Sommaren och turistsäsongen är här. Alla kommuner och regioner vill finnas med som attraktiva besöksmål, både för lokala, inhemska och utländska besökare. I dag är besöksnäringen en av de snabbast växande näringarna, både när det gäller nya arbetstillfällen och ekonomisk omsättning.

Målet är först och främst att få turister från när och fjärran att bestämma sig för att åka till just vårt län. När besökarna väl är här har varje extra dygn som de stannar stor betydelse för hur mycket pengar som spenderas på boende, mat, handel och aktiviteter.

Sol och bad är viktigt för många men de flesta nöjer sig inte med det, möjligheten till upplevelser och ny kunskap får allt större betydelse. Förra året gjordes nästan 18 miljoner besök på landets museer, varannan svensk går på museum minst en gång om året. Drygt tio miljoner av besöken gjordes utanför Stockholm, på olika museer runt om landet. Upplandsmuseet besöktes av 112 500 personer under 2014.

Artikelbild

| Emilie Eriksson

Vår kulturhistoria borde inta en självklar plats i besöksnäringens strategiarbete.

Men frågor som rör kultur, kulturarv och kulturmiljö har en undanskymd plats, om ens någon, i den politiska debatten.

Alltför sällan diskuterar vi fördelarna med att bo och leva i en region med djupa historiska rötter och unika miljöer som verkligen bidar till livskvalitet och ökar förståelsen för samhällsutvecklingen. Dåtid–nutid–framtid hänger som bekant ihop. Än mindre talar vi om den potential vårt gemensamma kulturarv har och hur vi på bästa sätt kan värna, nyttja och utveckla denna slumrande resurs.

En av styrkorna i vårt län är mångfalden av platser, byggnader och minnen som vittnar om vår historia, från forntiden och fram till våra dagar. Det är tyvärr sällsynt att vi betraktar kulturmiljöer som något utvecklingsbart – tillgångar som vi varsamt kan bygga vidare på, inte minst när det gäller besöksnäringen, våra egna och tillresandens upplevelser.

En satsning på kulturarvet skulle öka länets attraktivitet väsentligt.

Kulturmiljön i Gamla Uppsala är ett exempel på en slumrande resurs som alltid lockat och alltjämt lockar besökare från när och fjärran. Platsen, historien och myterna fascinerar, fängslar, och förbryllar. Men observera att till den ”gamla historien” läggs ständigt nya, färska vetenskapliga rön som söker en arena för att nå en nyfiken publik.

Museet i Gamla Uppsala ägs och drivs av staten, närmare bestämt Riksantikvarieämbetet.

Myndigheten har för avsikt att renodla sitt uppdrag och ett led i omställningen är att avyttra besöksmålen, däribland Gamla Uppsala museum.

Med ekonomiskt stöd av huvudmannen landstinget fick Stiftelsen Upplandsmuseet uppdraget att utreda vad ett övertagande av verksamheten vid Gamla Uppsala museum skulle innebära. En extern utredare visade i början av juni hur museet med sitt enastående läge vid högarna, skulle kunna bli en levande, dynamisk skådeplats för kunskap, inspiration och reflektion med platsen och historien som utgångspunkt.

Om Upplandsmuseet fick ekonomiska möjligheter att överta och utveckla Gamla Uppsala museum skulle visionen bli verklighet.

Upplandsmuseets uppdrag blir allt viktigare och bredare. Vi är ett av de självklara besöksmålen under hela året och vi är en viktig aktör i samhällsdebatten där det demokratiska samtalet är centralt. Länsmuseet är en naturlig samarbetspartner för skolan, för integrationen, för hälsa, för samhällsbyggnadsfrågor – ja, listan går nästan att göra hur lång som helst. Tillgång till kvalitativ kultur är också en viktig faktor om man ska byta bostadsort. Finns ambitionen att växa som län är det klokt att satsa på kulturen – kultur föder kultur. Upplandsmuseet är en motor i den fortsatta regionala utvecklingen.

Nu ser vi fram emot en fantastisk sommar med besökare som deltar, inspireras, berörs och upprörs av våra utställningar, visningar, program och samlingar samt tar del av och upplever länets fantastiska kulturmiljöer.

Pia Wårdsäter, ordförande (S) Upplandsmuseets styrelse

Emilie Eriksson, vice ordförande (M) Upplandsmuseets styrelse