Försäljningen av nya bilar slog rekord 2015 och den positiva utvecklingen tycks fortsätta även i år. Kvinnors bilägande ökar påtagligt mycket snabbare än männens. Sedan mitten på 1980-talet har antalet bilar som ägs av kvinnor ökat med 86 procent, men motsvarande siffra för männen är endast 21 procent. Detta får ses som ett stort framsteg för jämställdheten och det är positivt att fler tillåts ta del av den frihet som bilen innebär. Intresset för att ta körkort växer också stadigt och de många nyanlända svenskar som håller på att etablera sig i samhället kommer säkerligen att förstärka utvecklingen.

Samtidigt pågår en fantastisk teknisk utveckling av bilarna. Nya bränslen gör dem utsläppsfria. Självkörande teknik gör att trafikflöden kan effektiviseras. Nya säkerhetssystem har potential att minimera dödstalen i trafiken. Framtiden ser med andra ord ljus ut för bilismen.

Detta ställer dock krav på att politiker och makthavare förmår att göra nödvändiga prioriteringar och investera i infrastruktur för framtiden. Kungliga Automobil Klubben (KAK) har gjort en Skop-undersökning i syfte att klarlägga om svenska folket anser att nödvändiga investeringar faktiskt görs. Frågan löd: ”Görs det tillräckliga satsningar för att underhålla och utveckla vägnätet i Sverige eller skall man satsa mer?” Hela 73 procent av de tillfrågade ansåg att det bör satsas mer. Frågan ”Anser du att politikerna planerar på ett bra sätt för att möta behoven från den växande bilismen i Sverige?” gav samma utfall. Oberoende av kön, ålder, utbildning, sysselsättning, facklig tillhörighet, partisympati och bosättningsort är det en majoritet som anser att politikerna inte planerar på ett bra sätt för att möta behoven, vilket får ses som anmärkningsvärt.

Artikelbild

Anders Ydstedt

Det är alltså tydligt att efterfrågan på investeringar i infrastruktur är stor och den lär inte bli mindre i framtiden. Alla trafikslag behövs och de ska inte ställas mot varandra. Men samtidigt kan vi inte bortse ifrån att nio av tio resor går med vägtrafik i dagsläget eftersom Sverige är ett glest befolkat land med stora avstånd, även kring våra större städer. Framtidens arbetsmarknad kommer säkerligen att ställa ännu större krav på resande och flexibilitet. Det är en nödvändighet om Sverige ska kunna fortsätta att vara ett utvecklat välfärdsland.

Många kommuner i Sverige tycks dock ha en annan uppfattning om verkligheten. KAK har frågat Uppsala kommun om vad man gör för att möta den växande bilismen. Svaret blev att man inte alls planerar för detta, utan att man istället fokuserar på att minska antalet bilar. Man ser det växande antalet bilar ensidigt som ett problem. Inte heller ser man ny teknik som någon del av lösningen, då bilen per definition både är en säkerhetsrisk mot andra trafikanter och tar plats i stadsrummet. Man jobbar med att ”försöka hindra bilresan innan den har börjat”. Trafikplaneringen fokuserar istället på att fler ska cykla och staden ska bli mindre tillgänglig för bil. Kommunen tycks alltså bekämpa verkligheten.

Många är de familjer och enskilda personer som är direkt beroende av bilen i sin vardag. Att skjutsa barnen till skolan och mellan fritidsaktiviteter, att handla eller att ta sig till jobbet skulle för många vara omöjligt utan den frihetsmaskin som bilen är. Den är en livsviktig del av livspusslet.

En konstruktiv diskussion kring infrastrukturplanering bör fokusera på att hitta smarta lösningar för alla trafikslag. Hur kan mer yta på gatorna frigöras genom fler parkeringshus? Hur kan framtidens smarta bilar bidra till att effektivisera parkeringsmöjligheter? Kan mer distributionstrafik ske nattetid med hjälp av självkörande teknik så att den inte stör annan trafik? Hur kan vägarbeten skötas effektivare så att framkomligheten inte hindras? Den typen av frågeställningar borde vara fokus för debatten. Infrastrukturen i Sverige måste byggas ut så att människors mobilitet kan utvecklas och inte avvecklas.

Artikelbild

Kalle Bäck

Anders Ydstedt
Ordförande Expertrådet, KAK

Kalle Bäck
Expertådet, KAK