Det förslag som lagts fram om hur processen för Uppsala universitets rektorsval bör utformas har väckt stor uppmärksamhet – inte minst hos universitetets medarbetare. Förslaget är kontroversiellt och termen "kupp" har förekommit mer än en gång.
Universitetets doktorander har ännu inte yttrat sig i frågan. Doktoranderna utgör dock en relativt stor del av de anställda vid universitetet. De är därtill universitetets framtida forskare, lärare och ledare, och är därmed i högsta grad berörda av förslaget.
Universitetets doktorander är organiserade i fakultetsbaserade råd, vilka i sin tur väljer representanter till doktorandernas samarbetsorgan på universitetsnivå: Doktorandnämnden. Doktorandnämnden och de undertecknande doktorandråden ställer sig nu bakom universitetets övriga forskare (UNT 26/9), dekanskrivelse (4/10) och studentkårer (UNT 3/10), och vill lyfta fram ett par punkter kring rektorsrekryteringsprocessens hittillsvarande och framtida förfarande.
Den 29/8 sammanträdde konsistoriet för ett informellt möte rörande rektorsfrågan. Regelmässigt ges konsistoriets ledamöter tillfälle att förankra diskussionerna i sina elektorat, bland annat genom att handlingar rörande de ärenden som ska behandlas delas ut inför möten. Så skedde dock inte till mötet den 29/8. Inte heller till nästa möte, den 15/9, gavs ledamöterna någon egentlig möjlighet till förankring eller diskussion av sina ställningstaganden inför mötet – och detta trots att det vid mötet den 29/8 bestämdes att en öppen process skulle inledas.
Istället framlades vid sittande möte, den 15/9, ett kraftigt reviderat förslag till hur processen för rektorsrekrytering skulle utformas. Det senare förslaget, som inte klubbades igenom, är det som väcker reaktioner. Förslaget koncentrerade processen till konsistoriet och en kärngrupp inom densamma. Enligt förslaget skulle konsistoriet självt utse en rekryteringsgrupp från sina egna ledamöter.
Denna grupp skulle ledas av konsistoriets ordförande Carola Lemne och ha till uppgift utarbeta en kravprofil. För att behålla anonymitet i processen skulle sedan en rekryteringsfirma få i uppdrag att finna lämpliga kandidater. Detta motiverades med farhågor om att inga bra kandidater skulle ställa upp om de inte fick vara anonyma.
Enligt förslaget skulle slutligen en eller max två kandidater, som tidigare varit anonyma, presenteras för två separata hörandeförsamlingar; en för lärare och personal samt en för studenter. Hörandeförsamlingarna skulle få avge omdömen om kandidaterna (eller kandidaten), men inte tillåtas rösta.
Vi menar att den beskrivna ordningen är odemokratisk och att processens föreslagna utformning underminerar dess legitimitet.
Lemne avvisar den kritik som framförts (DN 10/10, Ergo 11/10, UNT 13/10) och menar att det till största del rör sig om missuppfattningar. Mot bakgrund av det som beskrivits ovan anser vi dock att den oro som framförts är minst sagt befogad.
Doktorandnämnden och de nedanstående doktorandråden anser generellt att en utveckling där linjeorganisationen stärks, på bekostnad av det kollegiala styret, är splittrande och potentiellt vådlig såväl för forskningen och undervisningen vid universitet som för dess framtid i stort. Det är till syvende och sist forskarna och lärarna själva som har bäst inblick i verksamhetens förutsättningar. Det är därför inte rimligt att forskare, lärare och studenter utesluts från, eller får ett omotiverat begränsat inflytande över, rekryteringsprocessen.
Vi vill därför föra fram att:
1. Det är ytterst viktigt att processens utformning, såväl som själva valet av rektor, sker på ett transparent sätt, med bibehållet inflytande för lärare, personal och studenter. Det innebär att fakultetsnämnder och studentorganisationerna bör ges tillfälle att lämna remissvar på det kommande förslaget om processens utformning, och tid att tänka över sina svar.
2. Rekryteringsgruppen bör sättas samman utifrån förslag från kollegiet, som därmed aktivt kan delta i rekryteringsarbetet av tänkta kandidater. Detta är vidare viktigt för processens legitimitet i relation till verksamhetens företrädare.
3. Hörandeförsamlingen bör vara en, och dess relation till konsistoriet uttryckas genom direkt påverkan. Den bör ta ställning till flera kandidater och ges möjligheten att rösta.
Vi tillstyrker de tidigare rektorernas förslag (UNT 10/10) att konsistoriets ansvar för ”den kandidat som regeringen föreslås utnämna” inte innebär ”att presentera en till två slutkandidater till hörandeförsamlingen”. Vi ser därför ingen anledning till att reglera upp antalet kandidater som presenteras för hörandeförsamlingen.
Adam Sabir
Ordförande i Doktorandnämnden
Moa Lidén
Ordförande i Juridiska doktorandrådet
Rasmus Luthander
Ordförande i Teknisk-naturvetenskapliga doktorandrådet
Ina-Maria Jansson
Ordförande i Humanistiska doktorandrådet
Kati Kadarik
Ordförande i Samhällsvetenskapliga doktorandrådet
Camilla Andersson
Ordförande i Medicinska doktorandrådet