Claes Littorin, Landsbygdspartiet oberoende (LPo), kritiserar på flera sätt felaktigt Miljöpartiet (UNT 4/7 2014) för att inte ha lösningarna för landsbygden. Jag måste ge honom rätt i en sak, landsbygden är en stor tillgång, och inte bara för staden, utan för vårt samhälle i stort. Miljöpartiet vill gärna lyfta upp frågan om stad och land i valrörelsen. Det är speciellt viktigt här i Uppsala, eftersom Uppsala är landets fjärde största stad och samtidigt en av de kommunerna i Sverige med flest boende på landsbygden.

Miljöpartiet är ett landsbygdsparti och som ser att klimatfrågan är vår tids största utmaning. Ekonomiska styrmedel är det mest effektiva verktygen för att åstadkomma ett förändringsarbete. Skatten på långtradartransporter är en sådan sak som både får de som transporterar gods att välja mindre miljöbelastande transporter, till exempel båt kombinerat med lastbil, eller tåg. Men det är ju också ett styrmedel som slår hårdare mot varor som transporteras långa sträckor och ger lokalt producerat en direkt kostnadsfördel. Mer lokal produktion kan väl knappast ett landsbygdsparti motsätta sig?

Miljöbilsboomen har tyvärr kommit av sig. Under alliansregeringen har förvisso fler energisnålare bilar kommit ut på marknaden, men den svenska fordonsflottan blir mer och mer beroende av rysk diesel. Produktionen av inhemska drivmedel, som biogas, etanol, metanol och biodiesel måste ta fart. Energisatsningar kan bli svenskt jord- och skogsbruks nya basnäringsgren. Det behövs många gröna entreprenörer för att nå 100 procent förnybara drivmedel.

Bensinpriset har gått upp kraftigt den senaste tiden och det kommer öka framöver oavsett om Miljöpartiet lägger på några tioöringar. Men den stora fördelen med en liten ökad skatt på bensin och diesel så kan vi rikta dessa statliga intäkter till satsningar på just biodrivmedelsområdet, för att få lite fart på omställningen, där det nu nästan inte händer något alls.

Den fråga som vid sidan om klimatfrågan är en mycket stor utmaning är att rädda den biologiska mångfalden. Oavsett om det är oansenliga små lavar eller skalbaggar i en gammelskog eller rovdjur som vargar i Sverige eller tigrar i Indien, så har vi ett ansvar att den vilda naturen inte föröds och förstörs för all framtid. Det innebär att vi både måste avsätta reservat och förvalta den natur som inte är reservat på ett klokt sätt. Vi måste i Sverige leva upp till EU:s miljölagstiftning och till internationella konventioner.

De naturmiljöer som skapats av människan – betesmarkerna och ängarna – är också hotade för att vi har allt färre lantbrukare i Sverige. Redan i början av 1980-talet uppmärksammades detta av LRF i en omtalad reklamkampanj: ”Idag finns det femton utrotningshotade arter i Sveriges natur. En av dem bär keps”. Att vi har människor som brukar markerna är grunden för ett levande jordbrukslandskap.

Livsmedelsindustrierna presenterade under Almedalsveckan en undersökning, som visade att Miljöpartiet är det parti som har högst förtroende från väljarna i matfrågor. LRF presenterade en undersökning som visade att det är storstadsväljarna som tycker att matfrågan är den viktigaste landsbygdspolitiska frågan. Oavsett var våra väljare bor kommer Miljöpartiet ta parti för den goda maten, för mer ekologiskt jordbruk, för ett jordbruk där djuren mår bra utan antibiotika.

Det är inte vargen som hotar det svenska lantbruket – det är snarare import av billig industriproducerad mat. Ett rimligt krav som Miljöpartiet ställer är att vi ska ställa samma höga krav på all offentlig konsumtion av mat som vi ställer på det svenska jordbruket. Det var därför som Miljöpartiet var det parti som lade förslaget om att Uppsala kommun, inte bara ska ställa kravet 100 procent ekologisk mat till 2023, utan också kravet att allt kött kommunen köper från och med nu ska uppfylla kraven i den svenska djurskyddslagstiftningen. Det kan väl knappast ett landsbygdsparti motsätta sig?

Miljöpartiet vill precis som Claes Littorin förbättra möjligheterna för människor att leva och verka på landsbygden. Men då är det viktigt att se till att den ekonomiska politiken också gynnar landsbygdsborna. Miljöpartiet anser att i stället för att staten ska ta in fastighetsskatten från vindkraftverken så ska den, precis som i Norge, ska tillfalla berörd kommun. Och vi föreslår också att inte bara fastighetsägaren, utan också de som har fastigheter invid en vindkraftetablering ska ges möjlighet till att ta del av vinsten, efter dansk modell.

Det som särskilt gläder mig är att Claes Littorin, som avhoppad moderatpolitiker, säger nej till det femte jobbskatteavdraget. Miljöpartiet anser att pengarna behövs för att göra satsningar på skolan, och vi tycker att det är mycket viktigt att kransorterna på landsbygden har förskolor, skolor och god service. Landsbygdspartiet missar kanske den hetaste landsbygdsfrågan i sin artikel, bredbandsutbyggnaden.

Från Miljöparitets sida anser vi att bredbandssatsningarna måste ta fart i Uppsala län – vi ligger tyvärr hopplöst efter i utvecklingen och jag menar att kommunen bör ta ett större ansvar att driva på utvecklingen i kommunens alla landsbygdsdelar. Jag har svårt att tro att ett landsbygdsparti säger nej till det.

Maria Gardfjell

kommunalråd (MP)