En ny termin har börjat och vi har hälsat våra förväntansfulla nya studenter välkomna till universitetet och en utbildning som ska ge dem den kompetens och den självständighet som krävs för att möta framtidens arbetsmarknad och samhällsutmaningar.

Sommarens utspel av regeringen om breddat deltagande har med rätta väckt debatt.

Budskapet var att Högskoleförordningen ska skärpas för att motverka social snedrekrytering.

Artikelbild

Ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson (S), meddelade att lärosätena ska ”bedriva ett bredare arbete än tidigare för att motverka skillnader i tillgång till högskoleutbildning mellan människor med olika bakgrund och för att säkerställa att högskoleutbildning finns tillgänglig i hela landet”.

Att vi har studenter med olika bakgrund och erfarenheter är mycket viktigt – för utbildningsmiljön och för kvaliteten. Vi öppnar gärna dörren för fler och arbetar kontinuerligt med ny pedagogik, individanpassning och andra åtgärder för att ge alla våra studenter de bästa förutsättningarna att nå sina mål och drömmar. Att prova och utvärdera nya vägar till kunskap, såväl inom forskningen som inom utbildningen, är självklart på ett universitet.

Kunskapssökande innebär att ständigt vara i rörelse. Vi behöver inga politiska pekpinnar där. Men här föreslås alltså en lagändring med outredda konsekvenser utan föregående diskussion.

Det sägs i remissen att skrivningen ska anpassas till det arbete för breddat deltagande som redan pågår på lärosätena. Så varför alls lagstifta? Att göra lag av en mångfald av initiativ ställer till att börja med krav på tydlighet. Vad betyder i laglig mening breddat deltagande och hur ska det följas upp? Dessutom: Ett ”bredare” arbete kräver självklart resurser och ett lagkrav blir styrande för lärosätenas vägval när utbildningsmedel ska fördelas.

Artikelbild

Prioriteringar ska bygga på kunskap och väl beprövad erfarenhet. Forskning visar att bra utbildningskvalitet och pedagogik för alla studenter gynnar dem som mest behöver stöd allra bäst.

Förslaget, som nu är ute på remiss, är bara ett i raden av flera oroväc­kande tilltag från politiskt håll sedan 2009 när den så kallade autonomireformen kom: http://www.regeringen.se/rattsdokument/proposition/2010/03/prop.-200910149/. Redan under förra regeringen genomdrevs ett av lärosätena kritiserat system för utvärdering av utbildningskvalitet som blev sågat av internationella granskare av kvalitetssystem. Det är allvarligt att politiker återkommande börjat lägga sig i hur lärosätena bedriver sitt inre arbete för kvalitet i utbildning och forskning. Tidigare i år tvingades Högskolorna i Dalarna och Blekinge till beslut i strid med sina egna kvalitetsprioriteringar. Där passerades gränsen rejält.

Artikelbild

Vägvalen för bästa kvalitet och kunskapsutveckling ska självklart göras utifrån lärosätets egna prioriteringar och förutsättningar.

Geografisk spridning av resurser är inte en lösning på problemet med social snedrekrytering. Att splittra upp resurserna på många små miljöer försvagar undervisningens kvalitet och försvårar möjligheterna att nå de mål regeringen eftersträvar. Att ministern dessutom påpekar att undervisningen behöver anpassas och lärosätena ägna sig mer åt förnyelse av traditionell undervisning är inte bara att slå in öppna dörrar, utan avslöjar okunskap och bristande förståelse för den egna rollen.

Artikelbild

Högskolesektorn får inte bli en syltburk där klåfingriga politiker kan ta för sig för att göra kortsiktiga politiska poänger. Nya förslag ska diskuteras brett, med lärosätena och i riksdagen, innan lagar ändras.

I det politiska klimat som råder, med växande populism i många länder, är det viktigare än någonsin att förhindra en utveckling mot ökad politisk styrning av akademin. Det är dags att se till att högre utbildning och forskning grundlagsskyddas från kortsiktig politisk påverkan. Staten som huvudman och huvudsaklig finansiär för den utbildning och forskning som bedrivs vid våra lärosäten ska förstås sätta ambitiösa mål, men hur lärosätena väljer att arbeta mot dessa mål måste de själva få mandat att välja. Utmaningen för den styrnings- och resursutredning som regeringen tillsatte i våras framstår efterhand som allt större och viktigare.

Vi behöver en principiellt grundad diskussion om högskolans styrning, som ökar den reella autonomin och ger lärosätena större rådighet.

Ställ gärna höga krav på vår verksamhets kvalitet och relevans, men i övrigt är det dags att sätta på locket på den högskolepolitiska syltburken.

Eva Åkesson, rektor

Anders Malmberg, prorektor

Torsten Svensson, vicerektor humaniora och samhällsvetenskap

Stellan Sandler, vicerektor medicin och farmaci

Johan Tysk, vicerektor teknik och naturvetenskap