Den nordiska modellen är tätt förknippad med ländernas välfärdssamhällen, men modellen inbegriper mer än så. Den är en socialdemokratisk framgångssaga som genom åren skapat några av världens mest välmående, jämlika och stabila demokratier. Nu vill vi, den unga nordiska socialdemokratin, gemensamt utveckla modellen till att inte bara handla om hur man bygger upp ett välfärdssamhälle i världsklass.

Vi vill också att den blir vägvisare för vårt internationella arbete där samhällets säkerhet och hur vi gemensamt ordnar den står i fokus. Detta vill vi göra genom att fördjupa det nordiska säkerhetspolitiska samarbetet i en nordisk säkerhetspolitisk koalition.

Det finns tydliga poänger med en sådan säkerhetspolitisk utveckling i Norden. Dagens diskussion om ökat samarbete är alldeles för teknisk, och styrs mest av förvaltningspolitiska samordningsargument. De nordiska regeringarna lyfter sällan sprängkraften i en nordisk koalition som bygger på politisk enighet. Det är främst de politiska skälen för ökat samarbete som vi vill lyfta, och det är i den formen som ett nordiskt samarbete på allvar kan göra skillnad.

Artikelbild

| Feminism. De nordiska länderna har en stolt tradition av feministisk säkerhetspolitik, skriver Gabriel Wikström (bilden) och Mattias Kristensson.

De nordiska ländernas samhällsmodell är också unik. Ett välfungerande samhällsmaskineri, som genererat ett högt förtroende hos medborgarna, har bidragit till att stärka förtroendet människor emellan. Människor i Norden tenderar att lita mer på andra. Med en fast tro på att vi löser nutidens och framtidens utmaningar tillsammans och med stor tilltro till varandra har vi byggt ett samhälle som skapat frihet för varje enskild individ. Detta återspeglas också i vår syn på säkerhet.

Vi menar att en för Norden långsiktigt och framgångsrik säkerhet bör skapas gemensamt. Vi menar också att den nordiska modellen är utvecklad för att möta även de nyare former av hot som världen står inför och som får större vikt i den säkerhetspolitiska debatten.

För världen ser annorlunda ut i dag och de säkerhetspolitiska utmaningarna är därmed också annorlunda. Efter kalla krigets slut har Europas prioriteringar på försvarsmakten minskat. Denna trend är tydligt närvarande i vår nordiska kontext där besparingskrav och åtstramningar inom försvarsmakten inletts och drivits igenom – och fler är på väg. Utvecklingen är logisk, för när det militära hotet är mindre överhängande kan resurser styras om till andra områden.

Samtidigt har utvecklingen med en minskad prioritering på försvarsmakten lett till en ny och bredare syn på säkerhet. Det innebär att andra säkerhetspolitiska hot, såsom ekonomiska, sociala, politiska och miljömässiga, är minst lika prioriterade som de militära.

Artikelbild

Utifrån de nordiska ländernas liknande förutsättningar, våra unika och likartade samhällsmodeller, skiftande värderingar och omprioriteringar inom försvarsmakten blir ett nordiskt försvarssamarbete inte bara nödvändigt utan också logiskt. Vår nordiska modell är väl värd att försvara och vår närhet till varandra gör att vi enklare kan samarbeta kring mer konkreta försvarsfrågor. I en tid då åtstramningar drabbar försvarsbudgetarna finns även stora fördelar med att dela på resurser och till exempel samordna övningar tillsammans.

Ett fördjupat säkerhetspolitiskt samarbete i form av en nordisk försvarskoalition behöver lösa flera utmaningar. Vi menar att de viktigaste är:

1. Koordinering i arbetet med en internationell kärnvapenkonvention.

De nordiska ländernas gemensamma mål måste vara att vi blir ledande i kampen för en konvention som för alltid förbjuder massförstörelsevapen.

Sverige har tidigare, trots att vi inte är ett stort land, varit en ledande aktör i kampen mot kärnvapen. Fredspristagaren Alva Myrdal, Inga Thorsson och Hans Blix är exempel på svenskar som spelat viktiga roller i kampen för nedrustningen. De nordiska länderna skulle tillsammans stå ännu starkare i detta viktiga arbete.

2. Stärka och öka samarbetet kring våra internationella insatser. Norden kan ta ett större ansvar för gemensamt deltagande i olika internationella insatser. Vi kan dessutom verka för att dessa insatser får ett bredare fokus som även rymmer civil säkerhet. Ett samarbete kring internationella insatser är även viktigt i skyddet av handelsförbindelser och andra ekonomiska säkerhetshot. Ett konkret exempel är det svenska och nordiska deltagandet för skyddande av handeln vid somaliska kusten 2011. Genom en säkerhetspolitisk koalition kan vi tydligare samordna liknande insatser framöver.

3. Ett fördjupat säkerhetpolitiskt samarbete ger dessutom även de nordiska länderna möjligheten att på allvar bli ledande när det kommer till att föra en feministisk säkerhetspolitik.

Det har snart gått 15 år sedan FN satte den feministiska säkerhetspolitiken på dagordningen i antagandet av resolution 1325. Sverige saknar fortfarande en handlingsplan med tydliga mätbara mål som med tydligt kopplade resurser för arbetet med resolutionen.

De nordiska länderna har en stolt tradition av att låta ett feministiskt perspektiv genomsyra politiken. Här vi vill vi att Norden tar en ledarroll i arbetet med att lyfta den feministiska säkerhetspolitiken på den internationella arenan genom att bland annat utse en nordisk ambassadör för resolution 1325.

De nordiska länderna har alla förutsättningar att bli betydande, konkreta och trovärdiga aktörer för fred och nedrustning i världen. En nordisk säkerhetspolitisk koalition kan agera fristående från stormaktsintressen och bli en viktig plattform för nordiskt påverkan såväl på den internationella arenan som inom våra regionala samarbetsforum där inte minst EU-samarbetet blir ett viktigt fokus.

Vi är övertygade om att vi endast löser våra säkerhetspolitiska utmaningar gemensamt. Det är så den nordiska socialdemokratin konstruerat sina samhällen och det är så vi, den unga generationen socialdemokrater i Norden, vill verka på den internationella arenan och lägga grunden för en fredligare och säkrare värld.

Gabriel Wikström, förbundsordförande Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund

Mattias Kristensson, förbundsstyrelseledamot Sveriges socialdemokratiska ungdomsförbund