Vid årsskiftet tog alliansen i Uppsalas kommunfullmäktige bort förberedelseklasserna för barn i lågstadieåldern som kommer till Sverige. Forskning visar på olika slutsatser bland annat att barn behöver få utveckla sitt första språk och få undervisning på det språket för att bäst kunna följa ordinarie undervisning. Alliansen som också hänvisar till forskning motiverar sitt beslut med att det nu generellt kommer bli enklare för nyanlända barn att lyckas i skolan.

Feministiskt initiativ tror att stöd till elever som har ett annat första språk än svenska är viktigt inte enbart från ett utbildningsperspektiv men också från ett socialt då de barn som kan svenska kan exkludera nyanlända på skolgården då de inte kan kommunicera på samma språk. Det kan då bli väldigt ensamt för vissa barn på skolgården som inte ges samma möjligheter att umgås och skapa vänner.

Det är viktigt att barn kan kommunicera med sina klasskamrater samt med lärare som också kan känna frustration över att inte kunna prata med vissa elever. Det är inte lärarens individuella arbetsmetoder och engagemang som ska avgöra hur det går för elever i skolan. Kommunen har ett ansvar att skapa en inkluderande skola där alla får samma möjligheter till kunskapsinhämtning.

Skolor ansöker ofta om resurser för att kunna ge anpassad undervisning. Dessa resurser kan till exempel vara hjälp från svenska som andraspråk (SVA)- läraren, modersmålsundervisning och studiehandledning på modersmålet. Vi anser att organisationen kring anpassad undervisning av elever som nyligen kommit till Sverige måste förbättras. Lärarna ska inte enskilt sätta upp strukturer utan det ska finnas riktlinjer att följa. Skolor ska inte behöva söka stöd utan det ska finnas resurser att använda sig av för att ge anpassad undervisning.

Det finns viktiga punkter om en likvärdig utbildning i läroplanen för grundskolan som till exempel ”Undervisningen ska anpassas till varje elevs förutsättningar och behov. Den ska främja elevernas fortsatta lärande och kunskapsutveckling med utgångspunkt i elevernas bakgrund, tidigare erfarenheter, språk och kunskaper”. Både skolor med och utan förberedelseklasser söker om extra stöd för att ge anpassad undervisning och båda systemen vittnar om att nyanlända elever inte får den undervisning eller det stöd de behöver. Vi anser inte att problemet så mycket ligger i existensen av eller inte av förberedelseklasser utan i bristfälliga resurser riktade till skolan och främst till de som behöver anpassad undervisning. Skolan behöver förstatligas och nationella riktlinjer behöver tas fram för att ge barn med ett annat första språk än svenska likvärdig undervisning som barn med svenska som första språk.

Sverige har länge haft nya elever från andra länder i skolan men lyckas ändå inte ge dessa elever likvärdig utbildning. Diskrimineringen mot personer med andra första språk än svenska är inte enbart något vi ser i skolan utan också på arbetsmarknaden och bostadsmarknaden. Den är del av ett samhälle och en politik som systematiskt skapar och bibehåller bristfälliga resurser för dem som behöver det mest. Läroplanen behöver genomsyras av antirasistisk normkritik och regeringen behöver feministiska politiker som riktar resurser till dem som behöver det mest.

Sadaf Nasiripour

Kommunvals- och riksdagskandidat Feministiskt initiativ Uppsala

Mona Camara Sylvan

kommunvalskandidat Feministiskt initiativ Uppsala