• onsdag 29 mars 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Så spelas kvartsfinalen High & Low High & Low
Vädersponsor:

Konsten att kväva en glesbygd

Debatt I Östhammar har vi en Närvårdsenhet där många läggs in direkt från egna akuten eller vårdcentralerna. Vården är bevisat god och till närmast halva priset per plats jämfört med UAS, skriver Lars Agréus.

LÄS MER: "Man har planerat bakom ryggen på oss"

LÄS MER: Läkarens ord om nedmonteringen

LÄS MER: Delade meningar om nedläggningshotad jour

LÄS MER: Nattöppen jourmottagning hotad

Vi hör ideligen rapporter om hur det blir allt mer problematiskt att hålla landsbygden levande. Vi har till och med fått en landsbygdsminister som symbol för den problematik som urbaniseringen orsakar. ”Alla” är, när kameran går och mikrofonen sträcks fram, mån om ”en levande glesbygd”.

Vad betyder det? Städer, industriorter och universitet är naturligtvis oumbärliga motorer för både den ekonomiska och akademiska utvecklingen. Så är även landsbygden.

Vi är beroende av att landet går på alla cylindrar, men landsbygden marginaliseras systematiskt.

Jag tror (nästan) alla är överens om att de 90 procent av riket som ligger utanför stadstullarna inte ska vara ett ”Skansen”, utan ett levande alternativ! Här ska finnas förutsättningar för jobb för dem som stannar, och de som flyttar till utbildningsorterna i ungdomen (eller är uppvuxna där) måste kunna återvända hem och tjäna landsbygdsbefolkningen med sitt kunnande.

Vad krävs? Mycket, inte bara en bredbandskabel, som verkar vara mantrat för dagen.

Ett fungerande demokratiskt icke marginaliserande samhälle kräver en basal infrastruktur.

Vägar med bussar på, lärare, socialsekreterare, brandförsvar, poliser, försäkringskassa, arbetsförmedling, och inte minst sjukvård! För att kunna leva ett likvärdigt liv måste samhället dels bygga en ekonomisk och praktisk infrastruktur för företagande på glesbygdens villkor, dels se till att det finns rimligt tillgänglig utbildad personal som avlönas med gemensamma medel. Och det kan naturligtvis bli dyrare per skattebetalare om färre boende delar på kostnaden, och måhända måste stadsbefolkningen bidra till att deras sommarstugeområden inte ”stänger” efter semestern. Personalen kanske inte behöver vara lika högpresterande (=sönderstressad?) utan kan få paus i skiftet ibland. Och observera, att läkarkostnaden när inga patienter finns går ner till 25 procent, så vi sover billigt på plats, med ca 20 sekunders inställelsetid.

Vet ni förresten att brandförsvaret även dragit in möjligheten att på landet få hem en utbildad brandman med en hjärtstartare i väntan på ambulans (väntetiden är längre på landet) om du larmar om centrala bröstsmärtor.

Chansen att överleva ökar 18 gånger om hen finns på plats om hjärtat tvärstannar, men det är viss för dyrt…

I en basal trygghet ingår en närvarande primärvård dygnet runt, se till exempel den Stiärnstedska utredningen. I Östhammar och Tierp finns sedan 100 år lågbemannade men tillgängliga akutmottagningar. De ger en självklar trygghet och service, avlastar den annars nuförtiden helt förträffliga ambulansen, och alla som åker hit sparar på miljön eftersom man reser 14–20 mil kortare än för ett besök i Uppsala per patient. Och man gör nytta – jag vet, jag har gjort bortåt 600 nätter på Östhammars akut.

Nu har S och MP kommit på att man kan spara in på detta. Dessutom på för mig konstiga tider.

Efter midnatt är det förvisso enstaka besökande, men det brukar vara full fart till framåt 24 på kvällen, och på helgerna är det ofta livat mest hela natten, framför allt på sommaren.

Efter 35 år på orten, dag som natt, vet jag även att det skulle gå att rationalisera verksamheten genom att synka personalen för den kommunala sjukvården, primärvårdens sjukvård och ambulansen. De är alla i gång, men med ofta lågintensiva nattskift. Det kräver dock reviröverskridande beslut. Och mod att fatta dem!

För de svårast sjuka är kontinuerlig läkartillgång ett måste. I Östhammar har vi en Närvårdsenhet med 18 platser där många läggs in direkt från egna akuten eller från vårdcentralerna.

Enheten har hög omsättning av patienter som behöver medicinsk vård som inte kan tillgodoses i hemmet men som heller inte är i behov av högspecialiserad vård vid Akademiska sjukhuset. Inrättningen är unik och en förebild för hela landet (sjukstugorna i Norrland som man slåss för är ofta betydligt mindre, men slåss det gör man).

Gamla och trötta människor, ibland i livets slutskede, kan läggas in dygnet runt, slipper ambulans, slipper vänta sex–åtta timmar på UAS-akuten, medan man diskuterar vilket organ som är sjukast så man vet var patienten ska läggas in, och blir man inte överens skickas hen kanske hem i stället.

Man vårdas dessutom närmare de nära och kära, vården är bevisat god och till närmast halva priset per plats jämfört med UAS.

Jag betvivlar att man kan/får bedriva denna vårdform utan tillgänglig läkare hälften av veckans timmar! Liksom resten av den kommunala sjukvården runt om i kommunen.

Att hålla en glesbygd vid liv kräver att långsiktiga visioner inte punkteras av kortsiktiga nålstick.

Jag trodde S stod för solidaritet och MP för decentraliserade men transportsnåla samhällsbyggen, och att bägge stod för samråd före beslut, men jag verkar ha fattat fel.

Lars Agréus, distriktsläkare Öregrund, professor i allmänmedicin, Karolinska Institutet, ordförande, Svensk Förening för Glesbygdsmedicin (En del av Läkarsällskapet)

 

LÄS MER: DEBATT: Vårdpolitik i fel riktning

LÄS MER: DEBATT: Vi stärker primärvården

 
 

Debatt