En annons på påskdagen tillkännagav att Uppsala universitet söker rektor med sista ansökningsdag den 18 maj 2017.

Att universitet på detta sätt annonserar i dagspressen för att finna sin högsta företrädare var ovanligt tidigare men har nuförtiden blivit en sedvänja.

Redan för fem år sedan hade Uppsala universitet sällat sig till de lärosäten som annonserade.

Denna gång har man dock tagit ytterligare ett steg längre i sin marknadsanpassning av rekryteringsprocessen. Förra gången ombads intresserade personer att vända sig till antingen Konsistoriets dåvarande ordförande Hans Dalborg eller dess dåvarande vice ordförande Anna Ekström.

Den här gången har kontakterna delegerats till en extern rekryteringskonsult.

Den som önskar vidare information ska nämligen vända sig till en person, som är partner och konsult vid Accord Group Executive Search. Enligt detta företags hemsida är hon visserligen ”certifierad coach enligt Life & Career-modellen”, ”har genomgått Styrelseinstitutets utbildning i styrelsearbete” och är ”auktoriserad Executive Search konsult”. Men det är ändå inte självklart att universitetets kontakter med presumtiva kandidater till dess högsta ämbete ska delegeras till en utomstående konsult.

Det är till och med uppseendeväckande att Nordens äldsta universitet låter en extern rekryteringskonsult spela en sådan framträdande roll och att resurser som annars kunde ha använts till forskning och undervisning spenderas på konsult­arvoden.

Detta är dessvärre ytterligare ett tecken på de starka strävandena som finns i dagens samhälle att göra universiteten mer företagslika på bekostnad av det akademiska professionella inflytandet.

Ett annat tecken på denna strävan mot universitetens marknadsanpassning är att ”anställningen som rektor”, som det heter i beskrivningen på nätet, betraktas om vilken rekrytering som helst. Då intresserade personer går in på den anvisade hemsidan www.uu.se/jobb behövde de, den dag då annonsen publicerades, gå igenom tre sidor med andra utlysningar innan de hittade rubriken ”Rektor”.

Den återfanns då mellan ”Doktorandplats i musikvetenskap med särskild inriktning mot musikhistoria” och ”Forskare i kulturvård”.

På samma sida hade de sällskap med utlysningar av befattningar som studievägledare, forskare och universitetsadjunkt. Att valet av rektor behandlas på detta sätt måste sägas vara minst sagt förvånande. Visserligen kan det anföras att rektorsrekryteringar vid andra lärosäten har hanterats på liknande sätt. Vid rekryteringen av rektor vid Göteborgs universitet förra året var således intresserade kandidater hänvisade till att välja kategorin teknisk/administrativ personal för att hitta utlysningen av rektorsbefattningen. Detta är dock ingen ursäkt för Uppsala universitet att handla på samma sätt.

Den nu pågående rekryteringen av rektor vid Uppsala universitet aktualiserar därför återigen frågan hur man bör gå till väga för att finna sin högste ledare. Att delegera kontakterna till en rekryteringskonsult kan starkt ifrågasättas liksom behandlingen av rekryteringen som vilket anställningsärende som helst.

I stället för att följa andra lärosäten och anpassa sig till tendensen att se universitetet som ett företag borde Uppsala universitet vara en förebild för övriga lärosäten då det gäller att finna goda ledare för verksamheten.

Det kan ske genom att avstå från att använda mellanhänder i form av konsulter och genom att behandla rekryteringen på ett sätt som kraftfullt understryker rektorspostens stora betydelse.

Lars Engwall

professor emeritus i företagsekonomi