Debatt - replik Som VD för ett bolag som utvecklar kärnkraftverk är vänsterpartisten Janne Wallenius förstås missnöjd med att elcertifikatsystemet medfört en snabb vindkraftsutbyggnad (UNT 4/7). Wallenius kritiserar de sjunkande elpriserna och frågar sig hur det kunnat gå så fel. Men att vindkraftproduktionen medfört att elpriserna sjunker är inget fel, utan måste tvärt om ses som en välkommen bonus. Miljöpartiet strävar alltid till att göra det som är miljömässigt bäst, och samtidigt mest ekonomiskt fördelaktigt.

Riktigt märkligt blir det när Wallenius särskilt ondgör sig över att den elintensiva industrin vunnit på elcertifikatsystemet. Vill inte Vänsterpartiet ge svensk elintensiv industri konkurrensfördelar, när den svenska elproduktionen - tillsammans med den norska - har lägst koldioxidutsläpp i världen? Ur klimatsynpunkt är det bättre att behålla elintensiv industri i Sverige än att den flyttar till Polen, Indien eller Kina.

Men Wallenius upp- och nervända argumentation gör inte halt där. Han är också kritisk till att utbyggnaden av vindkraft medfört att vi i Sverige idag är nettoproducent av el. Återigen är det som Wallenius framställer som ett problem i själva verket något positivt. Dagens överskottskapacitet ligger till grund för att det är möjligt att avveckla två reaktorer i Ringhals och två i Oskarshamn. Ytterligare överskottsproduktion kan hjälpa till att fasa bort kolkraft på kontinenten.

Wallenius för emellertid inte bara en upp- och nervänd argumentation i sin artikel, utan har också ett antal faktafel. Ett första sådant är att Wallenius låter påskina att det är ett problem att vindkraften producerar el när behovet är lågt. Det är samma myt som Jan Björklund (FP) tidigare spridit, men sedan bett om ursäkt för. Visst producerar vindkraften även under sommaren - men det är vintermånaderna som är vindkraftens mest produktiva månader, d.v.s. när elbehovet är som störst. Vindkraft och solenergi kompletterar därför varandra mycket väl.

Ett andra faktafel är att Wallenius hävdar att det skulle finnas regeringsbeslut på att försämra förutsättningarna för kommuner som producerar egen el. Den proposition som regeringen lagt syftar tvärt om till att utöka ambitionsnivån vad gäller utbyggnadstakten av ny förnybar el till år 2020, från 25TWh till 30TWh. Detta kommer inom ramen för de gröna elcertifikaten medföra ökad ersättning till ny förnybar el, vilket gynnar både kommuner och andra som väljer att investera i ny förnybar el. Uppsala kommuns beslut att bygga vindkraft för del av den egna elproduktionen ligger därför helt rätt i tiden.

Ett tredje fel Wallenius gör är att hävda att elcertifikaten innebär att skattebetalarna subventionerar ny förnybar elproduktion. Varken skattebetalarna eller statens finanser är inblandade i elcertifikatsystemet, utan enbart branschens aktörer. Eftersom systemet, enligt Energimyndigheten, medfört lägre elpriser går det inte ens att hävda att elanvändarna är de som subventionerar ny förnybar elproduktion.

Wallenius anför att "den viktigaste insikten är att hållbar elproduktion av rent tekniska skäl inte utgör en ideal marknad." Nu är det i och för sig ingen ny insikt, utan själva grunden för varför elcertifikatsystemet alls behövs. Men om Wallenius nu också tagit till sig den insikten borde hans nästa slutsats inte vara att därför förespråka en ohållbar elproduktion, utan välkomna en fortsatt energipolitik som på ett sunt sätt balanserar marknadskrafterna. Wallenius eget parti, Vänsterpartiet, har tillsammans med Centerpartiet aviserat att de kommer att stödja regeringens proposition om höjda ambitionsnivåer i elcertifikatsystemet, varför propositionen ser ut att kunna antas av riksdagen i höst.

Det är viktigt att komma ihåg att det stora problemet är klimatförändringarna. Nu behöver vi snabbt ställa om till förnybar energi och därför behöver även kommunerna kraftsamla. Satsning på vindkraft är ett led i det.

Niclas Malmberg

riksdagsledamot (MP)

Maria Gardfjell

kommunalråd (MP)