Därför antogs vid landsmötet i helgen att Folkpartiet ska driva att lagstiftningen kompletteras med en bestämmelse om att den ska kunna dömas som borde förstått att samtycke inte förelegat.

Åklagaren bör alltjämt ha bevisbördan men denna är i dagsläget orimligt hög. En ändring av skuldkravet från uppsåt till oaktsamhet skulle kunna leda till både fler åtal och fler fällande domar. Det skulle då inte, som i dag, vara nödvändigt att bevisa att gärningsmannen verkligen förstått att samtycke saknats.

På många andra områden finns redan oaktsamhetsansvar och bevisregler som gör att det räcker att visa att gärningsmannen borde ha insett eller haft skälig anledning att anta att vissa omständigheter varit för handen. Ett sådant exempel är häleri. Det framstår som märkligt att ett så högt värderat intresse som den sexuella integriteten skulle vara mindre skyddsvärt än hantering av stöldgods.

Vi har uppfattat att den samhällsdebatt som uppstått kring många olika sexualbrottsdomar handlat just om att den/de åtalade borde ha förstått. Folkpartiet har därför genom sitt partiprogram tagit ett viktigt steg framåt för att stärka den sexuella integriteten i Sverige.

Det är vår förhoppning att övriga partier instämmer i detta så att vi så snart som möjligt kan genomföra en sådan ändring av sexualbrottslagstiftningen.

Anna Mårtensson (FP) Liberala kvinnors rättspolitiske talesperson

kommunalråd i Jönköping, ersättare i riksdagen

f d relationsvåldsspecialist (åklagare med specialistkompetens)

Andreas Anderberg (FP) doktorand i straffrätt med avhandlingsprojekt Straffbar oaktsamhet, Örebro universitet

UNT 21/11 2013