Det är ett gott tecken att enbart moderaterna Olof Lavesson och Markus Lagerquist replikerar på min tidigare artikel (UNT Debatt 17/11) om vad som skulle hända med kulturpolitiken om de borgerliga partierna och SD även i år gör gemensam sak när riksdagen fattar beslut om nästa års budget. Kan det tas som intäkt för att någon sådan ohelig allians inte kommer att bildas denna gång, och att regeringens förslag till budget för kulturområdet nu kommer att kunna klubbas av riksdagen?
Men i sakfrågorna gör Lavesson och Lagerquist två vilseledande retoriska finter.
Det första felet är att de jämför de 620 miljoner kronor mer regeringen tillför kulturen, i förhållande till det moderata budgetförslaget, med "miljarder i skattehöjningar", som om skatteintäkterna helt hämtades från kultursektorn.
Självklart är det ökade skatteintäkter som möjliggör de satsningar regeringen föreslår. Men var finns logiken i att låta påskina att ökade anslag till musik- och kulturskolan, kulturverksamhet i utsatta områden eller statliga museer i nästa steg finansieras av höjda skatter för samma verksamheter?
Icke-kommersiell kulturverksamhet förutsätter att finansiering sker via skattsedeln. Om Moderaterna vore konsekventa i sin retorik skulle vi inte ha någon finansiering av vare sig barn- och ungdomskultur, samtidsavantgarde eller tillgång till ett brett kulturutbud i hela landet. Lyckligtvis är Moderaterna inte så konsekventa. Den politiska skillnaden handlar i realiteten om olika ambitionsnivå.
Det andra felet är att Lavesson och Lagerquist rycker ut två av reformerna i regeringens proposition – stärkt kommunal musik- och kulturskola och fri entré på statlig muséer – som de tycker är storstadsorienterade, och utifrån det hävdar att regeringen gynnar höginkomsttagare på bekostnad av människor med små marginaler och människor på landsbygden.
Men det är en föga seriös argumentation att i sammanhanget förtiga att regeringen bland annat också föreslår ett nytt riktat kulturstöd till socialt utsatta områden, en kraftig utbyggnad av folkhögskolorna och mer resurser till den regionala kulturpolitiken utanför Stockholm än vad Moderaterna mäktar med.
Och i själva verket gynnar också fri entré på muséer och mer resurser till den kommunala musik- och kulturskolan i första hand de familjer som har sämre ekonomi, dvs tvärt om mot vad Moderaternas retorik går ut på!
Att skattehöjningar för dem som tjänar mest bidrar till att finansiera tillgång till kultur för alla är något som förstås är intressant att debattera i sig. Om Moderaterna vänder sig mot en sådan politik är det bättre att argumentera i sak än att vända på begreppen på ett sätt som bara skapar förvirring.
Niclas Malmberg, riksdagsledamot och kulturpolitisk talesperson (MP)