Lärarförbundets rankning ”Bästa skolkommun” visade i höstas att Uppsala faller som en sten i rankningen av friska lärare. Betydligt fler lärare än tidigare är nu sjukskrivna 30 dagar eller mer. På ett år har vi gått från plats 90 till 167 av 290. Många lärare vittnar om att arbetsbelastningen ökar år för år.

Liberalerna vill se tydliga åtgärder för att minska risken för att lärare till följd av sin arbetsbelastning blir sjuka. Samtidigt införs nu nya lönekriterier för lärare i Uppsala kommun, utan tillräcklig dialog och vilja att lyssna till lärarna och deras beskrivning av en redan i dag oerhört tuff arbetssituation. Ett av kriterierna innebär att den lärare som tar på sig mer undervisning får mer i lön. När arbetsbelastningen redan är så hög anser vi att det är fel väg framåt.

Lärare vill som andra yrkeskategorier göra sitt bästa och är beredda att jobba mycket för en fungerande skola och elever som lyckas. Men arbetsgivaren ska inte ställa krav som i dagens läge är omöjliga att uppfylla utan att göra avkall på kvaliteten.

Liberalerna vill att skolans resurser ska användas smart. Resurserna är begränsade och måste användas på bästa möjliga sätt men här landar förslaget fel. Skolans resurser ska läggas på att göra det möjligt för eleverna att klara kunskapskraven och nå sin fulla potential, men risken med att knyta lärares lön till undervisningstiden är dock att själva kvaliteten äventyras och därmed även kunskapsresultaten.

Att förbereda lektioner och ge eleverna feedback på uppgifter och prov ingår i det pedagogiska uppdraget.Det finns säkert en del rutiner och metoder i skolan som kan effektiviseras, men att noggrant tänka igenom vilket undervisningsinnehåll man ska välja, och vilka metoder som är bäst för att ens elever ska tillgodogöra sig det, måste helt enkelt få ta tid om det ska göras bra.

Samma sak gäller återkoppling eller feedback till eleverna. John Hatties metastudie visar att väl genomförd återkoppling tillhör det som ger bäst effekter i skolan, det vill säga höjer elevernas kunskaper mest. Det är logiskt att elever som får konkreta besked vad de gjort bra och vad som kan göras bättre får lättare att utvecklas och göra ännu bättre ifrån sig nästa gång.

För att göra detta krävs dock tid. Att bedöma 30 prov eller uppgifter och ge individuell återkoppling på detaljnivå flera gånger om året är tidskrävande, det ska dessutom ske för varje klass läraren undervisar.

Det är inget konstigt utan nödvändigt om bedömningen ska göras ordentligt. Tillräckligt med tid att ägna åt bedömning av skriftliga uppgifter av elever är även nödvändigt av rättssäkerhetsskäl.

Om bedömningen hastas igenom kommer den sämre att återspegla elevers verkliga kunskapsnivåer. Det påverkar till sist elevernas betyg, som faktiskt spelar stor roll för deras framtid.

Det finns alltså risker med att knyta lönen till undervisningstiden. Det stämplar andra delar av det pedagogiska uppdraget som ”mindre produktiva” per automatik, trots att de också spelar roll för kunskapsresultaten. Frågan är om detta verkligen grundar sig i en analys om vad som ger bäst kunskapsresultat, eller om det bara innebär en besparing på skolan. Vi vet också att lärare inte sitter sysslolösa den tid de inte tillbringar i klassrummet, utan också har många andra uppgifter som tar tid, som mentorskap, föräldrakontakter och likande.

Skickliga lärare ska belönas med hög lön. Därför är det rimligt att knyta lönekriterier till undervisningsskicklighet. En lärare som använder sig av tidseffektiva metoder och minimerar rutiner som tar onödig tid från arbetet med att uppfylla det pedagogiska uppdraget, kommer att uppnå bättre resultat. Sådana kriterier ger alltså naturliga incitament att arbeta effektivt.

Kanske finns en och annan lärare som känner att det skulle vara möjligt att undervisa mer.

Men merparten av Uppsalas lärare känner att det är nog, det är för mycket att göra redan nu. Att då bli utan löneförhöjning är inte rimligt. Att organisera arbetet effektivt är också i första hand ett uppdrag för skolledningen, inte för den enskilda läraren. Liberalerna tar nu initiativ till en fortsatt diskussion av lönekriterierna. Vi anser att det behövs ett bättre underlag om vad kriterierna innebär i praktiken för lärares vardag och exakt vilka effekter det väntas få på kunskapsresultaten.

Helena Hedman Skoglund
kommunalrådskandidat, skolpolitisk talesperson och gymnasielärare (L)

Oscar Matti
ledamot i utbildningsnämnden och lärarstudent (L)