Trots hyreshöjningar på 60 procent i ett slag, dömde hyresnämnden till förmån för hyresvården, privata Stena Fastigheter. Domen är tyvärr ingen överraskning för oss. Nästan utan undantag beslutar hyresnämnden till förmån för fastighetsägaren då hyresgäster motsatt sig fastighetsägarens ombyggnadsplaner.

Hyresvärdarna får med få undantag igenom sina ombyggnadsprojekt. Lagstiftningens skrivningar om inflytande för hyresgästerna innebär ofta i praktiken att hyresvärdarna kan genomföra ombyggnader helt på egna villkor.

I Uppsala har vi sett hyreshöjningar på detta sätt på hela Kvarngärdet, såväl i kommunala Uppsalahem, som nu hos privata Stena Fastigheter. På tur står Gränby där den nya fastighetsjätten Rikshem, som säger sig vilja vara en allmännytta för hela landet, nu vill genomföra stora renoveringar med stora hyreshöjningar. En stor del av hyresgästerna har protesterat mot planerna.

Hyresgästerna i Gränby är inte ensamma om sin känsla av maktlöshet och sin oro. En rapport från Institutet för bostads- och urbanforskning vid Uppsala universitet visar att hyresgäster i praktiken har liten eller ingen makt alls att påverka ombyggnader och därmed sina möjligheter att bo kvar.

I rapporten skriver författarna om att upp emot hälften av hyresgästerna hos Stena på Norra Kvarngärdet kan tvingas flytta. Det är inte särskilt förvånande när hyreshöjningarna blir så kraftiga som 60 procent, flera tusenlappar på ett bräde. Det är heller ingen isolerad företeelse för dessa områden. Ombyggnadshyrorna riskerar att få spilleffekter och påverka hyressättningen även i andra områden.

På en balanserad bostadsmarknad skulle det inte vara möjligt för hyresvärdar att agera på detta sätt. Det är bostadsbristen som möjliggör för Stena Fastigheter och andra värdar att strunta i vad deras kunder – hyresgästerna – efterfrågar. På vilka andra marknader kan man behandla sina kunder på detta sätt?

Företagen byter genom en ganska enkel manöver sin kundstock. Eftersom många inte har råd att bo kvar får man istället hyresgäster med stabilare ekonomi. Detta är möjligt att genomföra därför att alltför få bostäder byggts under mycket lång tid. En utveckling som leder till en ökad segregation i Uppsala.

I kommuner utan bostadsbrist blir det aldrig fråga om lika stora hyreshöjningar, eftersom företagen vet att de då förlorar sina kunder.

Rikshem tröstar de som tvingas flytta med att erbjuda andra lägenheter i sitt bestånd. Men en försynt fråga – var finns de bostäderna? Inte i bostadsbristens Uppsala i alla fall.

Vi vet att det är möjligt för företagen att trygga hyresgästernas situation under och efter en ombyggnad. Höjningarna behöver inte bli så drastiska som i fallet Stena och stegvisa upptrappningar av hyreshöjningen kan tillämpas. Men då krävs företag som tar sitt ansvar.

Men att som Stena enbart sträva efter att maximera hyrorna, visa ointresse för hyresgästernas vilja och uttalat inte bry sig om folk tvingas ur sina lägenheter är ett beteende vi hoppas slippa framöver.

Det regelverk som finns för att skydda hyresgäster måste respekteras såväl av domstolar som företag. Stora bostadsföretag har ett socialt ansvar för den mänskliga rättighet som en bostad innebär. Rikshem har möjligheten att vid ombyggnaden i Gränby bli ett positivt exempel på hur ett ansvarstagande bostadsföretag kan agera. Vår ambition är att samverka och tillsammans med bostadsföretagen hitta rimliga lösningar för boende.

Men vi kan inte göra allt. Bara i de kommunala bostadsbolagen är i dag cirka ­

300 000 lägenheter i behov av omfattande ombyggnad. Enligt vissa beräkningar uppgår kostnaderna till 275 miljarder, och regeringen har deklarerat att staten inte kommer att bidra.

De cirka 40 procent av hushållen som bor i hyresrätt ska tydligen själva ska stå för sådant som för villaägare och bostadsrättsinnehavare subventioneras via ränteavdrag och rotavdrag. Det är inte rimligt att lämpa över detta samhällsproblem på enskilda hyresgäster. Lagstiftningen är för svag för att hindra kraftiga hyreshöjningar.

Här är våra förslag:

- Inrätta ett rotavdrag för hyresrätter och en miljöpremie för ombyggnad/upprustning av hyresrätter. På så sätt behöver inte hyreshöjningarna bli så kraftiga.

- Dialog och samråd mellan fastighetsägare och hyresgäster måste ske på en mer jämbördig nivå än i dag.

- Fastighetsägarna ska erbjuda olika nivåer av ombyggnad med olika hyresnivåer, så att hyresgästerna har möjlighet att välja ett alternativ som gör att de kan bo kvar.

- Om fastighetsägaren bygger om utan att först få hyresgästernas godkännande eller hyresnämndens tillstånd ska hyran inte kunna höjas under tio år. I dag gäller fem år.

Vi kräver politiskt ansvar. Eftersom det i slutändan blir politiker som får ta ansvar för konsekvenserna – bostadslöshet, vräkningar, trångboddhet och andra sociala problem som många trodde lämnades kvar på 1900-talet – måste också politiker sätta stopp för den här typen av kraftiga hyreshöjningar. Värnar Uppsalas politiker tryggheten hos dessa tusentals kommuninvånare? Hur tryggas rimliga boendekostnader i Uppsala?

Cecilia Staland

ordförande Hyresgästföreningen Uppsala-Knivsta

Marcus Kjellin

förhandlare Hyresgästföreningen, företrädde hyresgästerna på Norra Kvarngärdet i hyresnämnden.

UNT 22/1 2012