säga att bedömningen görs av den person man är och inte i förhållande till en ´normal´ person eller i än mindre grad till en särskilt socialt eller kompetensmässigt gynnad person. Att någon hänsyn tas till vem man faktiskt är och var i livet man befinner sig är en viktig del av försäkringens själva grundidé.”

Så skriver regeringens egen utredare, Anna Hedborg, i sin arbetsförmågeutredning (SOU 2009:89). Hon är långt ifrån ensam om sin uppfattning.

Också tidigare utredningar har lyft fram just detta, se exempelvis sjuk- och arbetsskadekommittén (SOU 1995:49): ”Om tillämparen vid sin bedömning nödgas inskränka sig till att bedöma enbart sjukdomens inverkan på arbetsförmågan, utan att rimliga hänsyn även tas till vissa individuella förutsättningar, riskerar betoningen på ´social´ i ordet socialförsäkring att helt försvinna.”

Hittills har alliansregeringen valt att bortse från denna erfarenhetsbaserade och vetenskapligt väl underbyggda uppfattning. När riksdagen i juni och december 2011 uppmanande regeringen att återinföra den tidigare arbetsförmågeprövningen mot ett ”normalt förekommande arbete” togs dock ett viktigt steg framåt. Socialförsäkringsminister Ulf Kristersson tvingades senare, inför hotet om misstroendevotum, ge med sig.

Den 15 mars lade Kristersson fram en proposition om en återgång till det tidigare arbetsmarknadsbegreppet. Detta ger förhoppningsvis bättre förutsättningar att stärka försäkringens trovärdighet och rättssäkerhet.

Men allt är beroende av hur Försäkringskassan (FK) väljer att tillämpa lagstiftningen. Därför är det så viktigt att riksdagen tydligt slår fast att med ett byte av arbetsmarknadsbegrepp eftersträvas en mer generös bedömning vid beslut om rätt till sjukpenning. Att prövas mot en fiktiv arbetsmarknad och teoretiskt tänkbara jobb, så som varit fallet sedan 1 juli 2008, är för de flesta medborgare fullständigt obegripligt.

Riksdagsbesluten från förra året uppmanar regeringen att återkomma med ett förslag som är ”i enlighet med de regler för sjukpenning som gällde före 1 juli 2008.” När begreppet ”normalt förekommande arbete” var i kraft gick det även att ta hänsyn till särskilda skäl.

FK kunde då väga in den försäkrades ålder, tidigare utbildning, bosättningsförhållanden och tidigare verksamhet när rätten till sjukpenning prövades. Denna möjlighet avskaffade regeringen 1 juli 2008.

Riksdagens syfte med att återinföra begreppet ”normalt förekommande arbete” är uppenbarligen att den tidigare mer generösa bedömningen vid beslut om rätt till sjukpenning ska gälla. Därför menar vi att även möjligheten att ta hänsyn till särskilda skäl ska återinföras.

Görs detta tas viktiga steg mot en sjukförsäkring där vi är försäkrade i ”befintligt skick” och i relation till faktiskt existerande arbeten. Förändringen betyder mycket, inte minst för att stärka försäkringens långsiktiga trovärdighet. Med denna lagstiftningsförändring skickas också ett tydligt budskap till FK och de handläggare som ska tillämpa lagen.

En långsiktigt hållbar sjukförsäkring bör inte bara bygga på ett realistiskt arbetsmarknadsbegrepp, utan även utgå ifrån ett verklighetsanknutet individbegrepp.

Kjell Rautio

välfärdsutredare LO

Claes Jansson

enhetschef LO-TCO Rättsskydd

UNT 29/3 2012