Nästan hälften av landets 19 000 doktorander kommer från utlandet. Trots att utländska doktorander är av stor betydelse för svensk forskning utsätts de för orättvisa villkor på grund av brister i lagstiftningen. Som landets två största nationella föreningar för doktorander är vi bekymrande över situationen som utländska doktorander ställs inför när de ansöker om permanent uppehållstillstånd och medborgarskap.

Doktorander är den enda gruppen i samhället som både definieras som studenter och som anställda.

Majoriteten av dagens doktorander är universitetsanställda under minst fyra år och betalar skatt och bidrar till det svenska utbildnings- och forskarsamhället. Men under en lång tid har utländska doktorander getts tillfälliga uppehållstillstånd för studier, i stället för arbetstillstånd. År 2014 ändrades lagen så att forskarstudier skulle räknas som arbetstid, och att uppehållstillstånd för fyra års forskarstudier skulle kunna resultera i permanent uppehållstillstånd.

Trots lagförändringen uppfyller inte den totala tiden som doktorand alltid tidskravet för permanent uppehållstillstånd.

Migrationsverket räknar kvalificeringstid för permanent uppehållstillstånd från den dag som det första tillfälliga uppehållstillståndskort för doktorandstudier utfärdas. Doktorander behöver alltså vänta till deras befintliga uppehållstillstånd går ut för att sedan ansöka om ett uppehållstillstånd baserat på doktorandanställningen. Samma gäller doktorander som har haft uppehållstillstånd på grund av anknytning eller att de tidigare varit medsökande. Dessa tider räknas inte med och blir helt bortkastade. Den nuvarande tolkningen av lagstiftningen diskriminerar således doktorander som har haft uppehållstillstånd av andra skäl.

Att ansöka om tillfälligt uppehållstillstånd är dessutom en mycket tidskrävande process, för såväl doktorander som för Migrationsverket.

Doktorander måste förnya sina uppehållstillstånd årligen. Uppehållstillstånd på mindre ett år gör att doktoranden inte har rätt att folkbokföra sig i Sverige. Det innebär att man inte kan ansöka om personnummer och riskerar att gå miste om flera viktiga tjänster och förmåner i det svenska samhället. Under tiden som deras ansökan om förlängt uppehållstillstånd behandlas kan inte doktoranderna resa tillbaka till sina hemländer, delta i konferenser eller kurser utomlands. Situationen kan dessvärre vara ännu besvärligare för de doktorander som har sin familj i Sverige. Att ta ut föräldraledighet är inte alltid möjligt för dessa sökande under tiden som ansökan om uppehållstillstånd behandlas. Om sökanden inte har ett giltigt uppehållstillstånd under den tiden uteblir Försäkringskassans tjänster, som exempelvis barnbidrag och föräldraledighet.

Att ansöka om medborgarskap kan vara en ännu mer komplicerad process.

Doktorander som vill bli svenska medborgare måste ha bott i Sverige i minst fem år och ha för avsikt att stanna här. Men, utländska studenter och doktorander måste uppge i sin ansökan om uppehållstillstånd när de förväntas lämna Sverige. Det händer att den informationen flera år senare används emot dem när de ansöker om medborgarskap, trots att rådande lagstiftning är tydlig med att denna information inte får användas som grund för utfärdande av medborgarskap.

Vi anser att villkoren inte är rättvisa för doktorander som har vistats lagligt i Sverige under många års tid och som har bidragit till svensk ekonomi, forskning och högre utbildning. Den nyligen förändrade lagen som förenklar möjligheten till permanent uppehållstillstånd är en mycket bra grund, men vi föreslår följande förbättringar:

1. Utfärda längre uppehållstillstånd för doktorander. Tvååriga uppehållstillstånd är redan praxis för andra grupper av inflyttade anställda. En praktisk lösning är att utfärda längre uppehållstillstånd för doktorander, till exempel uppehållstillstånd för två till fyra år istället för de för närvarande ettåriga tillstånden. En sådan åtgärd skulle spara tid och pengar för alla inblandade parter.

2. Räkna kvalificeringstiden för permanent uppehållstillstånd från första dagen som personen är antagen till forskarutbildningen

Vårt förslag innebär att lagstiftningen skrivs om så att hänsyn tas till hur länge man har varit doktorand och inte hur länge man har haft uppehållstillstånd som doktorand. Alternativt måste man låta nyanställda doktorander ansöka om ett nytt uppehållstillstånd baserat på forskarstudier, i stället för att avvakta till dess att det föregående uppehållstillståndet utgått. Fördelen blir att tiden som doktorander som tidigare har haft uppehållstillstånd av andra skäl än forskarstudier inte går förlorad den dag de ansöker om permanent uppehållstillstånd.

3. Utfärda medborgarskap på rättvisa och korrekta grunder

Rådande lagstiftning förbjuder redan Migrationsverket från att använda det avresedatum doktoranden lämnat i tidigare uppehållsansökan som grund för att avfärda rätten till medborgarskap. Men våra erfarenheter utifrån kontakt med utländska doktorer visar att detta inte är gällande praxis. Medborgarskap underlättar för utländska forskares möjligheter att ansöka om EU-finansierade forskningsbidrag, delta i politiska val och resa utomlands med svenskt pass utan att först ansöka om visum.

Vi möter ofta utländska doktorander som är osäkra på om de kan eller vill stanna i Sverige efter sin disputation på grund av dagens lagstiftning.

Det är en stor förlust, både för akademien och samhället i stort om dessa högutbildade personer lämnar Sverige. Det behövs en ökad kunskap hos ett flertal myndigheter för att undvika olika tolkningar av gällande lagar och regelverk som rör utländska doktorander.

Vi välkomnar alla möjligheter för att upprätta en dialog med myndigheter och beslutsfattare för att kunna se över och förbättra den nuvarande lagstiftningen så att utländska doktorander ges en rättvis möjlighet till att få permanent uppehållstillstånd och medborgarskap i Sverige.

Benny (Behbood) Borghei

Styrelsemedlem SULF:s Doktorandförening (SDF)

Anna Ilar

Ordförande SULF:s Doktorandförening (SDF)

Ulrica Lundström

Ordförande Sveriges Förenade Studentkårers Doktorandkommitté (SFS-DK)