Du måste inte som konsument välja mellan varg och svenskt lammkött. Vi har själva 120 tackor i ekologisk produktion utanför Björklinge och vill bemöta den bild av utsikterna för den svenska lammproduktionen så som de beskrevs av Fia Söderberg (UNT 17/12).

Rovdjursangrepp är inget man önskar sin värsta fiende, och självklart är det ett orosmoment för alla som driver produktion med tamdjur på bete. Som all annan produktion måste vi dock grunda våra beslut på rationella argument och fakta. Vi hoppas att konsumenter av lammkött gör likadant. Nedan redovisar vi de fakta på vilka vi grundar våra beslut om får och lamm i relation till varg och andra rovdjur.

Ser vi till antalet angrepp av varg på får och lamm i Sverige så har de ökat i takt med att vargstammen brett ut sig. Under 2010 konstaterades (enligt Viltskadestatistik 2010) 40 angrepp i hela landet. Sammanlagt drabbades 191 djur. Utan att på något sätt förringa dessa angrepp måste det ställas i relation till att det i dag (Jordbruksverket 2011) finns 622 000 får och lamm fördelade på över 9 000 besättningar. Fia Söderberg hänvisar till situationen i Västmanland. Där konstaterades under 2010 enligt samma statistik fem angrepp av varg och sex angrepp av lodjur. 20 respektive 14 djur angreps. I Uppland hade vi inga vargangrepp men 15 får/lamm angreps av lodjur vid sex tillfällen.

I Västmanland finns fem (5) vargrevir och Länsstyrelsen där uppger att det hittills under 2011 skett tre (3) angrepp på får som konstaterats vara av varg. Vid ett tillfälle fanns rovdjursstängsel, vid ett saknades stängsel helt.

Det är rimligt att anta att vi med varg i Uppland kommer att se angrepp också här, men det finns inga rationella argument som talar för att näringen är hotad. I Uppland finns ungefär 26 000 får och lamm fördelade på 450 besättningar (Jordbruksverket 2011).

Självklart måste vi skydda våra tamdjur mot rovdjursangrepp och då handlar det om tillsyn och fungerande rovdjursstängsel. Dessa är arbetskrävande att sätta upp, men samtidigt är väl fungerande stängsel ett viktigt medel för en effektiv och konkurrenskraftig produktion, något som alla lammproducenter har nytta av alldeles oavsett rovdjursläget.

Ett rovdjursstängsel består av fem eltrådar alternativt ett stängsel av fårnät i kombination med två eltrådar. Traditionella stängsel brukar annars vara av enbart fårnät eller av 2-3 eltrådar. Fia Söderberg skriver att rovdjursstängsel inte har visat sig skydda mot rovdjursangrepp. Det är riktigt i så måtto att inget stängsel är 100-procentigt. Däremot visar de undersökningar som gjorts att ett korrekt uppsatt och underhållet rovdjursstängsel kraftigt minskar risken för rovdjursangrepp. En tioårig studie omfattande samtliga fårbesättningar i 15 vargrevir visade att endast fem procent av besättningarna som hade rovdjursstängsel drabbades av något angrepp under perioden. Motsvarande siffra för besättningar med stängsel utan el eller av enklare typ var under tioårsperioden 20-30 procent beroende på stängseltyp (Viltskadecenter 2007).

Ett konkret problem som myndigheterna snabbt skulle kunna lösa är att ta bort det snart tvååriga förbudet mot försäljning av kraftiga elaggregat, eller åtminstone ge dispens för matning av rovdjursstängsel. Vi har själva cirka sex kilometer rovdjursstängsel och att hålla detta funktionsdugligt med de aggregat som får säljas i dag kräver ökat underhåll, flera aggregat och kostsamma elinstallationer. Att myndighetsbeslut om utrustning för att skydda tamdjur från rovdjur fattas oberoende av rovdjurspolitiken är naturligtvis inte acceptabelt.

Ett stycke i Fia Söderberg artikel handlar om djurens lidande i väntan på besiktning efter ett rovdjurangrepp. Att man som fårägare måste invänta besiktningsman från länsstyrelsen för att avliva skadade djur är felaktigt. Så får det inte gå till. Tvärtom har vi som djurägare ansvar och skyldighet att avliva skadade djur så snabbt som möjligt om de inte är behandlingsbara. Länsstyrelsens personal kan avgöra om det varit ett rovdjursangrepp ändå.

Man kan ha olika uppfattningar om vargetablering i Uppland, men att påstå att en sådan skulle hota produktionen av närproducerade lamm och därmed den biologiska mångfald som är knuten till öppna betesmarker anser vi är fel.

Maria Enfeldt

Johan Enfeldt

Krav-certifierad produktion med 120 tackor i Björklinge

UNT 23/12 2011