Fritidshemmens dag (13 maj) firas varje år för att uppmärksamma fritids roll i många barns skoldag. Fritids har ett uppdrag att erbjuda en meningsfull fritid samt stimulera lärande. Dessutom kan fritids hjälpa till att brygga över ekonomiska och sociala klyftor. Ändå är fritids undanskuffad i den politiska debatten.

Skolverkets senaste statistik visar att situationen för fritidshemmen har försämrats under en lång tid. Gruppstorlekarna har sedan 1990 mer än fördubblats i riket till 40,4 elever i genomsnitt och antalet barn per årsarbetare har ökat från 8,3 till 21,3 år 2013! Våra kommuner ligger ännu sämre till: antal elever per avdelning är 48,6 för Uppsala och 44,7 för Enköping; det går 27,3 barn per årsarbetare i Enköping och hela 38,2 i Uppsala! Även här kan man urskilja det privata vinstintressets skadeverkningar då statistiken för de privata fritidshemmen är ännu ett snäpp värre.

Det är tydligt att de stora gruppstorlekarna medför en rad problem. I fjol gjorde Lärarförbundet en omfattande undersökning bland lärare på fritidshem. 81 procent rapporterade en påtaglig ökning av sin arbetsbelastning. De vittnade om trötthet, stress och sämre hälsa samt för stora grupper, låg personaltäthet och för lite tid för planering. Försäkringskassan rapporterade nyligen att fritidspersonalen är kraftigt överrepresenterad i långtidssjukskrivningar med psykiska diagnoser.

Artikelbild

Därtill har fritids rustats ner kunskapsmässigt. Enligt Lärarförbundet var 44 procent av personalen fritidspedagoger år 1997, medan bara 37,9 procent var fritidspedagoger eller lärare år 2012. Lärarstudenter med inriktning på fritidshem har fått sin utbildning nedkortad och möjligheter till fördjupning begränsad till enbart praktiska och estetiska ämnen.

Skolan har inte råd att slösa med de pedagogiska möjligheter som fritids erbjuder. På fritids tas elevers skapande och problemlösande talanger till vara. Mot bakgrund av nedmonteringen av fritids, är det inte förvånade att den senaste Pisa-rapporten visar en nedgång i svenska elevers problemlösande förmåga.

Vi behöver en uppvärdering av fritidsverksamheten. Grupperna måste bli mindre. Då kan personalen bättre fånga upp och stödja barn som riskerar att halka efter.

Personalens kompetens måste rustas upp. För att lärarstudenter ska få tillräckliga kunskaper i fritidspedagogik och skolämnen, inklusive de teoretiska ämnena, och för att säkerställa en bred och djup forskningsförankring är det nödvändigt att utbildningen förlängs och kan ge behörighet till utbildning på master- och forskarnivå.

Vi kommer att prioritera fritids i de budgetförslag vi presenterar i våra kommuner, och därför är vi väldigt glada över de statliga satsningar som Vänsterpartiets ekonomiska talesperson i riksdagen, Ulla Andersson, berättade om när hon presenterade Vänsterpartiets budgetmotion.

Vänsterpartiet har föreslagit ett statligt stöd för att anställa fler fritidspedagoger som uppgår till 2 250 miljoner kronor från 2017 med en gradvis upptrappning. Det skulle betyda en minskning av gruppernas storlek till 26 barn från år 2017.

Det är chockerande att vi har låtit nedmonteringen av fritids gå så långt. Därför bör vi inte missa chansen att rösta fram en ny politik i årets val. Vi tror, och hoppas, att Vänsterpartiet, med sin framåtriktade politik för fritidspedagogiken, kommer att vinna förtroendet att ta plats i nya majoriteter i kommunfullmäktige och i riksdagen som vill satsa på fritidshemmens stora potential. För fritids är ingen förvaring utan handlar om att ge alla barn en skapande och meningsfull tillvaro.