• torsdag 23 mars 2017
  • Familjeannonser
  • Grannar
  • Lokusjobb
  • Lokus
  • Grannar
  • Evenemangsguiden
  • Uppgång.se
Svårt motverka slit och släng Ledarloggen Ledarloggen
Vädersponsor:

Resande i skrämsel

Debatt Det är på tiden att någon granskar trovärdigheten i de återkommande varningarna om giftrester i livsmedel, skriver Torbjörn Fagerström.

Jag kan inte räkna dem alla – alla gånger som vi uppmanats att köpa ekologiskt för hälsans skull. Ett återkommande tema är att skrämma oss med rester av bekämpningsmedel i olika matvaror. Med rynkade pannor och allvarsamma stämmor pekar skrämselmånglarna på skillnader i resthalter mellan ekologiskt odlade och konventionellt odlade produkter.

Själva poängen är sedan att förtiga att skillnaderna i grunden är ointressanta, eftersom alla halter ligger långt, långt under rimliga risknivåer. Vi konsumenter lämnas alltså till att göra egna bedömningar i en svår vetenskaplig fråga – vilket de flesta av oss naturligtvis saknar förutsättningar för. Många tar då det säkra för det osäkra och väljer ekologiskt - vem vill inte äta ”giftfritt” – och propagandan har gått hem.

För något år sedan var det Coop som gav sig in i skrämselbranschen. De fick en hel del kritik för detta klavertramp, men de fortsätter kampanjen, så deras fot sitter stadigt kvar i klaveret. Nyligen var det Dagens eko som ”slog larm” om att spår av ett antal preparat hittas i frukter och grönsaker. P1 morgon följde upp.

I ena soffhörnet satt en ansvarig toxikolog och riskvärderare från Livsmedelsverket (SLV), i det andra Naturskyddsföreningens (SNF) ordförande. SLV har – såvitt känt – professionell personal som lever upp till högt ställda krav på integritet, saklighet och oväld. Den som vill ifrågasätta den myndighetens bedömningar bör alltså ha rejält torrt på fötterna, kan man tycka.

Men när det gäller frågor om jordbruk, mat och hälsa brukar det sällan göras någon sådan bedömning av fotbeklädnadens fukthalt hos den som uttalar sig. Då betraktas, så att säga by default, alla åsikter som (minst) lika sakligt underbyggda som en expertmyndighets. Upp flyga orden…var tanken håller hus är det ingen som frågar. Men i det här fallet kan jag berätta var den finns: den är i det ekologiska jordbrukets propagandaverkstad.

SLV upplyste om att de uppmätta halterna var 1000 gånger lägre än de halter som har visats ha någon effekt i djurförsök. De klargjorde även att det kan vara osäkert om ett visst bekämpningsmedel överhuvudtaget har använts på en viss gröda. Det kan vara fråga om ett metodproblem – värdena är så låga att man inte säkert vet om de visar på en verklig förekomst.

SLV underströk att deras myndighetsuppdrag är att övervaka våra livsmedel och att se till att dessa inte utgör något hot mot folkhälsan. Deras bedömningar grundas på vetenskap och beprövad erfarenhet, och de slår larm om de upptäcker några problem – det kan gälla rester av bekämpningsmedel, det kan gälla mögelgifter, det kan gälla tungmetaller som kadmium eller bly, etcetera.

I den riskbedömningen samarbetar SLV intimt med EUs expertorgan på området, den europeiska livsmedelsmyndigheten EFSA. Alla resultat rapporteras dit, och de sammanställs där för att sedan bland annat ligga till grund för agerande från EU mot till exempel illegal användning av förbjudna bekämpningsmedel.

Ganska betryggande, kan man tycka. Men SNF pratade på om hormonstörningar, cancerframkallningar, viktökningar och annat där SLV redan hade gett lugnande besked. En så långt driven tondövhet gentemot vetenskapliga argument finner man nog bara hos den vars främsta ärende inte är att informera, utan att få möjlighet att inför radiolyssnarna bestiga sin ideologiska käpphäst.

Denna kom mycket riktigt intravande mot slutet av inslaget: SNF påpekade, liksom i förbigående, att konsumenten ju alltid kan välja ekologiska produkter. Varför sådana skulle frälsa konsumenten och från vad förblev dock oklart – SLV hade ju redan klargjort att de aktuella halterna i det konventionella jordbrukets produkter inte grundar anledning till någon oro.

Det är detta som är det sorgliga i sammanhanget: Det finns starka och inflytelserika krafter som vinner på att konsumenter tror på hälsonyttan hos det ekologiska jordbruket. Stora delar av miljörörelsen har sedan länge målat in sig i ett hörn tillsammans med de krafterna, och tyvärr tycks de hellre dagtinga med sin syn på kunskap, än de tar sig bort från det hörnet. I det aktuella fallet är banden även formaliserade - SNFs ordförande sitter i KRAVs styrelse, den producentförening som tillvaratar den ekologiska odlingens ekonomiska intressen.

Så SNF, som annars gör så mycket bra saker - i sin lokala kretsverksamhet, i sitt engagerade ungdomsarbete, med sin hävdvunna folkrörelsetradition och sitt djupa engagemang i frågor om fauna- och floravård - har just i vissa jordbruksfrågor gått ner sig i ett kommersiellt och ideologiskt träsk. I det träsket bubblar det av såväl skruvade tolkningar och hårdragna argument som av ren och skär mumbo-jumbo.

Låt mig sammanfatta. Livsmedelsverket visar på civilkurage när det gäller att presentera vetenskapliga data som går på tvärs mot lättsålda föreställningar om jordbruk, mat, miljö och hälsa. In på scenen kommer nu ett särintresse på jordbruksområdet som blandar bort korten och försöker få det att framstå som om resthalterna i det konventionella jordbrukets produkter utgör ett hälsoproblem för oss konsumenter.

Det är inte första gången som resande i skrämsel tillåts inta rollen som något slags representant för ett allmänintresse och släpps fram så okritiskt att en ansvarig myndighet nästan hamnar i försvarsställning.

Men det vore väl en nåd att stilla bedja om att någon redaktion, någonstans, någon gång, skulle byta perspektiv och börja granska skrämselmånglarnas nätverk, agendor och penningflöden. Där finns många intressanta trådar att nysta i – jag kan inte räkna dem alla.

Torbjörn Fagerström

Professor emeritus i teoretisk ekologi vid Lunds universitet, tidigare bland annat prorektor vid Sveriges lantbruksuniversitet och VD för Stiftelsen för Strategisk Forskning. Ledamot i Kungl. Vetenskapsakademien och Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien.

 
 

Debatt