I Sverige tar fyra personer sitt liv varje dag. Det måste få ett stopp. Vi får inte blunda för det absolut värsta som kan drabba en människa och en familj.

När livet tycks ha förlorat sitt värde eller förtvivlan blir för tung att bära så måste samhället finnas där för en.

Därför tar vi nu steg för att det ska bli lättare för personer i riskzonen att få rätt stöd i rätt tid.

Artikelbild

Vivianne Macdisi

I dag på midsommarafton ser många fram emot ledighet och möjlighet att umgås med familj och vänner. Men för andra är det en smärtsam påminnelse om vänner eller närstående som inte orkade fortsätta och valde att avsluta sitt liv.

I Uppsala län tar en person sitt liv varje vecka, och ytterligare tio försöker. Antalet berörda anhöriga vid varje självmord eller försök därtill bedöms vara cirka sex–tio personer.

Det innebär att när det årligen dör cirka 50 personer av självmord i Uppsala län utförs det cirka 500 suicidförsök.

Det drabbar i sin tur mellan 3 000 och 5 000 närstående. För anhöriga och vänner innebär det en ofattbar tragedi med stora konsekvenser i form av stort lidande, psykisk ohälsa och sjukskrivning.

Artikelbild

| Malena Ranch

Samhällets insatser gör skillnad, men det går för långsamt och Sverige har fortfarande fler självmord i förhållande till sin befolkningsmängd än många andra jämförbara länder. Vi måste helt enkelt göra mer.

Suicidprevention är inte ett ansvar för den enskilde och dess närstående, utan en uppgift för hela samhället.

Region Uppsala är inte bara en av landets större vårdgivare, utan också en av länets största arbetsgivare. Det finns mycket mer vi kan göra för att förhindra självmord.

I onsdags antogs en ny handlingsplan för suicidprevention, och nu kraftsamlar vi på ytterligare femområden:

1) Vi ser att behoven i psykiatrin ökar och att det behövs mer resurser. Därför tillför vi mer pengar till arbetet mot psykisk ohälsa. Det är en helt nödvändig prioritering för att vården ska kunna ge rätt stöd till personer i riskzonen och deras anhöriga.

2) Samtliga regionens verksamheter ska få i uppdrag att presentera, genomföra och följa upp konkreta åtgärder för att arbeta förebyggande mot självmord, stötta anhöriga och öka kunskapen inom området.

3) Vi kommer i högre utsträckning att samarbeta med patient- och anhörigföreningar för att tillvarata deras unika erfarenheter och kunskap om olika patientgrupper för att förbättra suicidpreventionen. Det räcker inte att enskilda verksamheter arbetar med detta.

4) Vi har tillsatt en expertsamordnare som ska bygga ett tätare samarbete mellan vården, civilsamhället och relevanta myndigheter för att ingen ska hamna mellan stolarna.

5) Vi jobbar hårt med att öka kunskapen om suicidprevention bland alla regionens medarbetare, för att utveckla bättre verktyg åt dem som i sitt dagliga arbete möter människor i riskzonen. Dessa söker sällan hjälp själva. För att få in rätt insatser innan det är för sent måste hela samhället vara redo att ge stöd till den som behöver det.

Forskningen visar att män är överrepresenterade vid fullbordat självmord och i åldrarna 15–44 år är det den vanligaste dödsorsaken bland män.

Barn och unga, bipolära, hbtq-personer samt äldre är också överrepresenterade i statistiken. Det spelar egentligen ingen roll, varje förspillt liv är en lika stor förlust, men vi behöver mer kunskap om vad som orsakar självmord inom varje grupp och hur samhällets stöd bäst kan nå dem. Ett första steg är att vi på allvar pratar om problemet. De människor som riskerar att drabbas av självmord får inte glömmas bort.

Varje liv som går förlorat i självmord är ett liv för mycket. Samhället kan inte stå passivt inför detta. Vi måste göra vårt yttersta för att fånga upp de som balanserar på den sköra tråden mellan liv och död, och stötta anhöriga som i förtvivlan bevittnar hur någon man älskar till slut tappar hoppet och gnistan. Tillsammans, och med rätt och tidiga insatser, kan vi rädda liv.