I en debattartikel i söndagens UNT går läkarna Anna Rask-Andersen och Torbjörn Karlsson hårt åt en grupp inom svensk hälso- och sjukvård; naprapater. Argumentet är att ”landstinget endast ska satsa pengar på behandlingar med en klart visad effekt”. Samtidigt antyder man att den vård som fysioterapeuter och läkare ger inom den landstingsfinansierade vården för patienter med muskuloskeletala besvär i högre grad skulle vara evidensbaserad. Så är inte fallet.
När det gäller hur akuta besvär i rygg och nacke skall behandlas för att inte utvecklas till långvariga besvär, konstaterar SBU i sin rapport från förra veckan; ”Det är inte möjligt att avgöra vilka av de metoder som i dag används av fysioterapeut, kiropraktor eller naprapat som bäst hindrar att akut smärta i nacke och rygg blir långvarig. Befintlig forskning ger inga besked om hur nuvarande vårdrutiner skulle kunna förbättras eller huruvida det är motiverat att öka eller minska användningen av metoderna i hälso- och sjukvården”.
Vår förhoppning är att rapporten skall leda till att mer resurser läggs på forskning om rörelseorganens sjukdomar, vilka utgör den största orsaken till år levda med funktionsnedsättning och en mycket stor kostnad för samhället. Det är viktigt att vården för denna patientgrupp evidensbaseras.
Sveriges cirka 1200 naprapater är sedan 1994 en legitimerad yrkesgrupp och därmed en del av den etablerade svenska hälso- och sjukvården. Naprapati hör alltså inte till alternativmedicinen, vilket artikelförfattarna felaktigt hävdar.
Det faktum att cirka 450 000 patienter varje år söker vård hos naprapater vittnar om att det finns behov av den kompetens naprapater tillför, vid sidan av exempelvis fysioterapi.
Smärta och värk i muskler och leder, och då främst i rygg och nacke, är så vanligt att det utgör vår tids största folkhälsoproblem. Med en åldrande befolkning ökar både lidandet på individnivå och kostnaderna för samhället. Hälso- och sjukvården är i stort behov av legitimerad personal med fördjupad kunskap inom detta område, främst för att ge de som drabbats rätt råd om hur långvariga besvär skall undvikas men också för att ge behandling när råd inte räcker.
Naprapater, som är Sveriges största yrkesgrupp inom manuell medicin, kan här göra en mycket viktig insats. Naprapater har en fyraårig heltidsutbildning inriktad mot att möta människor med muskuloskeletala besvär. Utbildningen som förutom manuell behandling inkluderar såväl prevention och rehabilitering som omvårdnad har de senaste 10 åren genomfört omfattande satsningar på forskningsanknytning och forskningsaktivitet, främst genom ett nära samarbete med Karolinska Institutet.
Uppsala Läns Landsting är ett av 12 som är tillräckligt framsynt för att ha fattat beslut om landstingsfinansierad naprapati i syfte att kunna ge befolkningen en god hälsa och en vård på lika villkor vilket hälso- och sjukvårdslagen föreskriver. Andra exempel är Stockholm Läns Landsting och Region Skåne där naprapati är en naturlig del av vårdvalet. I Region Skåne finns idag naprapater anställda på vårdcentraler där man i samverkan med bland annat fysioterapeuter bedriver framgångsrik vård av patienter med besvär från rörelseorganen.
I Uppsala har landstinget vikt cirka 1,3 miljoner kronor per år till naprapatbehandlingar. Patientavgiften är satt till 170 kronor. I artikeln hävdas att det skulle gå att lösa problem i landstingets ekonomi om man istället använde de 1,3 miljonerna till annat men med dessa pengar ställda i relation till landstingets budget och den förlust som gjordes 2015 torde det falla på sin egen orimlighet. Det finns säkert andra delar av landstingsekonomin och verksamheten som i det avseendet är betydligt mer intressanta att se över och förändra.
Kanske är det istället så att man borde prioritera upp den landstingsfinansierade naprapatin? Det finns forskning som visar att manuell behandling inklusive massage är effektiv för patienter med muskuloskeletala besvär, speciellt om den kombineras med träning och rådgivning. Forskning antyder också att integrering av naprapati i vården på ett mycket kostnadseffektivt sätt kan korta köerna till ortoped för vissa patientgrupper vilket är positivt för såväl patienten som sjukvården.
Att som artikelförfattarna gör, diskutera om naprapater ska finnas eller inte inom den landstingsfinansierade vården, är inte på något sätt konstruktivt. Naprapater finns redan såväl inom som utanför den landstingsfinansierade vården, är en legitimerad yrkesgrupp inom svensk hälso- och sjukvård sedan 22 år och utför i storleksordningen 1,5 miljoner behandlingar per år.
Låt oss istället placera patienten i centrum och diskutera hur läkare, naprapater, fysioterapeuter och andra yrkesgrupper kan samverka för att ge den allra bästa vården när människor söker hjälp för smärta och värk.
Den diskussionen för vi gärna!
Anders Mattsson-Coll
Legitimerad naprapat, gymnastikdirektör, förbundschef Svenska Naprapatförbundet
Eva Skillgate
Docent Karolinska Institutet, legitimerad naprapat
Helene Schulte
Medicine doktor, legitimerad läkare, rektor Naprapathögskolan