Odinslund är en fråga för hela riket och framtida generationer.

Nu fattas beslut om Uppsalas känsligaste område, Odinslund, med sina kronljuveler Domkyrkan, Gustavianum, Trefaldighetskyrkan, Carolina Rediviva, paradstråket med Linnés arv och Slottet. Låt oss då ställa höga krav på fastighetsägaren och Uppsala kommun för en ny detaljplan om hur eventuellt nya fastigheter ska gestalta sig.

Uppsala har ett problem, och det är att vi inte har någon stadsarkitekt, som kan ta ansvar för hur Uppsala ska utvecklas estetiskt och arkitektoniskt. En stadsarkitekt har som titeln uttrycker ansvar för stadens arkitektur och helhetsbild. Som kvalitetsmässigt kan styra byggbolagens och fastighetsägarnas önskemål. Och framförallt i förlängningen ställa krav på arkitekternas arbete.

Det räcker inte att som Erik Pelling (S), nämndens ordförande, uttrycker att ”Akademiförvaltningen har muskler att göra någonting bra”. Akademiförvaltningen måste arrangera en tävling och inbjuda världens främsta arkitekter att komma med förslag.

Det förslag som undertecknad sett tidgare duger inte. Men först bör de precisera vad de ska ha byggnaderna till.

Forskningsbostäder är väl knappas ett behov som behöver tillfredställas i stadens mest dyrbara område?

Be Stiftelsen Ubbo:s styrelse med Akademiförvalningen bilda en tänkargrupp med kloka förslag som har en nyttoeffekt för området. Så att de inbjudna arkitekterna kan få spänna bågen. Det är ett ansvar som vi alla i Uppsala har, att detta hanteras på rätt sätt. Uppsalaborna måste ställa krav på plan- och byggnadsnämnden, Akademiförvatningen och Stiftelsen Ubbo .

Det går alltid att utveckla känsliga områden. Louvrens nya entré i Paris visar hur genialiskt arkitekter kan lösa uppgiften. Det finns fler estetiska och arkitektoniska lösningar i känsliga europeiska miljöer.

Odinslund har samma status och här har ett tiotal kröningståg ägt rum (det är nog mer än Louvren kan ståta med). Carl von Linné har tidigare planterat träden längs parken, här har Nathan Söderblom, Karin Boye, August Strindberg, Ingmar Bergman med flera promenerat och fått inspiration.

Det är ett paradstråk som jag vet att en grupp inom kommunen arbetar med att gestalta.

Gruppen styr inte över den nybyggnation som Akademiförvaltningen vill bygga, som i princip löper längs hela Odinslunds kant. Ett nytt rivningsbeslut på det lär ju dröja i hundra år ifall det blir fel! Så det är viktigt att ställa kraven nu. Paradstråket snubblar även på Trefaldighetskyrkans parkering, men det är en annan fråga, men tål att påpekas.

1. Berätta vad de nya byggnaderna ska innehålla längs Odinslund. Och som kommer Uppsala till nytta.

2. Presentera tävlingshandlingar och vilka arkitektkontor som bjuds in. De bästa krävs för denna känsliga oersättliga miljö.

3. Bjud in kompetenta personer på ”Stadsarkitektnivå” till kommunens beslutande detaljplansgrupp.

Ett tidigare förslag på tomten var att skapa ett ”Monets Giverny” en kulturell trädgård som tar tillvara en känsla av oas mitt i Uppsala, med möjlighet att bjuda in författare, poeter och konstnärer som stipendiater. Den planen hade kultur som grund och var en förlängning på Strindberg som bott tidigare i Odinslund, Gösta Knutsson ovanför och hans katter nedanför. I denna miljö var och är kultur en ofarlig ingrediens. I mina ögon så binder det ihop kyrkorna, Universitetsbiblioteket och parken.

Denna kulturella lösning är ett förslag. Att fastighetsägaren har andra önskemål är bara att acceptera men ansvaret att bygga och hur, är en riksfråga och en fråga för framtida generationer.

Det går att utveckla känsliga miljöer på rätt sätt. Med rätt insikt, känslighet och öppenhet.

Michel Östlund

konstnär, ordförande Svenska IAA (International Association of Arts)