I september går Sverige till ett val som blir det viktigaste på mycket länge för Uppsalas och Sveriges välfärd. Väljarna har två tydliga alternativ att välja mellan. Å ena sidan har de alliansen, som alltid kommer sätta välfärdens kvalitet i första rummet. Å andra sidan har de det rödgröna alternativet, som anser att vem som producerar välfärden är viktigare än vad som produceras.

Här i Uppsala har Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet insett att människor i allmänhet uppskattar att själva kunna bestämma på vilken skola deras barn ska gå, på vilket boende de ska åldras eller vem de ska släppa in i sitt hem om de behöver stöd.

De rödgröna påstår därför att de står bakom valfrihet i välfärden. Men facit från den gångna mandatperioden talar sitt tydliga språk, och visar att de rödgröna drivit en omfattande kommunaliseringspolitik.

Artikelbild

| Therez Olsson (M).

I november 2016 beslutade de rödgröna till exempel att kommunalisera åtta LSS-boenden för vuxna med funktionsnedsättning. Boendena höll hög kvalitet, var uppskattade av de boende och personalen varnade för att kommunaliseringen kunde leda till försämringar. Medvetna om att kommunaliseringen skulle öka kostnaden med cirka fem miljoner kronor – tillräckligt för att ha öppnat ett LSS-boende till – valde de rödgröna att göra slag i saken.

Även barn och unga med funktionsnedsättning har fått känna på att Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet gör skillnad på vem som driver verksamheten.

Uppskattade Kajan Friskola, som med goda resultat utbildar barn med särskilda behov, har fått sämre förutsättningar än kommunala alternativ. Förkastligt anser vi i alliansen.

I somras avbröt majoriteten med kort varsel en upphandling av nio äldreboenden.

Sju av de berörda boendena hade tidigare drivits i privat regi, men ingenting pekade på att verksamhetens kvalitet var dålig. Den huvudsakliga orsaken till att man valde att kommunalisera boendena förefaller därför vara det rödgröna motståndet mot alternativ till den kommunala välfärden.

Så sent som i december beslutade Uppsala kommunfullmäktige att sänka ersättningen till privata aktörer som driver vård- och omsorgsboenden enligt lagen om valfrihetssystem. De rödgröna menade att den nya ersättningsnivån är i nivå med den som kommunala boenden erhåller, och att den är tillräcklig för att leverera verksamhet av hög kvalitet. Vi misstänker dock att det inte stämmer, en misstanke som bara stärks när Uppsalas rödgröna ledning vägrar backa upp påståendet med beräkningsunderlag som styrker tesen.

Den rödgröna politiken drivs av en tydlig ambition att begränsa Uppsalabornas valfrihet genom att sakta men säkert kommunalisera välfärden och försvåra för företag att verka i välfärdssektorerna.

De tror sig därigenom skydda Uppsalaborna från giriga storbolag som gör jättevinster på att överta välfungerande kommunala verksamheter och skära ned på bemanning och löner. Denna karikatyr av de privata aktörerna i välfärdssektorn stämmer emellertid dåligt med verkligheten.

Till att börja med är många av de privata aktörer som driver skolor, äldreboenden och LSS-verksamhet inte företag. Många är ideella föreningar, stiftelser, trossamfund eller ekonomiska föreningar. Lokala exempel på detta är demensboendet Ebbagården, som drivs av en stiftelse, Kojans förskola, som drivs av en ekonomisk förening, och Kyrkskolan, som drivs av ett trossamfund.

Av de företag som finns i välfärdssektorn är majoriteten småföretag.

På vård- och omsorgsområdet har 93 procent av företagen färre än 20 anställda. Några stora vinster gör de inte heller. Den genomsnittliga vinstutdelningen är lägre än fem procent av omsättningen. Generellt sett är lönerna dessutom högre hos privata aktörer, inom både skolan, vården och omsorgen.

De privata aktörerna är en viktig del av Sveriges och Uppsalas välfärd. Cirka 340 000 svenska barn och ungdomar, varav nästan 5 000 här i Uppsala, går i en fristående skola eller förskola. Två tredjedelar av alla stödanvändare med personlig assistent har aktivt valt en annan utförare än kommunen. Var femte äldreboendeplats i Sverige tillhandahålls av en privat aktör – i Uppsala är andelen ännu högre. Kanske än viktigare är dock att de privata aktörerna står för mer än en tredjedel av alla nya och planerade äldreboendeplatser.

De privata alternativen spelar därmed en avgörande roll för Uppsalas förmåga att hantera den demografiska utmaningen med allt fler äldre.

Att privata aktörer kan leverera välfärd av samma eller högre kvalitet som Uppsala kommun, samtidigt som de betalar högre löner och vissa av dem dessutom gör en liten vinst, är i grunden ett underbetyg för den kommunala välfärden och för oss politiker. Det visar att vi inte använder skattebetalarnas pengar på bästa sätt – den kommunala välfärden skulle kunna hålla högre kvalitet utan att kosta mer.

För oss i alliansen står välfärdens kvalitet i centrum, inte dess driftsform.

Får vi väljarnas förtroende att åter leda Uppsala i höst så kommer vi jobba målmedvetet för att höja kvaliteten i välfärden – både den privata och den kommunala. Välfärdsverksamheter som inte håller måttet ska förbättras snabbt eller läggas ned – både privata och kommunala. Alliansen kommer dock aldrig att, som det nuvarande rödgröna styret, dra undan mattan för välfungerande välfärdsverksamheter – vare sig privata eller kommunala. Mångfald och valfrihet främjar både kvalitet och effektivitet. För att trygga morgondagens välfärd behöver vi politiker samarbeta med de privata aktörerna, inte bekämpa dem.

Fredrik Ahlstedt

Kommunalråd (M)

Therez Olsson

Kommunalråd (M)

Mohamad Hassan

Kommunalråd (L)

Stefan Hanna

Kommunalråd (C)

Jonas Segersam

Kommunalråd (KD)