Under den senaste mandatperioden har Sverige inte kommit en enda bit längre på vägen mot att lösa landets miljöproblem. Låter det osannolikt? Möjligen, men slutsatsen är helt korrekt. Åtminstone sett till hur regeringen lyckats med att nå Sveriges miljökvalitetsmål till 2020, som allt miljöarbete i offentlig och privat sektor ska bidra till.

Den senaste årsrapporten från Naturvårdsverket om utvecklingen för miljömålen kom i maj. Den visar att med redan beslutade och planerade åtgärder nås bara 2 av de 16 målen till 2020. Jämfört med årsrapporten samma tid 2014, efter alliansens år vid makten, har arbetet rent av gått bakåt för flera av indikatorerna.

Centerpartiet har många synpunkter på den rödgröna miljöpolitiken de senaste fyra åren.

Artikelbild

Mattias Johansson

Men vi tror inte att det är regeringens fel att miljömålssystemet visar på en så pass trög utveckling för Sveriges miljöarbete.

För vi ser ju också andra resultat, som är frukterna av hur Sverige oavsett styre löst olika miljöutmaningar sedan Rio-konferensen 1992. Klimatutsläppen har sänkts, utsläppen av kväve och fosfor i våra hav har kraftigt begränsats och vi är nästan bäst i världen på återvinning.

När OECD genomförde sin senaste utvärdering av Sveriges miljöpolitik 2014, blev det uteslutande positiva omdömen. OECD:s miljöchef sade då att världen varit en mycket bättre plats om alla länder gjort lika mycket som Sverige för miljön. Långt ifrån allt är perfekt, men mycket har gått i klart positiv riktning.

Ändå säger rapporteringen från miljömålssystemet något helt annat.

Artikelbild

| Solveig Zander

Problemet är att miljömålen tillkom under 90-talet, innan Sverige fullt ut integrerats i EU och klimatfrågan fått globalt genomslag.

Ingen egentlig hänsyn togs till att miljöproblem är gränsöverskridande och att Sveriges insatser inte räcker så länge andra länder inte gör liknande saker. Dessutom har målsystemets komplicerade struktur lett till ett orimligt stort fokus på inrapportering och mätningsmetoder. Flera indikatorer är närmast löjeväckande i sin utformning.

I vilket skede är till exempel tillgång till antikvarisk kompetens så pass god att målet för ”God bebyggd miljö” ska kunna uppfyllas? Hur kan bullernivåer vara ett kriterium för att möta målet ”Storslagen fjällmiljö”? Och hur avgörs när landets myrområden är acceptabelt livskraftiga för att målet ”Myllrande våtmarker” ska vara avklarat? De etappmål som införts i efterhand, har bara varit till knapphändig hjälp för de otaliga tjänstemän på länsstyrelser och i kommuner som har att arbeta med målen.

Miljömålen har spelat en viktig roll för att samla och strukturera miljöarbetet i Sverige.

Men styrmedlet för hur det svenska hållbarhetsarbetet ska stärkas och utvecklas efter 2020 måste få en annan utformning. Det är orimligt att miljöåtgärder bland myndigheter, kommuner och näringsliv ska inriktas mot mål som är orealistiskt utformade, omöjliga att nå och som inte länkar till det internationella hållbarhetsarbetet. Centerpartiet föreslår därför en bred översyn och uppdatering av miljömålen, som anpassar och förenar formuleringarna med FN:s hållbarhetsmål och Agenda 2030.

Med nya hållbarhetsmål kan Sverige bättre integrera sina miljöinsatser med det globala hållbarhetsarbetet. Uppföljningen kan effektiviseras så att resurser läggs på att nå resultat för miljön snarare än på rapportering och mätning. För att fungera långsiktigt bör de nya målen och dess system för uppföljning tas fram och beslutas med brett stöd i riksdagen.

I en alliansregering efter höstens val kommer vårt parti att ta initiativ till att detta arbete snarast sätter igång.

Solveig Zander

riksdagsledamot Uppsala län (C)

Mattias Johansson

ledamot av styrgruppen för Centerpartiets nationella miljönätverk och Miljö- och hälsoskyddsnämnden, Uppsala kommun