• måndag 22 december 2014
Hur många uppdrag hinner han med? Ledarloggen Ledarloggen
Vädersponsor:

Gynna miljösmarta ekonomiskt

De som gör miljösmarta val ska gynnas med ekonomiska styrmedel. Den som smutsar ned framtiden får betala notan – och inte kommande generationer. Det skriver Mikaela Valtersson.

Strax före jul avslöjades det att profilerade socialdemokrater på en stor PR-byrå hade fått betalt av Svenskt Näringsliv för att påverka partiets inriktning.

Jag tänker inte blanda mig i den debatt som uppstått om det lämpliga i detta. Det som emellertid ingen uppmärksammat är Svenskt Näringslivs motiv till agerandet. Tydligen har man blivit skrämd av allmänhetens ökade medvetande om klimathotet och Socialdemokraternas samarbete med oss i Miljöpartiet.

Som motdrag lanserades därför en strategi med budskapet att ”den växande tillväxtkritiken är en återvändsgränd”. Som en nästan ironisk kommentar valde man att kalla projektet ”Den naturliga tillväxten”.

Om alla konsumerade som vi svenskar skulle vi behöva fyra jordklot. Detta vet numera de allra flesta människor om. Frågan är vad vi ska göra med den kunskapen. Antingen blundar vi och hoppas att problemet försvinner av sig självt. Eller så gör vi något åt det.

Jag tror på politikens möjligheter att lösa problem. Därför behöver vi sjösätta vår generations stora projekt, att modernisera hela samhället. Det kan vi genom att:

l med ekonomiska styrmedel gynna den som gör miljösmarta val. Notan får betalas av dem som fortsätter att smutsa ned framtiden.

l investera stort i framtiden. Om människor i städerna ska lämna bilberoendet krävs det en utbyggd kollektivtrafik som är bättre, billigare och kommer i tid.

l förändra vårt sätt att konsumera, bort från ständigt ökande konsumtionshets till tjänster. Bort från ständigt fler prylar till mer tid.

Miljöpartiet har alltid stått upp för en ekonomiskt ansvarsfull politik. Vi ska inte kortsiktigt använda pengar och sedan skicka notan till kommande generationer.

Men långsiktigheten kan inte bara gälla ekonomin, det måste också inkludera ekologin. Vi gröna har ett särskilt ansvar för att lyfta fram att människan är större än Anders Borgs skattetabeller. Livet består inte bara av ekonomiskt maximerande individer som i huvudsak tänker på sig själva.

För några år sedan sade en socialdemokratisk debattör att grön politik var emot allt det som gjorde livet värt att leva. Som exempel på detta fanns bilen, basindustrin och jakten. Den människosynen är både trubbig och utan djup. Som om människor inte värderade mer tid med barnen eller vännerna. Eller att jobba ideellt i Röda Korset. Eller sammanhållningen i samhället.

Om en rörelse ska kunna mena allvar med att utveckla samhället behöver vi ställa oss frågan vad vi ska göra med allt vårt överflöd. Hur ska det fördelas både inom nationer och i förhållande till de som inte råkat födas på ett BB i Sverige? Och framför allt, hur ska vårt samhällssystem förhålla sig till kommande generationer?

Oftast används BNP som mått på ekonomisk utveckling. Men det är ett trubbigt mått på framgång och kritiken är något som vi gröna drivit länge. Men jag tror att det är något vi måste vidareutveckla. Det räcker inte med att bara kritisera BNP-begreppets brister och tillkortakommanden. Vi måste också utvärdera och uppmärksamma andra mått på välfärd och utveckling.

Tillväxtkritiken får därför inte stanna vid kritik av siffror. Vi måste bli bättre på att formulera ett bättre alternativ. Det är först när vi lyfter fram de positiva effekterna av ett annat samhälle som vi på allvar blir ett hot mot de konservativa krafterna, oavsett om de kallar sig socialister eller nyliberaler.

Vi behöver prata mer om livskvalitet och tid. Vi behöver bli bättre på att beskriva livet bortom konsumtionshetsen. Vi behöver bli bättre på att gå från ångest till framtidstro helt enkelt.

Miljöpartiet har en stor utmaning i att förena ekonomiskt utveckling med hållbarhet. Människor och företag måste se sin egen del i omställningen och nytänkandet.

Då kommer vi att på allvar få med oss många fler människor på förändringen. Det är när vi formulerar visionen utifrån vanliga människors verklighet som vi blir ett allvarligt hot mot dem som vill klamra sig fast i det ohållbara fossilsamhället.

Det går att likna vid hur man bäst argumenterar mot främlingsfientliga krafter. Det är när vi lyfter fram alternativet som vi upplevs som farliga. När vi betonar hur öppna samhällen är mer framgångsrika än stängda. Eller när vi står upp för en medmänsklig flyktingpolitik. Eller när vi presenterar konkreta förslag mot diskrimineringen i samhället.

Jag är övertygad om att kraften finns i hur vi formulerar både visionen och vägen dit. Förändring kan inte skrämmas fram, den måste bygga på delaktighet.

Det är då som de börjar lägga miljontals kronor på lobbykampanjer för att behålla samhället precis som det alltid har varit.

Mikaela Valtersson
riksdagsledamot (MP)
UNT 8/1 2011

 

Debatt