Debatt I juni rapporterade SR Ekot om beduinbyn Sateh al-Bahr på Västbanken. Den byggnad som byns barn använt som förskola hade tillsammans med sex andra byggnader rivits av de israeliska myndigheterna. I slutet av augusti drabbades byn på nytt, då sju nya rivningsbeslut levererades till byborna. Precis som i den närliggande byn Khan al-Ahmar och flera andra byar på Västbanken de senaste veckorna, riskerar därmed även invånarna i Sateh al-Bahr att återigen besökas av bulldozers.

Situationen i Sateh al-Bahr vittnar bara om en liten del av en intensifierad kampanj att riva palestiniers hem, och andra byggnader som av israeliska myndigheter anses ha byggts utan tillstånd. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitär hjälp har 835 byggnader rivits sedan årsskiftet, och över 1 200 människor har förlorat sina hem.

Antalet rivningar hittills i år har vida överstigit de senaste årens nivåer. Trots att husrivningar länge varit en bestående del av Israels ockupation av det palestinska området är denna trend oroväckande.

Husrivningar utförda av Israel i Palestina måste få ett slut, och de hårda byggrestriktioner som läggs på palestinier på Västbanken måste reformeras. Detta är absolut nödvändigt för en framtida fredsuppgörelse baserad på en tvåstatslösning.

I december förra året besökte jag al-Hadidiya, en palestinsk beduinby i Jordandalen på Västbanken. Under hösten hade invånarna börjat förstärka den enkla grusväg som leder till byn. Inför de regniga och leriga vintermånaderna skulle detta göra det lite enklare för invånarna att köra sina barn till skolan och, i brist på rinnande vatten, för vattentankar att levereras.

I slutet av november rev dock de israeliska myndigheterna upp delar av grusvägen och gjorde den därmed oanvändbar. Dagen efter anlände israeliska bulldozers igen, och rev tält och andra byggnader i den enkla beduinbyn. Under dagarna som följde revs och konfiskerades tält från Internationella Rödakorskommittén och EU som donerats för att ge invånarna skydd från regn och vinterns sjunkande temperaturer. Även en plastpresenning som man, i brist på annat, använt till att sova under, konfiskerades.

På Västbanken rivs byggnader för att de inte byggts med israeliska myndigheters tillstånd. Dock godkänns endast en dryg procent av byggtillståndsansökningar för palestinier i det så kallade område C, som täcker 60 procent av Västbanken. Den rivningspolitik som utövas av Israel påverkar på ett hårdfört sätt invånare just som de i Sateh al-Bahr och al-Hadidiya, människor som är särskilt ekonomiskt utsatta och i behov av humanitärt och utvecklingsmässigt stöd, inte bulldozers.

Israel har fullständigt legitima säkerhetsintressen, och stora utmaningar i att möta våld och terror på ett sätt som ger skydd åt sin befolkning. Men att systematiskt kraftigt begränsa palestiniers rätt att bo och leva på 60 procent av Västbanken, medan israeliska bosättningar i samma område ges rinnande vatten, statliga skattelättnader och rätten att stadigt expandera, skapar inte säkerhet för israeliska medborgare. Tvärtom utgör dessa faktorer stora hinder för en framtida fredsuppgörelse.

Under min tid i Palestina och Israel mötte jag många exempel på israeler och palestinier som arbetar sida vid sida. Man arbetar för båda folkens rätt till säkerhet och anständiga livsförutsättningar. Under mitt besök i al-Hadidiya var även andra besökare på plats. Två kvinnor från en israelisk fredsorganisation och några israeliska journalister välkomnades av byns invånare. De var där för att dela lite av den smärta som drabbat de nyligen hemlösa, och för att på ett praktiskt sätt protestera mot den rivningspolitik som deras egna regering utövar.

Det är ett exempel bland många på att skiljelinjen inte dras mellan israeler och palestinier, utan mellan de människor av båda nationaliteter som förordar fortsatt konflikt och förstörelse, och de som förstår att framtiden är gemensam och att rätten till trygghet och värdighet gäller båda folken.

Erik Svanberg
Ekumenisk följeslagare i Palestina och Israel, vintern 2015 samt masterstuderande, Graduate Institute of International and Development Studies Geneva