Först vill jag tacka Lotten Sunna för hennes svar på mitt inlägg. Som jag skrev i det förra inlägget tycker jag att det är bra att Feministiskt Initiativ fört upp jämställdhetsfrågan och kvinnors ekonomiska situation på agendan.
Sunna skriver att riksdagen tog beslut om jämställdhetspolitiska mål 2006. Jag är glad över att ha varit med och fattat det beslutet. Som riksdagsledamot försöker jag driva frågor som knyter an till målen, men det är inte lätt. Jag är Centerpartiets representant i Riksdagens pensionsgrupp, en grupp som arbetar med frågor som rör det allmänna pensionssystemet. I gruppen ingår representanter för de fem partier som stod bakom pensionsreformen. För mig, som är enda kvinna i gruppen, blir det ofta tydligt att när man i gruppen talar om ”alla” är det mannen som är norm.
Sunna skriver att ”feministisk ekonomi” har sin grund i mänsklig utveckling och social och ekologisk hållbarhet. Inom Centerpartiet tror vi på den enskilda människans kraft. Vi tror att människor utvecklas om de får ta ansvar för sitt eget liv och fatta beslut själva som rör dem och deras familj. Detta är en tydlig skillnad mot Sunna och hennes parti, som gärna vill bestämma lite mer över människors liv. Centerpartiet är ett grönt socialliberalt parti. Det innebär att vi givetvis vill se en ekonomi där alla är på grön kvist, men också en ekologiskt hållbar ekonomi. Att vi kallar oss socialliberaler innebär att vi anser att människor kan och vill försörja sig själva, men att samhället givetvis ska ta hand om dem som på grund av exempelvis ålderdom eller sjukdom inte kan försörja sig själv.
Sunna skriver att hon och Feministiskt Initiativ vill se en rättvis och hållbar värld. Det vill vi i Centerpartiet också. Vi vill till exempel att den som har arbetat under hela livet och tjänat in till sin pension ska ha lite mer än den som inte har arbetat. Det är vårt sätt att se på rättvisa. Många kvinnor som har arbetat under många år har, på grund av låga löner, låg pensionsgrundande inkomst. Om man höjer garantipensionen kommer fler kvinnor att uppleva orättvisan i att de som inte arbetat har lika hög pension som den som har arbetat hela livet.
När Sunna skriver om premiepensionen visar det prov på ”feministisk ekonomi” eller kanske "initiativrik matematik" och "feministiskt siffertrixande". De 2,5 procent av lönen som betalas in till premiepensionen blir med Feministiskt Initiativs räknesnurra 13,5 procent. Antagligen räknar Sunna här procent på procent, något som min matematiklärare sade att inte är möjligt. Sanningen är att för varje hundralapp som Du tjänar, betalar din arbetsgivare in 18,50 kr till din pension. Av den knappa tjugan går 2,50 till premiepensionen. Det är alltså inte så mycket pengar som varje svensk har att gambla med.
En annan intressant räkneoperation i Sunnas text handlar om kostnaden för höjd garantipension. Under 2013 bad jag Riksdagens utredningstjänst att räkna på vad det skulle kosta att höja garantipensionen till 10 000 kronor. Utredningstjänstens svar var att detta skulle kosta skattebetalarna 9,5 miljarder kronor, alltså 6 miljarder mer än vad den feministiska räknesnurran räknat fram.
Ett av de tydligaste bevisen på att Feministiskt Initiativs ekonomiska politik inte gynnar kvinnor är att partiet vill avskaffa RUT-avdraget. Fi säger att RUT-avdraget innebär en stor kostnad för skattebetalarna, men sanningen är att RUT-avdraget är en skattesubvention på pengar som annars aldrig skulle ha kommit in i statens kassa. Genom RUT-avdraget har dessutom många svarta jobb blivit vita, många som tidigare arbetade svart har plötsligt fått en arbetsskadeförsäkring, rätt till sjukförsäkring och framför allt börjat tjäna in pensionspoäng. Många av dessa arbetstagare är lågutbildade kvinnor, ofta med utländsk bakgrund. För dessa kvinnor skulle avskaffandet av RUT-avdraget vara ett hårt slag. Hur förklarar Fi för dessa kvinnor att det är bättre att inte arbeta, eller möjligen arbetar svart, än att RUT-avdraget finns kvar?
Sunna tycker att jag borde vara orolig över den politisk som förs i dag. Jag är inte det minsta orolig. Den svenska ekonomin har tack vare den borgerliga regeringen klarat sig bra under den ekonomiska krisen, fler människor är sysselsatta och pensionerna kommer att räknas upp rejält de kommande åren. Däremot är jag orolig att Lotten Sunna och hennes räknesnurra ska få inflytande över ekonomin i Sverige under nästa mandatperiod. Jag tror på en feministisk ekonomi, men inte på Feministiskt Initiativs ekonomiska politik.
Solveig Zander, riksdagsledamot (C) för Uppsala län