Efter det senaste årets debatt om rasistiska stereotyper, migrationsministerns klavertramp om ”blåögda svenskar” och pågående trakasserier med främlingsfientlig underton, vill vi här lyfta fram ytterligare ett exempel på rasism satt i system, där hudfärg och utseende är avgörande för om man behandlas rättssäkert eller inte.

I det här fallet ledde ”fel” hudfärg och ”fel” nationalitet till att en moçambikansk doktorand blev arresterad i Paris.

Som universitetslärare, forskare och svenska representanter med decenniers erfarenhet av samarbete med universitetsinstitutioner och forskargrupper i Afrika vet vi att visumfrågan är knivig och kräver god framförhållning. Vi vet också att människor från afrikanska länder – och även från flera asiatiska och latinamerikanska länder – utsätts för en noggrann granskning på europeiska beskickningar och vid ankomsten till Europa.

Våra afrikanska kolleger har alla berättelser om hur de ifrågasatts och utsatts för en närgången granskning. Men i de flesta fall får de passera, ofta efter visst obehag. I ett aktuellt fall med en student från Moçambique gick dock den franska gränspolisens maktutövning långt bortom anständighetens gräns.

Doktoranden Felix är adjunkt vid Eduardo Mondlane-universitetet i Maputo i Moçambique och finansierad av ett Sida-program för att doktorera vid Uppsala universitet. Programmet koordineras av International Science Programme (ISP) vid Uppsala universitet. Felix och hans svenske handledare hade planerat för ett första besök i Uppsala. Han skulle anlända till Arlanda den 11 april 2013 efter mellanlandning i Johannesburg och Paris.

Men vid ankomsten till Charles de Gaulle-flygplatsen i Paris stoppades han av den franska gränspolisen, trots att Felix hade visum till Schengen, och alla andra obligatoriska dokument (inbjudningsbrev, försäkringsbrev, intyg om boende med mera) på ett USB-minne. Gränspolisen låste in Felix och flera andra i ett rum på flygplatsen. Han fick varken skriva ut eller visa filerna som han hade på USB-minnet.

Felix lyckades emellertid kontakta ansvariga på ISP, som omedelbart ringde den franska gränspolisen för att få veta vilka dokument som behövdes för att låta honom fortsätta till Sverige. Den franska gränspolisen gav vaga svar och vägrade även att lämna ut sitt faxnummer. ISP ringde flera gånger till polisen och fick varje gång olika besked. Under tiden inkvarterades Felix på ”polishotellet”, som i praktiken är gränspolisens häkte för personer under utredning.

På fredagen fick ISP till sist ett faxnummer till polisen och skickade då över de handlingar Felix haft då han sökte visum.

På lördagen fick Felix veta att han skulle inför en domstol dagen därpå. Men senare på lördagen blev han åter inlåst. Gränspolisen hade ändrat sig och meddelade att han skulle utvisas till Moçambique samma kväll.

Poliserna försökte då övertala honom att skriva under ett medgivande till avhysning, men Felix vägrade. Någon timme innan planets avgång på lördagskvällen ändrade sig poliserna igen och lät honom stanna.

På söndagen ställdes Felix så – tillsammans med 13 andra personer som gripits vid ankomsten till Paris – inför domstolen i Bobigny.

Domaren godkände Felix inresa och på måndagsmorgonen kunde han fortsätta sin resa till Uppsala, efter fyra dagar som frihetsberövad av den franska gränspolisen.

En berättelse som denna är med nödvändighet detaljrik och det kan vara svårt att följa alla turerna. Den viktigaste omständigheten är att Felix hade visum till Sverige (och alltså till Europas övriga Schengenländer) och att hans enda misstag var att han hade övrig dokumentation på ett USB-minne. Och på grund av detta misstag – att inte ha skrivit ut inbjudan och försäkringshandlingarna – frihetsberövade den franska gränspolisen honom i fyra dagar!

Som universitetslärare, forskare, svenska representanter och EU-medborgare skäms vi. Vi reser ofta och med lätthet till massor med länder utan att någonsin stöta på några större problem. Men när våra afrikanska samarbetspartners ska besöka oss i Sverige måste de och vi alltid vara beredda på trassel.

De kan ha svårt att få visum och bemöts med misstänksamhet vid europeiska beskickningar, och de granskas minutiöst vid ankomsten till Fästning Schengen, som om de vore presumtiva brottslingar.

Detta förhållande försvårar universitetssamarbete, konferensdeltagande med mera för forskare från länder utanför Schengen, speciellt länder där invånarna har ”fel” hudfärg och ”fel” nationalitet – inte bara i Afrika, utan också Latinamerika och delar av Asien.

Felix historia förblir obegriplig om man inte kallar den vid dess rätta namn. Det här handlar om rena trakasserier och godtycklig maktutövning på grund av en rasism satt i system, där hudfärg och utseende är avgörande för om man behandlas rättssäkert eller inte.

Den makt som utövades mot Felix – i detta fall av den franska gränspolisen – solkar ned EU:s administrativa tjänste­utövning och står helt i motsats till formellt omhuldade principer om mänskliga rättigheter.

Sten Hagberg
professor i kulturantropologi och ordförande för Forum för Afrikastudier, Uppsala universitet
Peter Sundin
docent, föreståndare International Science Programme (ISP), Uppsala universitet
Leif Abrahamsson
FD, programdirektör, International Science Programme (ISP)
svensk koordinator för det bilaterala programmet vid Eduardo Mondlane-universitetet i Maputo
Uppsala universitet
UNT 12/5 2013

Fotnot: Felix är ett fingerat namn.