Uppsala lider av svår villabrist. Över 9 400 småhus som redan borde vara byggda saknas i bostadsutbudet. I Uppsala är enbart var fjärde bostad ett småhus till skillnad ifrån jämförbara kommuner där det är var tredje bostad. Faktum är att det är lättare för både Malmöiten och Göteborgaren att förverkliga villadrömmen än för Uppsalabon.

Denna utveckling är inte en slump utan resultatet av en småhusfientlig politik. Om inte ett skifte sker i hur vi bygger Uppsala är risken stor att bra familjebostäder blir ett privilegium enbart för de välbeställda. Inte bara arbetarklassen utan även medelklassen kommer att hänvisas till dyra höghusområden med små mörka innergårdar, kroniskt underdimensionerade förskolor och små lekytor för barnen.

Länge existerade det i Sverige en bred politisk enighet om att bra familjebostäder inte skulle få bli en klassfråga.

De negativa erfarenheterna ifrån sekelskiftets tätt placerade höghus skapade oväntade politiska allianser. Stockholms socialdemokratiska borgmästare Carl Lindhagen tog i hand med moderaternas första partiledare G F Östberg för att finna sätt att tillskapa fler barnvänliga bostäder. I stadsfullmäktige och riksdag drev de igenom reformerna som gjorde det möjligt för arbetare att bygga sig ett hus på en egen liten tomt. I Uppsala följde man Stockholms exempel och anlade trädgårdsstäder för arbetare i Svartbäcken, Rickomberga och Kungsgärdet.

Sedan dess har vi fått se ett skifte i stadsbyggnadspolitiken till förmån för höghus.

Först i form av miljonprogrammen och sedan i form av den tätbebyggda staden. Barnfamiljernas behov har nedprioriterats. Under de senaste decennierna så har antalet årligen färdigställda lägenheter tredubblats samtidigt som antalet nya småhus legat still, vilket lett till en obalans i beståndet.

Malmö med kringliggande kommuner har en area som är jämförbara med Uppsala kommuns, och en befolkning som är tre gånger så stor. Trots detta klarar Stormalmö av att hålla en småhusandel om en tredjedel av bostadsbeståndet. I Stor-Göteborg så är småhusandelen till och med högre!

Att andelen småhus sjunker beror vare sig på att barnfamiljers önskemål förändrats eller att det skulle vara dyrt att bygga egnahem.

70 procent av svenskar vill helst bo i småhus och bland barnfamiljer är siffran än högre.

Prismässigt är småhus i trä det absolut billigaste byggnadssättet. Byggkostnaden per kvm är 20–30 procent lägre än för höghusen. Att priserna på nyproducerade egnahem ligger högt beror enbart på att så många familjer konkurrerar om så få tomter.

Att priset på mark är högt i centrala Uppsala beror på verklig markbrist. Men att tomtpriserna i stadens utkanter är höga beror enbart på rödgrönt motstånd mot fler trädgårdsstäder. Det finns gott om mark som skulle kunna tas i anspråk. För att bygga bort villabristen skulle det räcka med att planlägga som mest en halv procent av kommunens area. Om man dessutom kan kombinera detta med en tomträttsmodell, som vi föreslagit för exempelvis Södra Stabby Trädgårdsstad, kommer kostnaden för ett eget hus ner till samma nivå som en motsvarande nyproducerad hyreslägenhet.

De som drabbas av dagens villafientliga politik är arbetande familjer utan ärvt kapital.

Möjligheten att bo i egnahem är på väg att åter bli en klassfråga. De välbeställdas barn får växa upp med trädgårdar att leka i – med gott om tillgång till ljus och luft. Övriga familjer hänvisas till höghusområdena – trots att vi vet att höghusen är en suboptimal boendemiljö för barn.

Kristdemokraterna har gång på gång reserverat oss mot de rödgrönas höghuspolitik. I Norra Luthagen, Eriksberg och Gottsunda har vi sagt nej till allt för tät bebyggelse. I Gottsunda föreslog vi att man kapar några våningar på miljonprogramshusen och kompletterar med radhus, och i planen för Ulleråker/Södra staden yrkade vi att man begränsar sig till max fyra­–fem våningar och planerar för egnahemsområden.

För kommande mandatperiod har vi lanserat målet 1 000 nya egnahem per år.

Vi Kristdemokrater vill bygga bort småhusbristen. Uppsala har optimala förutsättningar för att alla arbetande familjer ska kunna erbjudas en liten tomt där de kan bygga sig ett hus på kort avstånd ifrån centrum. Med en framsynt mark- och bostadspolitik behöver inte en bra familjebostad bli en klassfråga.

Jonas Segersam, kommunalråd (KD)

Simon Westberg, ledamot i Plan- och byggnadsnämnden (KD)