När nu Folkpartiet på sitt landsmöte i Stockholm av allt döma byter namn till Liberalerna, är det relevant att se över partiets energipolitik – det område där liberala värderingar haft svårast att få genomslag i partiet.

Namnbytet ska signalera den förnyelse partiet genomgår och startpunkten för utstakning av en liberal reformagenda för framtiden. Ett av fyra fokusområden som särskilt utpekats är energipolitiken. Vi välkomnar detta och kan redan glädjas åt en begynnande kursändring, med en mer positiv inställning till solenergins potential och en tydlig önskan om grön skatteväxling – sänkta skatter på inkomster finansierade av höjda skatter på miljöförstörande verksamhet.

Det är viktiga signaler, men för ett liberalt parti kan det bara vara början. Att se kraften i marknadsekonomin innebär också att man måste se konsekvenserna av marknadsmisslyckanden, såsom negativ miljö- och hälsopåverkan som inte prissätts och därmed blir högre än vad som vore rimligt ur ett samhällsekonomiskt perspektiv.

Artikelbild

Mattias Goldmann

På tre områden bör de nya Liberalerna markera bodelning med det gamla Folkpartiet:

1. Liberal energipolitik. Partiet, med Jan Björklund i spetsen, har länge argumenterat utifrån ståndpunkten att Sveriges energisystem inte klarar stora mängder förnybar energi, med större iver att formulera oneliners som ”vad gör man när det inte blåser” än att ta till sig den senaste kunskapen om hur energisystem effektbalanseras.

I tider där kärnkraftsreaktorer avvecklas på marknadsekonomiska grunder, bör inte den liberala responsen vara att skydda atomenergin utan att säkerställa att omvandlingen sker med så få marknadsstörningar som möjligt, exempelvis genom att förbättra överföringskapaciteten inom Sverige och mot kontinenten.

2. Decentraliserat och tillåtande. Den omställning av energisystemet som nu sker präglas i allra högsta grad av liberala grundvärderingar. Vi går från en centraliserad energiproduktion med få producenter till ett decentraliserat energisystem men en mångfald av aktörer. Privatpersoner kan för första gången ta ansvar för sin egen energiförsörjning, och det finns en enorm kraft i medborgarnas vilja att vara en del av klimatlösningen.

Här bör ett liberalt parti med stor kraft engagera sig för att avveckla onödig byråkrati och krångel – inte skydda oligopolmarknaden.

3. Offensivt och målstyrt. En god liberal politik bör vara att sätta långtgående mål som stimulerar näringslivet att utvecklas och gå före, vilket ger konkurrensfördelar när också andra länder ska göra samma resa – men avstå från klåfingrig styrning. Här har Liberalerna en viktig roll i att dels omfamna mål som fossiloberoende fordonsflotta till år 2030 och dels se till att vägen till detta mål inte i detalj stakas ut av politiken.

Jan Björklund skriver att ”För att samhällen ska utvecklas och ekonomiskt välstånd ska skapas så behövs fokus på morgondagens möjligheter, inte på gårdagens lösningar.” Det är exakt vad svensk energipolitik behöver – och vad nya Liberalerna bör stå för!

Mattias Goldmann
vd, gröna och liberala tankesmedjan Fores

Anna-Carin Windahl,
kanslichef, 100% förnybart