Romer tvÄngssteriliserades inte

En statlig utredning har visat att de svenska steriliseringarna inte riktade sig mot etniska grupper. ÄndĂ„ har integrationsminister Erik ­Ullenhag (FP) pĂ„stĂ„tt att svenska romer utsatts för tvĂ„ngssteriliseringar. ­Romerna vinner inte pĂ„ dessa felaktiga pĂ„stĂ„enden, skriver Gunnar Carlsson.

Gunnar Carlsson.

Gunnar Carlsson.

Foto: Emma Eriksson

Uppsala2013-10-29 00:00
Det hĂ€r Ă€r en debattartikel. Åsikterna i texten Ă€r skribentens egna.

Den skÄnska polisens register över romer kan ses i ett större sammanhang dÀr vitt spridda fördomar mot romer redan tidigare inneburit registreringar och diskriminering i Sverige. I ett större europeiskt perspektiv Àr förföljelserna vÀl kÀnda. Den nazityska regimen utsatte romerna för folkmord.

Det Àr lÀtt att mot den hÀr bakgrunden förstÄ upprördheten mot polisens registreringar, trots att vi inte vet hur de anvÀnts.

Samtidigt vinner varken romer eller myndigheter pÄ felaktiga pÄstÄenden.

SÄ har till exempel integrationsminister Erik Ullenhag (FP) vid flera tillfÀllen, bÄde före och efter avslöjandet av de skÄnska registren, pÄstÄtt att de svenska romerna utsatts för tvÄngssteriliseringar (DN 8/9, 23/9). Det stÀmmer inte.

De svenska steriliseringarna Àr numera vÀl utforskade. Efter en uppmÀrksammad och omstridd artikelserie i DN 1997 tillsattes den statliga steriliseringsutredningen (SOU 2000:20).

Den kunde konstatera att steriliseringarna inte riktat sig mot etniska grupper, möjligen med undantag för personer som klassificerats som ”tattare”. Men den bedömningen var mycket osĂ€ker pĂ„ grund av det statistiska underlaget, betonades det. ”Steriliseringar av personer angivna som samer och zigenare tycks dĂ€remot ha skett i mycket liten utstrĂ€ckning; utredningsresultatet ger inte stöd för att steriliseringar var sĂ€rskilt riktade mot dessa som grupper”, skrev utredningen.

Om regeringen i samband i sitt arbete med en vitbok om de svenska romerna kommit fram till ett annat resultat Àn ett antal forskare, finns det skÀl att redovisa det.

Eftersom okunskapen bland allmÀnheten Àr stor om steriliseringarna och olika vanförestÀllningar om den svenska politiken ibland cirkulerar i medierna Àr det olyckligt att nya felaktigheter sprids.

Fram till dess att lagen Ă€ndrades 1975 gjordes cirka 63 000 steriliseringar, varav de flesta vara frivilliga. Direkt tvĂ„ng förekom i cirka 6 000 fall frĂ€mst pĂ„ 30- och 40-talen. Men mĂ„nga utsattes för indirekt tvĂ„ng, i form av olika villkor för att godta ingreppen, andra utsattes för övertalning.Sammanlagt kan knappt hĂ€lften av alla steriliserade ha utsatts för olika grader av tvĂ„ng.

Bland dem som steriliserades dominerade kvinnor stort. Ofta var de i en socialt utsatt position. Ursprungligen riktade sig tvĂ„nget mot personer som kallades ”sinnesslöa” (till exempel utvecklingsstörda eller mentalsjuka). Det kunde senare vidgas till att Ă€ven omfatta personer med ”aso­cialt levnadssĂ€tt”. Andra motiv var medicinska (fara för liv eller hĂ€lsa vid graviditet) eller var kopplat till tillstĂ„nd för vissa aborter. En sĂ€rskilt utsatt grupp var tidigt kvinnor pĂ„ institution, dĂ€r ett villkor för utskrivning kunde vara sterilisering.

FrĂ„n 1930-talet utvecklades praktiken frĂ„n dominerande tvĂ„ng till dominerande frivillighet (”utslĂ€pade mödrar” med ett antal barn) med 1950-talet som en brytningsperiod.

PÄstÄendet att steriliseringarna utgjorde ett centralt inslag i bygget av den svenska vÀlfÀrdsstaten Àr tvivelaktigt. VÀlfÀrdsstaten vÀxte huvudsakligen fram efter andra vÀrldskriget, medan steriliseringspolitiken hade sitt ursprung i 1930-talet. Redan i de nya socialpolitiska utredningarna pÄ 40-talet var frÄgan marginaliserad, som historikern Mattias Tydén visat. FrÄgan fanns inte heller med i de generella vÀlfÀrdsreformer som genomfördes.

Total partipolitisk enighet rĂ„dde om de lagar som infördes 1934 och 1941, möjligheten till tvĂ„ng nĂ€r ”samtycke” inte kunde ges ifrĂ„gasattes inte. Det rĂ„dde ocksĂ„ enighet nĂ€r lagen avskaffades.

Steriliseringarna var aldrig en stor frÄga i partiernas politik. NÀr den nya lagen, som helt byggde pÄ frivillighet, trÀdde i kraft 1976 kom steriliseringarna att öka kraftigt.

Enligt en lag införd 1999 kom cirka 1 700 personer som tvĂ„ngssteriliserats att senkommet fĂ„ en sĂ€rskild ersĂ€ttning av staten.

TvÄngssterilisering fanns dock kvar i Sverige vid könsbyte Ànda fram till i Är dÄ en lagÀndring genomfördes. TvÄnget som de transsexuella utsattes för ifrÄgasattes först pÄ ett sent stadium i debatten.

Gunnar Carlsson
kulturskribent, tidigare nyhetschef UNT
UNT 29/10 2013

LĂ€s mer om