Erik Pelling skriver i UNT (7/9) att Uppsala måste bygga bostäder, men att det ska ske på “ett miljövänligt sätt”. Definitionen av miljövänligt byggande är dock minst sagt märklig. Pelling förklarar att det är miljövänligt att bygga där det är nära till service och kollektivtrafik, till exempel i Blodstensskogen.

Jag ifrågasätter inte att det är en aspekt av miljövänlighet. Här kommer några andra väletablerade aspekter av miljövänlighet som också borde ingå:

Att inte bygga bort skogar som Blodstensskogen, med högt naturvärde, som är hem åt många rödlistade och fridlysta arter.

Att inte dramatiskt minska spridningskorridorer mellan naturreservat, särskilt som Stadsskogen redan är sårbar eftersom den till stor del är omgärdad av bebyggelse. Det minskar chanserna för bevarande av den biologiska mångfalden.

Att inte hugga ner träd som lagrar koldioxid och motverkar klimatförändringarna. Blodstensskogens gamla träd lagrar mycket koldioxid, inte bara i sina stammar och trädkronor utan också i sina omfattande rotsystem. Huggs träden ner så börjar detta koldioxidförråd att förmultna och släppa ut koldioxid. Får de stå kvar tar de istället upp koldioxid.

Att inte hugga ner en skog som mildrar effekterna av klimatförändringarna. Sommarens extremväder visade tydligt behovet av mer skogar och parker som kan sänka temperaturen i hela stadsdelar och fånga upp regnvattnet vid skyfall.

Att inte bygga en ny bilväg och nya markparkeringar, för enbart 100-140 bostäder.

Jag och Erik Pelling, och hela det Socialdemokratiska partiet, är nog eniga om att Uppsala bör bygga miljövänligt.

Men var vi lägger ribban för miljövänlighet, skiljer sig betydligt åt. Ingen greenwashing av byggpolitiken, tack!

Sandra Hellstrand

initiativtagare till nätverket Rädda Eriksbergs skogar