Moderaterna, med Anna Kinberg Batra i spetsen, har tidigare skrivit en motion om amnesti för asylsökande och papperslösa. Det är något hon behöver påminnas om.
Den motionen skrevs visserligen för 15 år sedan, men orsaken till motionen är i stort samma situation som i dag.
Men i dag handlar det om fler barn. Fler ungdomar. Om åldersuppskrivna ungdomar. Och ännu längre handläggningstider, ännu längre väntan:
"Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som i motionen anförs om uppehållstillstånd för alla som väntat minst sex månader på att få sin asylansökan behandlad... Det kan ta flera år innan en asylsökande får besked om uppehållstillstånd. Långa handläggningstider och bristande rättssäkerhet hotar förtroendet för den svenska flyktingpolitiken. Svensk flyktingpolitik behöver reformeras i grunden och sätta den enskildes rätt i centrum...
För att stärka asylsökandes rättssäkerhet vill vi att alla som väntat minst sex månader på asylbesked, men ännu ej fått svar, automatiskt skall beviljas asyl. Det ska finnas en gräns för hur mycket personligt lidande den enskilde skall behöva acceptera. Och om staten inte klarar den gränsen skall den enskilde inte behöva ta hela smällen."
I motionen framfördes bristande rättssäkerhet och personligt lidande. Det är något vi väl känner igen i dag, när så många unga väljer att försöka ta sina liv i hopplöshet över deras situation. När barn och ungdomar skrivs upp i ålder för att Sverige ska slippa ta ansvar för dem. I och med en åldersuppskrivning så förlorar de alla trygga vuxna som de tidigare har haft omkring sig då de i all hast tvingas flytta till andra kommuner: gode män, boendepersonal/familjehemsföräldrar, lärare, kuratorer, socialsekreterare, fritidsledare och vänner. Detta sker i samband med att de delgivits ett negativt beslut i form av avslag på asylansökan.
De som ännu väntar känner en enorm stress och oro inför den dagen, och bland de afghanska ungdomarna så sprids den oron snabbt då allt fler av dem har börjat förstå att de inte är välkomna i Sverige.
EFTER ÅR AV VÄNTAN ÄR DE INTE LÄNGRE VÄLKOMNA?
Rättsosäkerheten börjar också bli välkänd: det handlar om allt från bristande information, dålig kunskap, slarv och emellanåt nedlåtande kommentarer från Migrationsverkets handläggare till advokater och gode män som brister i sina åtaganden.
Först räddar man människor från att drunkna. Sedan lägger man pengar på integration och omhändertagande. För att sedan skicka samma människor som man lade stora insatser på tillbaka till samma öde som de flydde ifrån.
Man väljer att betala Afghanistans regering miljonbelopp för att ta tillbaka dem som flytt det krigshärjade landet, ett land som står inför en stor humanitär svältkatastrof, pengar som knappast kommer att komma de återvändande till del.
Människohandel sanktionerad av Svenska politiker bedrivs för att anpassa Sverige till EU:s tuffare asylpolitik där afghaner blivit andraklassens asylsökande.
Det finns inget humant i detta. Man blundar för vad som sker med dem man deporterar. Vad som sker med de ungdomar som man valt att lära det svenska språket, som man lagt ned mycket resurser på i skolan. Många av dem har ingen familj att återvända till. De blir lätta byten för talibaner och IS/Daesh som värvar dem som soldater i ett krig utan slut.
2001 uppmanade Anna Kinberg Batra till amnesti för asylsökande. Varför är den frågan dig så främmande för henne i dag?
Minna Blom, frivillig familjehemsförälder, boendepedagog, engagerad i rörelsen #vistårinteut