Deltagandet i EU-parlamentsvalet brukar vara väldigt lågt. Törs vi hoppas på ett större valdeltagande i år, nu när EU-parlamentsvalet ligger så nära inpå riksdagsvalet i september? De två valen hänger ju i väldigt stor utsträckning samman, och åt båda hållen, bland annat då en mycket stor andel av riksdagens beslut i praktiken handlar om implementering av EU-direktiv.

Vissa talar om att så mycket som 60–80 procent av riksdagens beslut ursprungligen härstammar från EU-beslut. Åt andra hållet hänger valen samman på så sätt att ministerrådet, där Sverige företräds av ansvarig minister, fattar de slutgiltiga besluten inom EU i samverkan med EU-parlamentet.

För att Miljöpartiet ska kunna genomföra de förändringar vi går till val på är det därför viktigt att vi både kan ta plats i Sveriges regering och att Gröna gruppen i EU-parlamentet blir stark. Att i regering tvingas hantera EU-politik som går åt fel håll, eller att se gröna framgångar i EU-parlamentet som sedan sablas ner av ministerrådet, vore inget annat än pyrrhussegrar.

För Miljöpartiet är det i grunden förstås samma viktiga frågor i båda valen: de stora utmaningarna när det gäller klimat och miljö, att tillförsäkra alla människor samma grundläggande rättigheter och att styra om från dagens ohållbara politik till ett långsiktigt hållbart samhälle.

Klimatfrågan är tyvärr ett typexempel på hur Sverige i dag bidrar till att göra en otillräcklig EU-politik ännu mer kraftlös.

EU:s system med utsläppsrätter skulle kunna vara ett instrument för att minska koldioxidutsläppen. Men tyvärr har länderna tilldelats alldeles för mycket utsläppsrätter. Om alla länder hade agerat som exempelvis Frankrike och Portugal gjort, och låtit utsläppsrätter frysa inne, hade vi ändå kunnat se en positiv effekt av utsläppsrättssystemet.

Men Sverige, med miljöminister Lena Ek (C) i spetsen, valde att i stället sälja Sveriges överskott av utsläppsrätter, motsvarande 1,3 miljoner ton koldioxid.

Dessa utsläpp kommer därför att ske någon annanstans i EU, vilket förstås har samma negativa klimatpåverkan som om utsläppen skedde i Sverige. Utsläppen känner inga gränser. Få svenskar är nog bekväma med att jobbskatteavdraget till del finansieras av sålda utsläppsrätter. Men det är konsekvensen av alliansregeringens politik.

Miljöpartiets klimatpolitik innefattar en omställning av transport- och energisystemen både i Sverige och inom EU. I Sverige har vi goda möjligheter att bygga ut den förnybara elproduktionen, och genom att samtidigt öka överföringskapaciteten av el till kontinenten kan vi bidra till att naturgas- och kolkraft fasas bort. En satsning på utbyggnad av förnybar elproduktion i hela EU skulle, enligt EU-kommissionen, ge tre miljoner nya jobb inom ett decennium. En kraftfull klimatpolitik ger alltså också positiva effekter på sysselsättningen och ekonomin.

En annan pusselbit i Miljöpartiets klimatpolitik är att knyta samman Europa med snabbtåg.

EU:s gigantiska subventionering av motorvägar måste styras om till järnvägar om vi ska kunna minska transportsektorns koldioxidutsläpp.

EU:s jordbrukspolitik är ett annat område Miljöpartiet vill reformera. Jordbruksstödet utgör omkring 40 procent av EU:s budget och har i dag alldeles för låg miljöprofil. Miljöpartiet menar att jordbrukspolitikens främsta uppgift är att främja omställningen till ett hållbart jordbruk. Vi vill fasa ut direktstöden, som egentligen är att betrakta som ett rent inkomststöd, och i stället öka satsningarna på miljö och landsbygdsutveckling.

Här har givetvis ekologiskt jordbruk en nyckelroll, och ökade insatser för att främja ekologiskt jordbruk är den viktigast åtgärden för att betala för de miljövinster som jordbruket ger.

Det är också viktigt att skärpa EU-reglerna för djurhållning och djurtransporter. Att det går att flytta fram positionerna har vi sett när det gäller EU:s fiskepolitik och de resultat Miljöpartiets Isabella Lövin uppnått. Samma enträgna och fokuserade arbete måste till inom djurskyddspolitiken.

EU:s flyktingpolitik och de allt högre murar som byggs runt EU är ett annat sorgebarn. Men vi oroas samtidigt över hur vissa svenska politiker tenderar att utnyttja bristerna i andra EU-länder till att ensidigt vilja arbeta för ökad flyktingmottagning i andra EU-länder. Vi måste kunna hantera frågan både genom en human flyktingpolitik i Sverige och genom att verka inom EU för att montera ner de murar som byggs upp.

Inte minst kortsluter EU asylrätten genom Dublinkonventionens krav på att asylprövningen sker i det första mottagandelandet.

Ett öppet och humant EU som går i bräschen för en kraftfull klimatpolitik globalt, och där allas rätt att andas frisk luft, dricka rent vatten och inte utsättas för farliga kemikalier alltid går före kortsiktiga ekonomiska intressen må låta som en avlägsen vision. Men det är en vision som efter två viktiga val kan förverkligas.