I den pågående översiktsplaneringen (ÖP) för Uppsala kommun talas det mycket om gröna kilar. Efter remissomgång finns nu en utställningsversion och synpunkter kan lämnas senast 12 maj.

En av stadens största och viktigaste gröna kilar är Fyrisåns dalgång från Flottsund till Uppsala Årike Fyris. Efter en närmare genomgång av ÖP är det tydligt att pratet om gröna kilar är ihåligt och att Åriket nu är mer hotat än någonsin.

Ån, åsen och slätten utgör Uppsalas identitet, topografi, natur och historia. Här förbinds Fyrisåns översvämningsängar med slätten. Det är ett levande kulturminneslandskap av äldre slåttermarker som är en del av Uppsalas vagga. Orden Före och Fyris kommer av dessa föresängar.

Fyrisåns dalgång med Kungsängen-Övre Föret är det viktigaste området i Uppsalas närhet för fågellivet.

Flyttfåglarna följer dalgången och rastar eller häckar i stora antal i dess sankmarker, vassar och betesmarker. Tack vare variationen av naturtyper är floran rik och insektsfaunan intressant. Det stadsnära läget och all denna naturrikedom inspirerade Linné att förlägga många av sina exkursioner hit, Linnés Danmarksvandring löper över Kungsängen och ringlar vidare åt sydost och hans Ultunavandring löper på åsen och slutar i Liljekonvaljeholmen.

1993 startade det kommunala projektet Årike Fyris. Åriket blev ett planeringsbegrepp som avsåg hela vägen från Kungsängsleden i norr till Kungshamn i söder.

Politisk samsyn rådde kring Årikesplanen. Med kommunala medel restaurerades igenväxande ängsmarker som åter kunde betas. En kopia av Kungsängens forna ängslador byggdes. Fågeltorn, cykelvägar, stigar, gärdsgårdar och rastplatser anlades, liksom spänger, Linnéstigar, kartor, årlig slåtterdag och mycket mer. Och Uppsalaborna tog till sig sitt Årike. I Åriket möts vandrare, joggare, skidåkare, cyklister, kanotister, fiskare, fågelskådare, botanister och insektsforskare. Hit kommer även många som bara söker avkoppling, tystnad och ro, som njuter av den vida utsikten över ängarna och slätten. I maj är det folkvandring till kungsängsliljornas fantastiska blomning.

Men i ÖP hotas nu Åriket brutalt från flera håll. I öster, vid förbindelsen med slätten, vill man efter 2030 möjliggöra en framtida sammanbyggnad av staden och planerar redan ett så kallat utvecklingsområde vid Kungsängens gård med bland annat en stor bussdepå. I norr finns planer på en ny båtuppläggningsplats på de gamla slamdammarna nedanför Kungsängsbron.

Byggnader för att stapla båtar i flera våningar föreslås alltså nära inpå Kungsängens rika växt- och fågelliv, med ofrånkomligt bullrande underhållsarbete under våren när Åriket har som flest besökare. På västra sidan ån är ytterligare bebyggelse planerad. Söder om Ultuna finns förslag på en tvärande motortrafikled till Sävja - ett oerhört ingrepp i området!

Varje större stad behöver ha väl tilltagna friluftsområden inom gångavstånd och många svenska städer har också sett om sitt hus. Oset, beläget några minuter på cykeln från centrala Örebro, och Vattenriket i Kristianstad är bara två inspirerande exempel. Hos dessa förebilder finns insikten om att den goda staden också behöver ha nära, lättillgängliga friluftsområden. Närhet till grönska och natur har bevisat goda folkhälsoeffekter. Efterfrågan på bostäder följs ofta av tillgången till nära natur. Uppsala har fortfarande sitt Årike, men för hur länge?

Håller den politiska samsynen och glädjen över att bevara och utveckla Åriket på att brista?

Fritids- och naturkontorets förslag till naturreservatet Årike Fyris från 2007 har tjänstemännen sedan dess tvingats rumphugga bit för bit. Vart är Uppsala på väg? Tillbaka till ett förlegat 1960-talstänkande där gröna områden är en tillfällig markreserv att ta i anspråk när man så tycker?

Och detta just som Uppsalas rika linneanska minnen är på väg att föras fram till Unesco för att upphöjas till världsarv!

Vill vi Uppsalabor lägga båtuppläggningsplats över Linnés fotspår, där hans Danmarksvandring löper? Ska vi dra en bred genomfartsled där Linnés Ultunavandring studerade backsippor? Ska den enda siktlinjen mot det forna ängslandskapet ner till Danmarks kyrka byggas igen? Linnéstigarna utgör ungefärliga mittlinjer i de breda stråk där Linnés studenter ivrigt letade efter växter, insekter, groddjur och stenar att få förklarade för sig av mästaren vid nästa hållpunkt.

Skulle någon ens komma på tanken att anlägga bebyggelse på Uppsala högar eller båtgravarna vid Valsgärde, platser som manifesterar svearnas välstånd? Men det foderlandskap längs Fyrisån som var själva förutsättningen för denna rikedom vill ÖP nu ta i anspråk.

Vi vill att man även för framtida generationer låter Kungsängsleden förbli en helig gräns för expansion och exploatering söderut. Spara åkermarken nordväst om Kungsängens gård och kilen mellan väg 255 och Kungsängsleden. Spara siktluckan söder om Kungsängens gård så att landskapsbilden ner mot Danmarks kyrka förblir intakt.

Inrätta snarast det ursprungliga förslaget till naturreservat och lägg ner planerna på de föreslagna ingreppen i Åriket. Arbeta än mer aktivt med att upphöja Linnés Årikesdelar till världsarv.

Allt som ett led i att bevara och utveckla områdets omistliga värden som spänner över hela skalan av geologi, flora, fauna, linnéminnen, kulturhistoria, friluftsliv och livskvalitet. Så skapar Uppsala den goda staden - en vidsträckt, tillgänglig grön kil i vårt Årike Fyris!


Stefan Eriksson
ordförande Entomologiska Föreningen i Uppland
Heidi Grossmann
Gröna Sköna Uppsala
Alexandra Holmgren
ordförande Upplands Botaniska Förening
Rolf Jacobson
ordförande Föreningen Linnés Historiska Landskap
Marianne Kahn
ordförande Naturskyddsföreningen Uppsala
Tomas Kjelsson
ordförande Upplands Ornitologiska Förening
Kurt Källström
ordförande Friluftsfrämjandet Uppsala Lokalavdelning
Marita Wigren-Svensson
ordförande Linnés Vänner
UNT 5/5 2010