Universitet, högskolor och landets olika akademier har en viktig uppgift att ge medborgarna saklig information i viktiga frågor. Man brukar tala om universitets tredje uppgift vid sidan om forskning och utbildning.
Detta görs mot en lavin av mer eller mindre osaklig information driven av lobbyister, enskilda individer eller gemensamma intressegrupper från bloggar samt sensationssökande journalister som fiskar efter något som kan göra tidningen mer synlig och attraktiv.

Vissa områden är mer populära än andra. Klimat, väder och medicin säkert mer så än rymdfysik och materialforskning. Radio och tv har förstärkt detta och serverar märkliga nyheter snart sagt varje dag. Här tycks man vara mer angelägen att överträffa kvällspressen än att förse lyssnarna och tittarna med saklig information. Hur ofta får vi inte som häromdagen höra om kaffets välsignelsebringande förmåga och fantastiska medicinska uppgifter med olika procenttal som klarar av alla slag av hopplösa sjukdomar. Informationen är inte sällan vinklad, säkert inte alltid medvetet, men färgad av de enskilda journalisternas egna förställningar. Det är ingen tvekan att detta slag av subjektiv information som upprepas gång på gång påverkar många lyssnare på ett kraftfullt sätt.
Detta framgår tydligt av en demoskopundersökning om klimatet som genomfördes under Almedalsveckan och som nyligen blivit offentliggjord. Klimatförändringen är en fråga som har gripit svenska folket på djupet och de politiska partierna försöker på alla sätt överträffa varandra med olika förslag till åtgärder. Oberoende av partisympati, facktillhörighet, ålder eller var i landet man bor så är klimatförändringarna viktigast av allt och mer än dubbelt så viktiga som pandemier eller krig, för dem som röstar på Miljöpartiet till och med fem gånger viktigare! När man vidare granskar materialet förstår man bättre orsaken härtill. 18 procent av de tillfrågade tror att jordens temperatur har ökat mer än 2 grader sedan början av 1900-talet och mer än var fjärde tror att Grönlandsisen har minskat med mer än 20 procent under de senaste 30 åren! Att bara detta skulle betyda att havsvattenståndet måste ha stigit med cirka 1,5 meter verkar man inte ha funderat särskilt på. I själva verket har Grönlandsisen minskat med mindre än 1 procent och den globala uppvärmningen sedan 1900 uppgår till cirka 0,7 grader.
76 procent tror att Sveriges koldioxidutsläpp har ökat sedan 1980, i själva verket har det minskat kraftigt. Det är vidare bara 3 procent som känner till att Sveriges elproduktion är nästan helt fossilfri (mindre än några procent). Märkligt nog är det i stället så mycket som 19 procent som tror att elproduktionen till 90 procent är fossilbaserad!

När man ser detta blir man något förskräckt då Sverige som ett välutvecklat land borde ha lagt ner mer omsorg på att sakligt informera medborgarna. Tydligen är man trots det stora klimatintresset allvarligt felinformerad.
En följd av denna felinformation är att man anser att Sverige måste vidta ännu mer kraftfulla åtgärder för att minska utsläppen, dels genom fortsatta minskningar av utsläpp samt ett mer restriktivt och sparsamt leverne. Flygtrafiken ses som en stor syndare inte minst av dem som röstar på Miljöpartiet. Utsläppsminskningen ska främst lösas genom satsning på vind och solenergi där allmänhetens inställning är mycket positiv.

Vad man ska ta sig till när det inte blåser eller under en solfattig vinter med bister kyla tycks man inte ha funderat över. Inte heller tycks man ha ett klart begrepp om litenheten i de svenska utsläppen av koldioxid.
Redan nu släpper Kina per person ut mer än Sverige och detta med en befolkningsmängd som är cirka 150 gånger större. De svenska utsläppen av koldioxid är cirka 0,15 procent av de globala vilket med stor säkerhet assimileras i den snabbt ökande vegetationen i våra skogsmarker. Min snabbt igenväxande skogstomt, upprepade gallringar till trots, illustrerar detta.
I en tid då politikerna ser som sin främsta uppgift att förverkliga folkviljan är det också viktigt att försäkra sig om att folkviljan bygger på fakta och inte på felaktiga föreställningar som i detta fall. Risken är då att det blir galet den goda viljan till trots.

Lennart Bengtsson
gästprofessor i meteorologi
vid institutionen för geovetenskaper, Uppsala universitet
UNT 19/7 2012