På ett decennium har besökarantalet stigit med mer än 39 000 till över 62 000.

Uppsala konstmuseums uppskattade verksamhet har sedan länge vuxit ur den trånga och aviga kostymen uppe på Slottet.

Kulturnämnden har i en förstudie skissat på museets framtid och kommunstyrelsen kommer härnäst att ta ställning till färdriktningen.

Förstudien utfördes av Jane Nilsson och utmynnade i två förslag: 1) Ett nybyggt konstmuseum i kvarteret Hugin vid Kungsängstorg. 2) Om- och tillbyggnad av Ångkvarnens tegelsilo vid Fyrisån.

Statens Fastighetsverk föreslår att lokalerna i Slottet utvecklas så att museet kan bli kvar där.

Styrgruppen för utredningen rekommenderar också att propån ”beaktas”, trots att den offentliga debatten i åratal varit avvisande till denna placering.

Utredaren har, utan motivering, uppskattat att utställningsytorna i det framtida nybyggda konstmuseet bör vara 2 000 kvadratmeter. Men det behövs mer svängrum för stora parallella utställningar liksom för framtida inköp och donationer. Det är även nödvändigt att huvudmagasinet ligger i samma byggnad som museet för att undvika logistikproblem.

Utredningen kommenterar inte konstsamlingens kvalitet och potential, något som borde haft prioritet nummer ett.

Hur många av de drygt 12 000 objekten av skiftande kvalitet förtjänar en långsiktig placering i salarna? För närvarande visas endast ett fåtal verk i en del av ett rum. Det liknar mer en konsthall än ett museum.

Utredaren blandar ihop ett museums två funktioner när hon skriver ”den tid är förbi då konstmuseer var statiska institutioner där konstverken hängde i rader på samma plats år efter år, detta attraherar inte en nutida konstpublik. I dag krävs ständigt nya presentationer i ett högt innovationstempo.” Ett museum ska dels permanent visa ett kvalificerat urval av sina samlingar, dels samtidigt presentera flera tillfälliga utställningar. De tidsbegränsade visningarna växlar medan basutställningen hålls i stort sett intakt över tiden.

Bror Hjorths konst ger Bror Hjorths Hus dess identitet. På samma sätt borde en kärna av verk ge konstmuseet dess karaktär.

Framför allt tänker jag på många regionala konstnärer. Två exempel: med frikostigt tilltagna ytor borde museet långsiktigt installera Sten Eklunds legendariska svit Kullahusets hemlighet med ett femtiotal handkolorerade etsningar från början av 1970-talet. Institutionen bör också uppmärksamma det tidiga 1900-talets Uppsalamåleri i nationalromantisk anda med Gusten Widerbäck i spetsen. Inget annat konstmuseum lyfter fram dessa konstnärer.

Innehavet av svensk konst behöver rejäla kompletteringar med hjälp av det utökade inköpsanslaget för att kunna konkurrera med andra konstmuseer.

Verk av internationella konstnärer bör också finnas i samlingen i mån av resurser.

Enligt detaljplaneprogrammet för kvarteret Hugin från våren 2016 finns risk för översvämning om Fyrisåns vattennivå blir högre på grund av ett klimat med mer nederbörd. Förstudien saknar en miljöanalys som pekar på problemet. Inte heller redogörs för den gamla silons interiör och hur byggnaden ska kunna göras om till konstmuseum.

Hamnplan med en nybyggd museibyggnad har funnits med i debatten i tio år och för många framstått som det bästa läget. Se min debattartikel i Upsala Nya Tidning (12/2). Detta alternativ nämns inte i utredningen, och kulturdirektören avfärdar i sitt yttrande denna plats med svepande och enbart negativa formuleringar.

Kommunen bör fortsätta att inventera olika idéer om var konstmuseet ska ligga, och då inkludera Hamnplan fram till dess att kommunfullmäktige beslutat om lokalisering.

Detta gäller i synnerhet som det finns frågetecken kring de två förordade platserna.

Kulturnämnden föreslår att en extern projektledare utses för att utföra en fördjupad studie. Det är angeläget att experten denna gång har gedigna erfarenheter av konstmuseiverksamhet.