Att göra en statsbudget är inte så lätt. Det kräver kompetens och gärna erfarenhet. När nu regeringen gör en budget är det inte konstigt att det blir fel. En rad udda besparingar, där man inte sett till vare sig långsiktighet eller strategi, är anmärkningsvärda. Gemensamt för uteblivna anslag är att de inte motiveras över huvud taget.

Vänsterregeringens budgetproposition innehåller många frågetecken där attacken på svensk forskning är en av de mest iögonfallande. Tre meningar på sidan 308 i en av budgetens delar innebär att regeringen stänger verksamheten vid de tre svenska Medelhavsinstituten i Rom, Aten och Istanbul. Förslaget är särskilt anmärkningsvärt då regeringen inte ger någon motivering för detta överhuvudtaget.

De tre instituten är fyllda med ett historiskt och kulturellt arv och är strategiskt belägna i en viktig och bitvis turbulent region. Det är utifrån dessa tre institutioner som många svenskar får en fördjupad kunskap om exempelvis Turkiet, östra Medelhavsområdet, Centralasien och Kaukasien, områden som står i ständigt nyhetsfokus. Institutionerna är en mötesplats som många återkommer till för att delta i seminarier och diskussioner. Över fikaborden möts unga forskare, erfarna politiker och experter inom olika områden. Dessa svenska forskningsinstitut fungerar som centrum för nätverksarbete och folkbildning i ordets bästa bemärkelse.

De tre instituten kostar statskassan i sammanhanget blygsamma 22 miljoner kronor årligen, men har betytt mycket för Sverige sedan det första institutet öppnades i Aten på 1800-talet. Humaniora går sällan att mäta med siffror och exakta värden, kanske är detta skälet till varför Helene Hellmark Knutsson, minister för forskning och högre utbildning, väljer att lägga ned dem med ett pennstreck.

Hanteringen av ärendet i dess helhet är anmärkningsvärt illa skött och vittnar om en stor okunskap om institutens betydelse för svensk forskning. Institutet i Grekland ger svenska forskare möjlighet att bedriva fältprojekt och tillvara allt det arkeologiska material som svenskar grävt upp under mer än 100 år. Lärosätet är i formell mening en utländsk arkeologisk skola med goda kontakter till de grekiska myndigheterna och grekisk lag. En nedläggning skulle innebära slutet för svensk fältarkeologi i medelhavsområdet. Detta får långtgående konsekvenser för ämnet Antikens kultur och samhällsliv vid alla svenska universitet. Uppsala universitet är ett av de ledande i Sverige inom dessa områden och skulle drabbas särskilt hårt.

Samtliga tre institut innehåller ovärderliga bibliotek med tusentals volymer litteratur och är kulturhistoriskt viktiga byggnader. Gunnar Jarring-samlingen i Istanbul, Ivar Tengboms vackra hus i Rom, gästhemmet i Kavalla i Bauhaus-stil, den nyklassicistiska fastigheten i Athen, Malmstenmöblerna, textilierna av Elsa Gullberg och Märta Måås-Fjätterström, Prins Eugens Molnet-tavla och Carl Milles-skulpturen på Rominstitutet är alla exempel på detta. En nedläggning av Medelhavsinstituten i Rom, Aten och Istanbul innebär med största sannolikhet att de vetenskapliga publikationerna Opuscula, Athen- och Rominstitutens internationella peer review-granskade tidskrift, liksom utgrävningspublikationer, konferensvolymer och monografier samt övrig publiceringsverksamhet kommer att upphöra.

I princip alla europeiska och många utom-europeiska nationer har institut i Aten, Rom och Istanbul. Att avskaffa sitt institut är i en internationell kontext helt unikt. Trenden bland övriga länder är istället den rakt motsatta, att försöka instifta institut motsvarande de tre svenska Medelhavsinstituten. Det senast exemplet på detta är Georgien i Aten.

Det går att på goda grunder ifrågasätta om regeringen i sin budgetproposition verkligen tänkt igenom vad konsekvenserna av denna plötsliga och oförberedda indragning av medel till de tre Medelhavsinstituten kommer att leda till. Inser regeringen vilka signaler det skickar till humaniora som vetenskap vid de svenska universiteten. Om Sverige avvecklar sin verksamhet riskerar vi att framstå som ett provinsiellt och marginellt land i Europas norra utkant. Vår förhoppning är nu att utbildningsminister Gustav Fridolin tar till sig av alla goda argument som framkommit i debatten och räddar de tre Medelhavsinstituten i Rom, Aten och Istanbul. Dessa kostar i sammanhanget mycket lite pengar och betyder mycket för Uppsala och Sverige.

Per Bill (M)

Ordförande i riksdagens kulturutskott

Fredrik Ahlstedt (M)

kommunalråd i Uppsala