• torsdag 30 mars 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Almtuna säkrar spelare från egna leden Rinkside Rinkside
Vädersponsor:

Ge Turkiet en ny chans

Debatt EU måste ge Turkiet en ny chans att bli en del av EU. Som villkor skulle EU kräva att Erdo?an friger Abdullah Öcalan, skriver Mohamad Hassan.

Nu i mars firar många kurder, perser, afghaner, azerer, tadzjiker och andra newroz, Nouruz eller nowruz. Namnet skiljer sig åt beroende på vem som firar.

För oss kurder är newroz ett tradionellt nyårsfirande, men det är också en minnesfest över ett legendariskt störtande av en tyrannisk kung för mer än 2 500 år sedan.

Newroz-firandet är därutöver ett sätt att manifestera den kurdiska identiteten och kulturen.

Kurder finns som bekant mest i Iran, Syrien, Irak, och Turkiet: det historiska Kurdistan. Kurder använder också newroz-firandet för att manifestera sin status som minoritet i dessa länder och var än de befinner sig i världen. I kurdernas urprungsområden har de grundläggande rättigheterna för den kurdiska befolkningen varit minimala och gått upp och ner genom århundradena. Därför är newroz en viktig dag för kurder. Firandet blir ett sätt för dem att kräva förbättringar och grundläggande mänskliga rättigheter i sina respektive hemländer.

I Turkiet har situationen för kurder förvärrats till att likna ett inbördeskrig de senaste två åren.

Turkiet har förtryckt kurder i perioder i historien. Att fira newroz var till exempel förbjudet i Turkiet fram till 1995. Efter en tid då firandet var tillåtet har det åter begränsats. Från 2010 får newroz bara firas en enda dag, den 21 mars, eftersom högtiden är politiskt laddad. Om inget görs kan den upptrappade konflikten i de kurdiska områdena i Turkiet bli ett öppet krig med allvarliga konsekvenser.

Om vi förhåller oss passiva till utvecklingen i Turkiet finns det risk att det blir för sent att agera.

Vi behöver i stället samla goda krafter och se till att Turkiet inte dras in i inbördeskrig på samma sätt som grannländerna Syrien och Irak.

Under Recep Tayyip Erdo?ans tid som premiärminister och president har Turkiets demokrati urholkats och hans styre har blivit allt mer auktoritärt. Oliktänkande, oppositionella och andra som ifrågasätter Erdo?an frihetsberövas och sitter fängslade utan möjlighet att försvara sig rättsligt. Efter det så kallade kuppförsöket har ungefär 100 000 offentligt anställda personer fått lämna sina tjänster utan anledning. Och läget för kurderna blir värre och värre. Situationen är allvarlig.

Europa har visst ansvar för den negativa utvecklingen i Turkiet.

År 1987 lämnade Turkiet in en ansökan om medlemskap till dåvarande EG. Landet trodde och hoppades, trots stora brister, på att bli fullvärdig medlem i EU. Först elva år senare, 1999, erkändes landet som kandidatland. Förhandlingar påbörjades och Turkiet tog små försiktiga steg för att anpassa sig till de krav som ställdes för ett medlemskap.

Bara tanken att någon gång bli EU-medlem gjorde att Turkiet mentalt och praktiskt började ställa om sig för att bli en del av Europa. Kriget mot kurderna avtog och fredsprocessen tog fart. I landet fanns en stor optimism, inte minst hos kurderna.

Sedan kom tydliga signaler från flera av EU:s viktiga medlemsländer – Frankrike, Tyskland och Österrike – om att Turkiet aldrig skulle kunna bli fullvärdig medlem i den Europeiska unionen.

Ingen hade lust att släppa in ett land med 80 miljoner muslimer i den europeiska gemenskapen.

Turkarna med Erdo?an i spetsen insåg att ansträngningarna var förgäves. Europa ville egentligen aldrig släppa in Turkiet i unionen. Turkiet vände sig (återigen) till sina vänner i gulfländerna, framförallt Saudiarabien. Det ökade spänningarna i regionen och Turkiet gick – i linje med den saudiska politiken – aktivt in för att störta regimen i Syrien. Erdo?ans stöd till extrema grupper i Syrien som Al nusra-fronten (en salafistgrupp) och att man lät IS-rekryter och vapen smugglas in till Syrien via Turkiet är väl dokumenterat.

Situationen är allvarlig och kan utvecklas till ett fullskaligt inbördeskrig i 80-miljonerslandet i Europas utkant.

Erfarenheterna från Syrien visar att ett sådant krig kan bli oerhört brutalt och långvarigt.

Vi behöver alltså agera. EU måste ge Turkiet en ny och ärlig chans att bli en del av EU. I en orolig värld behöver vi komma närmare varandra inte tvärtom.

Som villkor skulle EU kräva att Erdo?an friger Abdullah Öcalan, tidigare ledare för Kurdistans arbetarparti (PKK).

Han sitter – som Mandela gjorde – i politiskt fångenskap på en ö. Hans ställning bland kurderna i Turkiet är så stark att han skulle kunna förhandla med Erdo?an för deras räkning. Dessutom skulle hans frigivande, precis som i Mandelas fall, ha ett stort positivt symbolvärde. Det skulle öppna för ett närmande mellan EU och Turkiet och för en fredsprocess med landets kurder.

I år firar vi newroz i en orolig värld, men om vi agerar finns hopp om en fredlig utveckling i Turkiet.

Ett Turkiet som EU-medlem kan ge den stabilitet som behövs för en fredlig utveckling i hela Mellanöstern.

Mohamad Hassan, kommunalråd (L)

 
 

Debatt