I Dagens Nyheter läser jag att bedrägerier genom kapning av bank-id slog rekord i augusti: 36 miljoner kronor stals från svenska bankkonton. Det motsvarar värdet av kanske 250 personbilar som satts i brand.

Vilket är värst? Bilbränderna har vi alla sett och chockerats av. Bedrägerierna, däremot, har inte förstört någonting fysiskt, bara olovligen flyttat pengar från ett konto till ett annat.

Bedrägerierna är värst. Bränder, skjutningar och butikstölder vittnar om vanmakt i ett skede då alltför många asylsökande kanaliserats till redan problemfyllda utanförskapsområden. Social underlägsenhet kan göra en del ungdomar desperata.

Artikelbild

| Svante Nycander.

Framgångsrika nätbedragare måste ha en viss utbildning och kan i telefon uttrycka sig som banktjänstemän, dataexperter och myndighetspersoner. De visar inte sitt ansikte och tar liten risk.

De är anonyma och tycks vara en ofrånkomlig del av den digitala revolutionen. Dem tillhör framtiden.

Jag läser en utmärkt bok med titeln ”Bara bluff”– en guide för överlevnad i en värld där bedragarna blir allt fler. Den har skrivits av Görel Kristina Näslund (huvudförfattare) och Sofia Ardelius.

De senaste 15 åren har antalet anmälda bedrägerier ökat med nära 400 procent. Av alla sådana brott är i dag 60 procent id-kapningar.

De första två månaderna 2018 anmäldes 25 000 sådana brott, en ökning med 28 procent på ett år. Nätet har blivit en öppen arena för lögnare och bedragare. På en sekund kan de nå ut till miljoner människor över hela världen. Deras adresser är svåra att spåra. Försäkringsbolaget Hiscox har beräknat att den globala datakriminaliteten 2016 uppgick till 450 miljarder dollar. It-företaget Cisco anser att två tredjedelar av all e-post är skräppost, i stor utsträckning illasinnad sådan.

En femtedel av Sveriges befolkning utsattes 2015 för databedrägerier med stulna lösenord och kreditdkort, kapade datorer, hackade e-postkonton med mera. Lagstiftare, myndigheter och berörda företag och branscher kan göra mycket för att öka säkerheten, men hur ofta sker det utan att systemet blir ännu mer komplicerat för oss dagliga användare?

De som inte hänger med i digitaliseringen märker hur traditionell service minskar eller försvinner. För dem som lär sig det digitala systemet i unga år och förstår hur man undviker risker är samtidigt fördelarna enorma.

Av alla anmälda bedrägeribrott i Sverige utgör id-kapningar omkring 60 procent. Bedragare har uppfunnit utpressningsvirus. I maj 2017 stängde de av datasystem i företag och myndigheter i närmare hundra länder. Bland de drabbade fanns brittiska sjukhus, där recepthantering och sjukjournaler slogs ut.

Många skrivbordsbrott handlar om att spärra andras körkort, att uppfinna en falsk identitet, att hitta på en felaktig bostadsadress, att fuska i högskoleprov, att lyfta en lön för vårdinsatser som inte utförts, att göra en falsk konkursanmälan.

Ett särskilt kapitel i boken är matfusket. Man köper skinka och får en pressad, homogen, klistrad industrivara. ”Det har kommit fram att mer än hälften av det lammkött som säljs i Sverige i själva verket är fårkött.” I boken ges många exempel på fusk och vilseledande varubeteckningar. Det viktiga är ökningstalen och avtrubbningen.

Den politiska debatten om brott och straff ger en bild av minskad brottslighet bland födda svenskar, medan mängder av vapen, skjutningar, bränder och butikstölder i flyktingtäta stadsdelar får motiverara stora satsningar på polis, åklagare, domstolar och fängelser.

Lyfter vi blicken till de mångförgrenade och snabbväxande bedrägerierna blir bilden av kriminaliteten i Sverige värre och ganska annorlunda.

Vi är i inte fostrade att avslöja lögner. Föräldrar ljuger för sina barn om litet av varje, och lär dem ljuga. ”Tacka mormor för julklappen och säg att det var en fin leksak.”

Svante Nycander

Fd politisk chefredaktör, DN