Under våren ska Sveriges riksdag fastställa det så kallade värdlandsavtalet med Nato. Avtalet är redan undertecknat av ÖB efter beslut av den borgerliga regeringen i augusti 2014.

Det är ett delvis hemligt ramavtal där detaljer kan ändras efter hand – utan riksdagsbeslut – utanför demokratisk kontroll.

Meningen med avtalet är att Sverige ska underlätta för Nato att agera i Sverige under fredstid som förberedelse för kris- och krigssitua­tioner. Natotrupper ska kunna stationeras, baser och förråd ska kunna byggas, vapen av alla typer som ingår i Natos arsenal ska kunna placeras på svensk mark. Inklusive kärnvapen.

De som talar för värdlandsavtalet hävdar att inget av detta kan ske utan godkännande från svenska myndigheter, vilket möjligen kan ses som formellt korrekt.

Men själva vitsen med avtalet är att underlätta Natos förberedelser för aktioner mot andra länder.

Sådana omnämns i avtalet som strategiska och taktiska militära uppdrag.

Det finns inget förbud inskrivet i avtalet mot att placera kärnvapen i Sverige. Utan en sådan klausul kommer kärnvapen att kunna placeras på svenskt territorium – utan att svenska medborgare kommer att få reda på det. Nato vägrar konsekvent att tala om var man förvarar sina kärnvapen. Natostyrkor i Sverige kommer att kunna begära svenskt stöd till verksamhet utomlands, alltså en direkt risk för att dra in Sverige i krig. Natosoldater som begår brott i Sverige kommer inte att kunna ställas inför svensk domstol.

Sverige har deltagit i Partnerskap för fred (PFF), synkroniserat sina vapensystem med Nato och övat tillsammans med Nato på svenskt territorium. Bara under det senaste året hölls ett antal Nato-övningar med svenskt deltagande nära inpå Rysslands gräns. Vi har därtill avrustat vårt eget territorialförsvar och i stället bidragit till Natos krig i Afghanistan och Libyen.

Allt detta har varit skadligt för vår egen säkerhet.

Insatserna i Afghanistan och ­Libyen har visat sig kontraproduktiva för allt vad demokratisering brukar innebära och rent dödsbringande för hundratusentals oskyldiga, samt förstås varit pådrivande för flyktingströmmarna.

Nato har hittills varit en mycket dålig satsning för Sveriges säkerhet och för svenska skattebetalare.

Ryssland är den stormakt som USA (Nato) ser som sin främsta konkurrent om inflytande i Europa och Mellanöstern. Ett nytt kallt krig är under uppsegling. I detta spänningsfält ska Sverige behålla sin neutralitet, precis som vi gjorde under det förra kalla kriget. Allt annat är äventyrligt och spänningsskapande.

Ryssland är visserligen en militär stormakt, men mycket liten jämfört med Nato.

Ryssland kan inte anfalla något land runt Östersjön utan att dra på sig ett motangrepp från Nato, en konfrontation Ryssland aldrig kan vinna. Ryssland utgör därför inget hot mot Sverige.

Under 200 år har Sverige varit alliansfritt i fred för att kunna vara neutralt i krig. Det har tjänat Sverige väl och hållit oss utanför två världskrig och andra stormaktskonflikter.

Alliansfriheten är en folkligt djupt förankrad princip som vore förödande att överge. Sveriges bästa ”liv- och brandförsäkring” vore att hålla sig utanför vidare Natosamarbeten och bygga upp ett eget nationellt försvar. Därför uppmanar vi riksdagsledamöter i Uppsala län att rösta nej till värdlandsavtalet.

Uppsalabor mot värdlandsavtalet: Malin Bergmar, Karin Dahl, Monika Dahlby, Lars Drake, Ingalill Ek, Hedda Ekerwald, Kjell Eriksson, Sonia Soraia Galvarro, Hans Jivander, Knut Lindelöf, Clemens Lilliesköld, Antonio Marincevic, Birgitta Mauritz, Jonny Mauritz, Alvaro Miranda L, Harald Nordlund, Margareta Palm, Anders ­Persson, Mari-Louis Persson, Hans O Sjöström, Lill Sjöström, Lars Sund, Görel Sävborg-Lundgren, Eva Vakrakos, Dennis Zackrisson