Sociala medier svämmade dagarna efteråt över av meddelanden om hur bra där var, och många deltagare har tackat varandra för de värdefulla samtalen och diskussionerna.

Men kritiska röster har också höjts, till exempel Göran Greider i en ledare i Dalademokraten (06/07): ”Det är inte ett så meningsfullt evenemang.”, ”Det är en mediehändelse och inte så mycket mer.” Greider ansåg inte att så mycket nytt kom ut. Ett annat exempel är Soran Ismail som i en kolumn i SvD (03/07) menade att ”Almedalsveckan hotar demokratin.” Han utvecklade genom att skriva att Almedalsveckan är ”ryggdunkarnas och de osunda relationernas högborg”, samt att det ”är obehagligt med minglandet mellan journalister och politiska opponenter.”

Jag vill lägga till ytterligare en kritisk dimension, nämligen hur alla deltagares resor till och från Visby belastar atmosfären med koldioxid från de fossila bränslen som driver flygplan och färjor. Med tanke på att mängder med representanter för miljöorganisationer och miljömyndigheter har varit närvarande under veckan är jag ytterst förvånad över att denna fråga inte redan har väckts.

Almedalsveckan har vuxit mycket kraftigt över tid. Årets vecka lockade enligt Almedalskansliet drygt 25 000 deltagare. De allra flesta av dessa kom med flyg eller färja från fastlandet. Min beräkning landar på att resandet mellan fastlandet och Visby gav upphov till cirka två miljoner kilogram koldioxid. Det motsvarar mängden från en modern bil som körs 330 varv runt jordklotet. Analysen bygger på uppgifter från Almedalskansliet och jag har använt Naturvårdsverkets verktyg för beräkning av tjänsteresors koldioxidavtryck. Till denna mängd kommer givetvis utsläpp från resor på fastlandet för att ta sig till och från till exempel Arlanda eller Nynäshamn och för resande på Gotland.

Den framräknade mängden koldioxid är mycket stor, fast givetvis trots det, en mycket liten del av Sveriges samlade utsläpp. Symboliskt och politiskt är det dock en betydande mängd. Jag menar att detta fossilbränslebaserade resande av makthavare i regering, riksdag, myndigheter, företag – och diverse andra organisationer – inte är något bra föredöme för landets medborgare. Det är inte trovärdigt av makthavarna att kräva restriktioner av medborgarna i syfte att begränsa växthuseffekten om man samtidigt sätter i system att åka till Visby enkom med hjälp av fossilbaserat bränsle.

Jag föreslår att Almedalsveckans huvudarrangörer i form av riksdagens partier tar sig en rejäl funderare på värdet av ett evenemang som Almedalsveckan. Om man bedömer att veckan har stort värde, vilket jag utgår i från, föreslår jag att den läggs på en plats dit alla kan resa miljövänligt. Soran Ismail föreslog i SvD av andra skäl Kumla. Jag tycker att Stockholm eller någon annan större ort längs järnvägens stambana i Mellansverige vore mer rimligt. Om veckan fortsatt ska vara i Visby måste flygplan och båtar drivna av biobränsle sköta trafiken.

Hans-Örjan Nohrstedt, Uppsala, Docent vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU