• lördag 23 juli 2016
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Uppsala Vimmel
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Vädersponsor:

Måttet är rågat

DEBATT. De länsvisa viltförvaltningsdelegationerna fungerar inte, så naturvårdens delegater i Västmanland hoppar nu av i protest, skriver Dennis Kraft, Johanna Sandahl och Kenth Nauclér.

Nu hoppar naturvårdens delegater i Västmanland av i protest från länets viltförvaltningsdelegation. Sveriges Ornitologiska förening, Naturskyddsföreningen och Rovdjursföreningen konstaterar att arbetet i delegationerna inte fungerar med dagens arbetsform. Det är emellertid viktigt att alla organisationer som berörs av viltförvaltnings- och rovdjurspolitiken kan delta i ett gemensamt konstruktivt arbete.

Jakt och viltförvaltning upplevs inte sällan som ett kontroversiellt område. Detta gäller i synnerhet rovdjursfrågorna.

Regeringen valde för några år sedan att decentralisera delar av arbetet med dessa frågor till länen. Då inrättades länsvisa viltförvaltningsdelegationer (VFD), för samverkan och beslut om övergripande riktlinjer om viltförvaltning och jakt. Naturvårdsintresset har allt sedan starten haft en plats i dessa VFD. Vi i undertecknade organisationer har nominerat förslag på delegater.

Den samlade erfarenheten från våra delegater av arbetet i VFD är tyvärr övervägande negativ. Det skiljer sig mellan olika VFD:er, en del verkar fungera bättre än andra.

Några genomgående erfarenheter är:

  • Jaktintresset är kraftigt överrepresenterat bland delegaterna. De medlemmar i delegationerna som ska representera allmänintresset är politiker, men utgörs i praktiken ofta av personer som är jägare eller på annat sätt har kopplingar till jaktintresset. Balansen mellan de medlemmar som representerar jakt respektive bevarandeintresset är ofta i proportionerna 14–2. Jaktintressets dominans blir än mer märklig då det är mindre än tre procent av befolkningen som jagar.
  • Den förvaltning som VFD beslutar om upplevs inte som legitim till följd av den sneda intressefördelningen.
  • De flesta viltförvaltningsdelegationerna verkar sakna arbetsordning och tydliga rutiner.

I Västmanlands län har nu våra delegater kommit fram till man inte längre vill vara kvar i VFD. Måttet är rågat. Detta beslut har fattats i god ordning på länsnivån i våra föreningar. Delegater i andra län överväger också att sluta. Vi i riksorganisationerna har förståelse för att våra delegater i Västmanlands län kommit fram till detta drastiska beslut. Bristerna i VFD:s arbete är helt enkelt för stora.

Sammansättning av, och därmed balansen inom VFD, liksom arbetsformerna måste utvärderas och förbättras.

I februari 2015 utlovade regeringen just detta: ”Utvärderingen kommer att titta på hur väl delegationerna fyller sin funktion, sammansättningen av delegationerna med fokus på balansen mellan olika intressen samt förutsättningarna för delegationerna att klara ett effektivt och rättssäkert beslutsfattande”. Efter snart ett år kan vi konstatera att ingenting har hänt i frågan. Detta är helt oacceptabelt.

Vi vill göra klart att vi har en konstruktiv inställning till att som organisationer fortsatt delta vid genomförandet av rovdjurs- och viltförvaltningspolitiken.

I Sverige har vi goda förutsättningar för rovdjursstammar med gynnsam bevarandestatus, samtidigt som vi har livskraftiga ren- och landsbygdsnäringar, och ett tydligt ansvarstagande gentemot ursprungs- och glesbygdsbefolkning. Detta konstaterade gemensamt alla de organisationer som var involverade i den nationella Vargkommittén, redan i början av 2013. Vi står fortsatt beredda att konstruktivt delta i den återupprättade Vargkommitté som regeringen aviserade i februari. Tyvärr bojkottades det initiativet av en rad organisationer på jägare-, brukar- och markägarsidan.

Tilltron till politiken och myndigheterna är avgörande för en rovdjurspolitik som ska vara hållbar i längden.

I den fortsatta processen framåt måste alla aktörer därför komma till insikt om att vi har lagstiftning som innebär att vi som nation är förpliktade att se till att vi har bestånd av olika stora rovdjur i gynnsam bevarandestatus i vårt land. De beslut som myndigheterna tar måste därför vara rättsligt sett korrekta. Därför måste jaktbeslut och andra viktiga förvaltningsbeslut gå att få överprövade i domstol. Domstolarnas självständiga roll gentemot lagstiftaren, regeringen och myndigheterna är ett fundament i varje demokrati. Att myndighetsutövningen ska ske under lagarna är en självklarhet.

Sammanfattningsvis:

  • Den utlovade utvärderingen av viltförvaltningsdelegationerna måste omgående komma till stånd. Vetenskaplig expertis måste knytas till denna.
  • Myndighetsutövningen måste vara rättssäker. Det vill säga myndigheternas beslut måste tåla en överprövning i domstol. Detta är en självklarhet ur rättssäkerhetssynpunkt.
  • Medlen till förebyggande åtgärder och till ersättningar till dem som drabbas av rovdjursangrepp, inklusive skötselmedel till rovdjursavvisande stängsel, måste förstärkas. Statens rovdjurspolitik måste backas upp bättre än vad som gjorts hittills.

Dennis Kraft, ordförande Sveriges Ornitologiska Förening – BirdLife Sverige

Johanna Sandahl, ordförande Naturskyddsföreningen

Kenth Nauclér, ordförande Rovdjursföreningen

 
 

Debatt