Mellanöstern omfattar arabvärlden, Israel, Turkiet och Iran. Det är en vidsträckt region med fler än 20 stater och uppemot en halv miljard invånare. Tillgångarna på olja och gas är enorma i flera länder. Men bristen på demokrati och frihet är mycket stor. Konflikterna i regionen skördar tiotusentals liv varje år. Endast staten Israel, inom dess erkända gränser, är en fungerande demokrati i dag. I Mellanöstern finns några av världens mest totalitära stater som Syrien, Iran och Saudiarabien.

Förtrycket i regionen ser olika ut. Iran har varit en diktatur ända sedan shahen återinstallerades på 1950-talet och befolkningen har genomlidit såväl sekulär som religiös förföljelse. Saudiarabien är en utpräglad teokrati där kvinnor påtvingas islamistiska apartheidlagar. I Turkiet försöker däremot nätverk inom militären att stoppa den muslimskt orienterade regeringen från att genomföra demokratiska reformer.

Det går att notera några centrala hinder för en positiv utveckling i Mellanöstern; bristen på mänskliga rättigheter, det svaga handelsutbytet i regionen och usla möjligheter till utbildning och forskning. Just dessa frågor har alltid legat oss liberaler varmt om hjärtat. Den liberala
ideologin är sprungen ur kraven på tankefrihet och rätten till liv som formulerades under upplysningstiden. Liberala partier växte fram ur kraven på frihandel och avskaffade tullar under 1800-talet. Och det är ingen tillfällighet att det är just Folkpartiet som i alliansregeringen ansvarar för utbildningsfrågorna.

Sverige och EU kan bidra till en bättre utveckling i Mellanöstern inom dessa områden. Låt oss peka på några viktiga förslag:

Mänskliga rättigheter. Regeringen har på Folkpartiets initiativ infört ett anslag i biståndsbudgeten specifikt avsett för att främja demokratisering, något som bör utvecklas till en övergripande europeisk strategi. Mycket görs redan i dag, men det krävs en samlad och genomtänkt strategi. Exempelvis stöd till oberoende journalister och grupper som arbetar för kvinnors rättigheter. Demokrati kan bara byggas av demokrater. Därför krävs både utbildning och möjligheten att organisera sig. Kan Sverige och EU stödja sådant arbete så gör varje euro vi satsar nytta.

Handel. Sveriges välstånd byggdes upp genom att vi först rev hinder för handel inom landet, sedan öppnade vi vår ekonomi mot våra grannar, därefter blev vi en del av EU:s inre marknad och nu jobbar vi för ett nytt globalt handelsavtal. I Mellanöstern har det varit tvärtom. Stora delar av regionen var en del av det Osmanska riket. Då fanns inte några gränser i regionen. Men efter första världskriget utropades nya stater. De gränser och kommandoekonomier som upprättades ströp i stort sett den regionala handeln. Ska länderna i Mellanöstern kunna göra en liknande resa som vi gjort är ett första steg att länderna river handelshinder gentemot varandra. Det finns samarbeten för detta, till exempel Gafta, men det skrapar bara på ytan för vad som behövs. EU bör engagera sig betydligt mer i att främja en friare handel mellan arabländerna. Det ligger i allas intresse att levnadsstandarden ökar och att fler länder blir en del av världsekonomin.

Utbildning. Israel är ett stort föredöme i världen när det handlar om satsningar på utbildning och forskning. I övrigt är Mellanösternregionen till stor del en bedrövlig plats när det gäller fri akademi. Analfabetismen är hög, engelskkunskaperna små, skolsystemet ofta politiserat och antalet böcker som översätts till arabiska från andra språk är mycket liten. Tyvärr satsas det ofta mer på religiösa skolor än på att utveckla ett skolsystem som premierar kritiskt tänkande och sökande efter kunskap.

Sverige och EU har länge satsat på att locka duktiga studenter till våra lärosäten. Men det är minst lika viktigt att goda exempel från Europa kan få fäste i utbildningssystemet i Mellanöstern. Det behövs ett särskilt skolbistånd, där demokratiskt förhållningssätt, pedagogik och läroplaner kan införas i skolsystemen i Mellanöstern. Det handlar inte om att kopiera vårt system, men att de värderingar och principer som lett till framgång i Europa kan möjliggöras för fler att ta del av.

Inför valet i höst står framför allt de inrikespolitiska frågorna på dagordningen. Det är naturligt att det blir så eftersom arbetstillfällen, skatter och välfärd berör oss svenskar på ett mer direkt och konkret sätt än utrikespolitiken. Men i ett längre perspektiv är de internationella frågorna avgörande också för oss. De påverkar vår handel, migrationen till Sverige och EU, vår säkerhet och vårt samarbete i Europa. Utrikespolitiken fungerar som en temperaturmätare på Sveriges möjligheter att påverka, men också på vår solidaritet.

Från Folkpartiets sida är vår signal till väljarna tydlig: Vi är ett liberalt parti som bejakar globalisering, internationellt samarbete och demokratisering. I Mellanöstern är problemen mycket stora och de har växt fram till följd av ett politiskt förtryck som i många länder har pågått under mycket lång tid. Det är dags att Sverige och EU höjer ambitionen att bidra till en positiv utveckling i Mellanöstern, som kan bryta förtrycket och stärka en demokratisering. Det är bra för oss alla - men allra mest för dem som i dag lever under förtryck.

Ismail Kamil
kandidat till riksdagen (FP)
Fredrik Malm
riksdagsledamot och utrikespolitisk talesperson (FP)
UNT 5/5